Lite paus inför resan

Hej alla mina vänner!

Som ni har förstått, så kommer vi att fara till Frankrike inom kort. Det vi just nu håller på med i matväg så likar mest frys & kylsåpstömning, och lite källartömning :).

Inte helt oäven mat, men inget nytt under himmelen heller. Därför kommer jag troligen inte att skriva något mer om här-maten innnan vi far.

Reseplaneringen kan ses på min reseblogg. Här, eller som länk till vänster.

Under resan däremot, så kommer denna blogg fröhoppningsvis att uppdateras lite oftare. Den kommer då att innehåll både egen matlagning, men även något restaurangbesök och varför inte vår nya favorit: Pique-nique, som det heter på franska. ett utomordentligt bra sätt att uppleva Frankrike och dess matkultur på ett billigare sätt. Man köper en paté, gör en liten sallad, köper kanske en quiche, lite ost, en baguette och någon bakelse och kankse en liten flaska vin. Så passar man på exempelvis i en slottspark eller vad man nu kan hitta på. De flesta slott har särsilda områden, som de kallar pic-nic-area!

Även om restaurangerna är annorlunda än hemma, så skiljer sig ju inte en restaurang i parken på Château de Versailles så mycket från andra restauranger. Men att sitta och äta i den parken skiljer sig rätt mycket från att sitta hemma i "parken". Eller vad sägs?

En annan gång på vår förra resa så ville vi äta nära Medelhavet. Det kunde vi även göra, som ni ser!

Improviserad getfilé med klassisk Crème Caramel

Hej alla mina vänner!

Idag skiver jag medan minnet är bättre. Igår blev det en blandning mellan improvisationer och klassiska rätter. Vi började middagen med en silltallrik. Mycket enkelt recept. Titta vad som råkar finnas i kylskåpet. Började med lite isbergssallad. Sedan tog jag en halv avokado. Nå den låg naturligtvis inte i kylen! Sedan lite Skärgårdssill av Märket Snapps. Rekomenderas. Brukar ta något som heter Fransk Löksill, men den fanns inte. Intressant med det namnet för övrigt. Man äter ju inte sill i Frankrike. Och om man hittar det, så smaker de ftast som sardiner i tomatsås! Inte med lök! Nåja jag fortsatte med lite valnötsolja, som är en souvenir från Languedoc. Vi hade ju ett valnötsträd i trädgården och köpte även lite olja. Passligt nog så har jag ännu 2 cm kvar i den sista flaskan. Sedan satte jag en msk Mimosasallad. Köpte den i veckan eftersom jag läste på en annan blogg att mimosan blommar i Languedoc nu! Förrätten borde ha innehållit rätt mycket omega-3 förövrigt.

Efter detta så blev det getytterfilé med fyra kryddor och en trattkantarellstuvning med Garam Masala, persillade och nymalen koriander. Till detta en potatis- och kålrostgratäng. Toga tre potatisar, en liten skiva kålrot, 1/4 rödlök, ca 30 gram gorgonzola, örtsalt, en tsk nymald kummin, ca 1,5 dl gräddmjölk och övers lite rostade sesamfrön. En ny passion. Brukar sätta ungen på 200 grader och sedan ner mot 100 grader. Tiden blir vad den blir, men den blir alltid klar. Till detta hade jag plockat upp en Crozes-Hermitage 2004, ett Rhônevin, som är gjort enbart på Syrah-druvan. Rejäl smak. Bakpå flaskan hade jag skivit 6,15. Om man hittar motsvarande AC på monopolet så kostar det oftast dubbelt upp. Tråkigt att notera det när man kommer från en resa. Trevligare att se det när man har en resa framför!

