Mat, dryck, ost & minnen

Boulangerie-promenad

2011-11-26T11:48:00.015+01:00

Hej alla mina vänner!

Tänkte det skulle vara dags att ta er med på en promenad i vår sk brödkö. Vi bor ju i en sliten "stad" med 2300 innevånare. Men vi är nöjda med servicen. Det finns post (!), apotek, två köttaffärer (boucherier) och hela tre boulangerier. Sen finns det klädaffärer, restauranger, cafeer, en affär med Husquarnamaskiner för trädgården, bla. hyresvärdarnas Robot är antagligen köpt därifrån. Så har vi två marketar och en specialaffär med grönsaker, viner etc. Ja det finns ju en vinaffär också. På fredagen har vi mat&klädtorget. Vi har besökt en dataaffär, som så finns det åtminstone tre frisersalonger och en massa som jag just nu glömt bort. Ja, två bilaffärer finns det utanför stan. Och veterinär och läkarstation med tre läkare.

Men nu tänkte jag visa hur det ser ut att stå i brödkön här. Ja, om man har oturen att fara och köpa sitt sagliga bröd lite efter tolv, så är det knappt att jag kommer innanför dörren i mitt favorit-boulangerie. Då hamnar man, hungrig att se på tårtorna på den första bilden.

Så småningom får man sen passera dessa:

Vill / måste man vända bort blicken så står detta kylskåp till vänster.
Lite längre in kommer lite salt, och "några" bakelser.
Och SÅ kommer bakelserna. Om man inte är hungrig så blir man då.
Så skymtar man några av baguette-varianterna och kan frestas av lite enklare bakverk.
Just före kassan finns dessa små enkla bakverk, och då är det bara att beställa sin pain.
Hon väljer ut mitt bröd.
Till vänster om kassan frestar de ännu lite....
En gång gick jag och tog Frun med och det resulterade i denna tårta. Inte alls så illa egentligen :)

Hargryta och jätteräkor

2011-11-24T16:39:00.006+01:00

Hej alla mina vänner!

Börjar vara dags med lite minnen igen. Räkor är ju aldrig fel. Ibland känner man för lite större än de vanliga. Till detta hade jag gjort något så komplicerat som saffranmajonnäs. Nå av bildens två räkor, så åt jag bara den ena. Till detta tyckte jag att ett glas mousserande Crémant d'Alsace, rose kunde passa. Inte så illa.

Huvudrätten blev en nyhet för mig. Vi hade lyckats få tag i två harstekar och jag gjorde som hargryta på mitt sätt, dvs som vanligt.

Stekte de två harstekarna och satte dem i en stor kastrull med 1,5 glas rödvin, en 1/2 mycket liten kålrot, en 1/2 morot och en gul lök, några vridningar med fem peppar, lite extra kryddpeppar, nejlika, provencalska kryddor och lite salt och fyllde på med vatten så det täckte. Fick koka några timmar.

Plockade upp stekarna och lät dem svalna. Skar bort köttet och skar det i mindre bitar och slängde benen tillbaks och nu fick det börja koka ner.

Så smånigom kunde jag sila alltsamman och det fick fortsätta att koka ner. Så småningom satte jag i två msk björnbärsgelé, och en tsk mjöl och det var klart för att sen få tillbaks köttbitarna.

Under tiden hade jag gjort en svampsås på svart trumpetsvamp och 1/4 hackad morot och några schalottenlökar etc och lite potatismos. Serverades med björnbärsgelé och ett glas Crozes-Hermitage. En mustig rätt.

Och vinet passade även bra till den rätt kraftiga ostbrickan med tre ostar från Normandie; Pont l'Évêque, Livarot och Camembert - alla på opastöriserad mjölk och aromatiska! En liten bit Bleu d'Auvergne fick komma med.

Efterrätten var enkel att "tillreda", liksom ostbrickan iofs...

Salon de la Gastronomie i Pont l'Évêque

2011-11-16T13:38:00.009+01:00

Hej alla mina vänner!

Under den långa helgen hann vi även med lite matutflykter. Den 11 november, på vapenstilleståndsdagen (efter första världskriget) blev det av att fara till en tredagars mässa i oststaden Pont l'Évêque. Det finns ju en vitmögelost med PDO rättigheter, som har uppkallats efter staden.

Eftersom marknaden var i tre dagar så hade vi nog förväntat oss en lite större mässa än bara i ett hus, men det gjorde inte så mycket eftersom det ju egentligen staden vi ville se och mässan bara var lite bonus.

Ytterligare ett minus var i alla fall det faktum att ingen sålde den lokala osten. Inte heller grannostarna Livarot och Camembert gick att få tag på. Jag hade ju lite planerat resan så att vi ju skulle komma halvvägs till Camembert och att de säkert skulle komma oss till mötes.