Vinet var buteljerat av Cave de Tain i Tain l'Hermitage. Sulfitvarningen fanns på åtta språk, så med tur kan man även få tag i vinet här hemma! Vi har faktiskt besökt denna tillverkare för 13 år sedan då vi övernattade i Tournon, som är tvillingstaden på andra sidan Rhônefloden. Städerna ligger lite söder om Lyon. Det var där som jag och en liten parvel vid grannbordet åt grodlår a la provencale. Efter det har jag frågat mig varför de små här alltid måste avnjuta korv och pommes frites när de går på restaurang och inte kan äta vuxenmat, som småbarnen alltid gör i Frankrike. Barnmenyerna där utgör oftast bara mindre portioner. Ex 3 ostron istället för 6 osv.

Sedan då en enkel ostbricka med nygräddat bröd. Vi har som sagt inte så många ostar att välja på. Måltiden anslutades med en klassiker, som jag tydligen inte haft sedan matbloggen började: Crème Caramel. Receptet är taget från Cattelins Kokbok med några personliga förbättringar, som vanligt.

Sätt ugnen på 200 grader. Så sätter man igång ett uppkok av 1,5 dl grädde och 1,5 dl mjölk i en tjockbottnad kastrull. Så kokar man upp en dl vatten (ojdå igen!) i en annan kastrull. Och så sätter man 1,75 dl socker i en stekpanna på hög värme och rör om medan det smälter. När sockret smält så häller man ca 2/3 under omrörning i gräddmjölken. Så häller man av vattnet i det kvarvarande sockret så att det blir en karamellsås. Häll den i en liten kastrull.

När gräddmjölken svalnat så tillsätter man tre ägg och rör om. Man kan även sätta 4 cl portvin om man vill piffa upp det. Så penslar man fyra porslinsformar / kaffemuggar med en del av karamellsåsen. Så silas grädd-mjölk-äggblandningen och hälls porslinsformarna ställs i en panna med vatten i ugnen. Efter en halvtimme kan man kolla om vattnet börjar sjuda och då kan man byta ut några dl mot svalt vatten. Efter 45 minuter är de klara och får svalna.

Puddingarna serveras sedan med lite karamellsås.

Detta är fortfarande en mycket vanlig efterrätt i Frankrike, inte bara i Provence.

För några år sedan beställde Frun dem på La Ruche på Rue Colbert 105 i Tours. Ett av de mest prisvärda besök vi gjort. Har ni vägarna förbi så är det bara att gå in vid lunchtid. Jag återkommer förhoppningsvis med ett referat från ett besök därifrån senare i vår med en aktuell rapport.

Allahjärtansdagsafton

Hej alla mina vänner!

Vi, eller snarare jag överlevde nog burkmaten. Som alla kunde se på fotot så var det ju egentligen bara jag som åt den. Frun tycker att den var lite väl fet och maffig. Mina smördegsinbakningar går nog men, men detta tyckte hon var för mycket.
Nå, hur som helst så hade vi Alla Hjärtans Dag i lördags. Förra veckan råkade Frun se vår ask med de Attlingska kuporna och hon blev sugen på något i dem. Och vad kan då annat göra än att börja planera en meny som passar?! Emellertid, så dricker vi vitt på fredag och rött på lördag, så jag bestämde mig för att vi skulle fira Allahjärtansdagsafton istället. Man kan ju fira trettondagsafton, så varför inte tänkte jag.
Vi inledde med en improviserad jordärtskockssoppa. Skalade ca 250 g jordärtskocka, en potatis och en schalottenlök. Escoffier hade ju alltid en potatis i sina soppor. Det var väl före redningens tid.

Så fick detta fick koka i en skvätt vittvin, vatten, (hm, det var en ovanlig ingrediens i min matlagning) örtsalt, en tsk vit balsamicovinäger och några droppar sesamolja. Så satte jag ugnen på 200 grader och rostade några matskedar sesamfrön, som ju naturligtvis även skulle räcka till annat senare. (Tips strö lite på omeletten då den vänts!)
När rotsakerna kändes mjuka så körde jag dem med stavmixern och hällde ännu i en skvätt grädde. Då jag hällt soppan i tallrikarna så strödde jag över lite rostade sesamfrön. Avnjöts med ett litet glas sherry.

Sen var det dags för ostgratinerade kräftstjärtar med skogssvamp. Recetet tidigare: här. Tur att jag hade min matblogg då jag gjorde den improvisationen, för det har blivit en favorit. Vi har ju alltid svamp i frysen och kräftstjärtar i kylen. Och ost, grädde och vittvin, behöver vi sällan (!) gå till grannarna och låna!
Emellertid glömde den disträe kocken (samma som senast) att lägga i kräftstjärtarna. De låg avrunna i köket ännu då fotot togs. Men det gick bra att röra i dem efteråt. Märker ni att ljuset i glaset fick formen av ett hjärta?!
Nu hade jag plockat fram en Blanquette de Limoux, det mousserande origialet från Languedoc. Druvorna hade odlats framför trädgården där vi bodde i Languedoc senast. Det börjar nu tyvärr glesna i vinkällaren, men nästa resa närmar sig. Mer på min resblogg - länk till vänster.
Så var det dags för den improviserade huvudrätten. Hade valt stillahavsflundra, som jag fångat i butiken... Valde att koka den. Gjorde först en buljong på en morot, några lagerblad, lite korianderfrön, en stor schalottenlök och aningen örtsalt. Hade planerat att koka ner buljongen som grund för såsen. Detta fick koka en halvtimme. Sedan fick fileerna koka två minuter varefter jag höll dem varma. Silade buljonen, som fick koka ner. Under tiden tillagade jag en enkelt potatismos, alltså utan morötter, kålrötter, palsternacka eller annat som jag brukar. Se receptsamlingen.

Så tillsatte jag två msk halverade kaprisar och 2 cl Pastis. Tycker att det kan synas att någon satt sin prägel på maten. Jag vet att man engång hade halverade ärter till löjrommen också. Jag vet ju att Frun älskar både Pastis och kapris och nu tänkte jag att hon skulle få båda på en gång. Nån msk grädde kan ju aldrig sitta fel.
Såg på nätet att det fanns något som kallades Pernodsås. Det är egentligen ett felaktigt namn. Drycken heter Pastis. Att sedan Pernod är ett av de största tillverkarna är en annan sak. Men Pernod tillverkar även andra drycker.
Helheten blev medvetet väldigt sublim i smaken. Man kan ju inte ha chilipeppar till en flaska mousserande heller!

Skrev en tidigare att enligt legenden så hade Marie Antoinette stått förebild till det låga champagneglaset. Har en bild av en staty av henne från vårt besök i St-Denis utanför Paris. Där ligger ju de flesta franska kungarna och drottningarna begravda med vackra sarkofager. Marie Antoinette fick i alla fall en försenad staty. Var och en kan då avgöra om det kan ligga någon sanningshalt i legenden.

Sen var det dags för en enkel ostbricka och chokladmoussetårtan, som jag ju ännu inte skrivit ner receptet på. Ni börjar väl undra varför bloggen heter mat, dryck, OST och minnen, då jag ju sällan ens orkar skriva ut ostarna. Ni skuller bara veta vilket sortiment vi har här i urskogen! På i ena affären finns EN vettig dessertost och på den andra finns ibland två. Enda variationen får man genom att växla mellan affärerna. Men vänta bara när vi kommer till Frankrike. Då kanske ni tycker att bloggen borde byta man till ostbloggen!

Casoulet och fårwallenbergare

Hej alla mina vänner!

Jag brukar inte ha burkmat här i bloggen. Nå, inte så ofta på bordet heller om sanningen ska fram. Undantagen är väl då typ patéer, som jag släpat hem från Frankrike.

Men detta undantag tyckler jag att hör hemma här. Idag åt vi nämligen en Cassoulet, som är en gryta från Castelnaudary (besök), som ligger utanför Carcassone (besök) i Languedoc i södra Frankrike.

Orsaken till att vi har denna burkgryta och att vi äter den nu är att vi fick den av mannen som körde på vår bil, när vi var där. Han körde en ambulerande köttaffär två gånger i veckan till byn där vi bodde. Vi fick reda på det då han körde på bilen! Vi hamnade sedan att byta ut den sk kofångaren. Så bestämde vi att när vi fick tillbaka självrisken från försäkringsbolaget så skulle vi äta grytan. Nå, vi fick pengarna lite före jul, men det har varit så mycket annat. Det tog alltså över ett år, så det är nog bra att ha en allriskförsäkring när man är utomlands annars hamnar man att förskottera reparationskostnaderna över ett år

Cassoulet är en gryta som görs av vita bönor, fläskkött och Toulousekorv. Toulouse ligger ju lite längre in i landet. Enligt burken innehåller den "manchons de canard", som enligt min lilla ordbok blir gås-muff?! Gissar att det är fråga om fettet från benen på en gås. Men så innehåller den även graisse de canard. Som är fett. Nå i burken fanns uppenbarligen bönor, korv och ett fågelben. Tydligen en gåsmuff!

Ytterligare innehåller burken tomatkoncentrat, salt och peppar. Vi fick en cassoulet serverad i Carcassonne och då serverades den i den form som den tillretts i ugnen. (här i reseblogg). Till detta hade jag sparat ett vin, som passligt nog heter Catalan och är från Perpignan i Roussilon. Enbart ett Vin de Pays des Pyréenées Orientales. Det borde vara namnet på departementet om jag minns rätt. Vinet var gjort på Carignan, Grenache och Merlot, dvs Rhône/Bordeauxblandning. Det var vårt sista vin från Languedoc-Roussilon i källaren, så det bröjar verkligen vara hög tid att fara igen.

Igår inledde vi med sill på en bädd av haricot verts och oliver. Sen var det dags för en förenklad fårwallenbergare. Vi har ju kommit in i vinterrytmen nu med gryta och filé varannan vecka. Denna vecka var det dags för filé och det blev får.

Tog en halv ytterfilé av får och putsade mycket noga bort alla hinnor, eftersom jag fått kritik för detta tidigare. Skar den i bitar och lade den i en liten matberedare tillsammans med 1,5 vitlöksklyftor och lite örtsalt, ett ägg och några msk grädde. Körde det mycket fint och blandade med gaffel i lite frusen slätbladig persilja och lite frusna provencalska örter, som jag nästan aldrig kommer ihåg att jag har i frysen.

När jag hade vänt dem i pannan så satte jag i en tärning av buljong a la Nigella (se recept) och en tunn skiva racletteost.

Jag brukar få kommentarer om att min matlagning är lite omständig och tidsödande, men dessa burgare är nog snabbbmat i alla fall.

Till detta serverade jag en stuvning på trattkantereller och broccoli med skirat smör och svärmors röda vinbärsgelé.

Ostbrickan var traditionell men med den varianten att hälften av osten hade varit frusen. Måste testa lite. Det heter ju att man inte kan frysa ost. Vi tänkte hamstra lite mer när vi far denna gång. Man tänker sig ju alltid bara att det är vin, som lönar sig att köpa. Faktum är att vinet inte ens är tre gånger dyrare. Hittade ju senast Roquefort på specialpris för 8,35 €, medan den i vår butik kostar fem gånger mer. Dessutom är kvaliten mycket bättre när man får en bit av en hel ost och inte en skiva som legat i en förpackning någon månad. Camemberten i vår butik är ju gjord på pastöriserad mjölk. När man smakat en på opastöriserad mjölk, så förstår man varför den är populär!

De riktiga baguetterna här kostar ju även de mer än tre gånger så mycket som i Frankrike, så det blir rätt så stor skillnad på livets nödtorvt som bröd, ost och vin när det kommer till kritan.

Är det någon som har erfarenhet av att frysa in ost?

Till efterrätt blev det chokladmoussetårtan ver 2.0. Recept på 3.0, som redan är gjord kommer som utlovat.