Däremot hittade vi en Quiche Lorraine, som var omgjord till Quiche l'Évêque med lite lokal ost.

Även lite rökt kött från Korsika och lite lokal sylt hamnade ner i väskan.

Utöver mat, så sålde man även hela serviser. Om de fick några sålda kunde vi inte se. Inte heller verkade det vara någon rusning efter de underbara muggar, som de försökte sälja. På fotot syns några med det aktuella vilt-temat, men det fanns många alternativ.

Nå, på väg hem så fick vi vika in på den lokala supermarketen och där hade de lokala ostar, så vi kunde köpa både Pont lÉvêque, Livarot och Camembert. Alla gjorda på opastöriserad mjölk och väldigt aromatiska!

Krämig krabbsoppa och annat från helgen

2011-11-14T15:43:00.009+01:00

Hej alla mina vänner!

Det blev en längre helg än vanligt eftersom vi ju firade vapenstilleståndsdagen på fredagen. Kvällen innan kändes rätt att öppna en rosa champagne. Till detta hade jag "tillrett" en enkel sallad. Kallrökt lax på mitt franska sätt, dvs med lite vaktelägg, sparris, champinjoner och kapris. Över detta droppade jag lite saffranmajonnäs. Enkelt och gott. Borde ha varit en mild ost, men råkade inte ha någon lämplig på osthyllan.

Champagnen räckte självfallet till två måltider, så dagen efter tillredde jag en krämig krabbsoppa. Har experimenterat lite med denna och var nu så nöjd att jag vill memorera receptet.

Man börjar med en (helst) levande krabba. Den läggs i kokande vatten och kokas ca 10-12 minuter. 700 - 1000 gram. Sedan kyler jag ner den lite och krossar skalet. Plockar ur det som ser ätligt ut. Ex rommen denna gång! Lägger resten i en kastrull med vatten, som får koka upp. Så går jag igenom alla ben och klor och krossar dem och pillar ut köttet och lägger skalen i kastrullen. Sen silar jag detta och låter det koka ner.

Vid sidan om kokar jag 1,5 dl vittvin, en finhackad morot, några schalottenlökar och några cm purjolök. Duttar i lite persilja och dragon. Saltar lite. Men ingen peppar eller chili!

När buljongen kokat ner lämpligt, så slår jag ihop de två koken och så småningom häller jag i 2 dl grädde och en 1/2 dl mild ost. Denna gång en pastöriserad Camenbert. Några kaprisar kan alltid åka med.

Innan serveringen lägger jag i två äggulor OCH krabbköttet! Kommer att tillreda detta många gånger. Detta räckte bra till två portioner som huvudrätt och två som förrätt följande dag.

En kväll hade vi lite lokal nötfilé med stvart trumpetsvapstuvning ink lite hackad morot. Till detta ett potatismos, som blev lite löst... och hemlagad svartvinbärssylt. Från vinvinden hade jag plockat ner en Pessac-Leognan från Bordeaux. Vi var nöjda.

Ostbrickorna var lite varierande, men denna var kanske den trevligaste. Hade varit till Pont l'Évêque på en matmässa och köpt de tre AOP-ostarna: Pont l'Évêque, Livarot och Camenbert.

Alla gjorda på opastöriserad mjölk och visst märktes skillnaden. Framförallt när kylskåpsdörren öppnades! Sen satte jag med en bit Bleu d'Auvergne och lite vindruvssylt, som vi även köpt på matmässan. Myckte kraftig och välsmakande.

Helgen igenom var efterrätten enkel eftersom vi köpte en chokladtårta från chocolateriet, som vårt boulangerie även kallar sig. En dryg sak.

Blandade godsaker

2011-11-08T16:22:00.001+01:00

Hej alla mina vänner!

Ibland eller snarare som regel, så har vi tur med inköpen här, så jag tänkte visa lite vad man kan få om man är på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Om man går och handlar på måndag i vår lokalaffär, så har de ofta tårtor med några dagar kvar till bäst före. Priset brukar ligga kring 4€ och då ÄR det svårt att passera utan att ta nån med. Eller vad tycks om dessa två?

Som ett resultat av våra utflykter så finns nu naturligtvis både en DOM Benedictinelikör och en calvados på pokalhyllan.

Häromsistens var vi lite sent ute på den lokala marknaden. Vi frågade vad de svarta trumpetsvamparna kostade och damen sade 3€. Så vi tog den lådan!

Denna vecka är det viltveckor i vår lokalaffär. Tur att man läst lite köksfranska så att man enkelt kan läsa att man kan få hjort, vildsvin och rådjur under 15€/kg. Rapphöns 2,95/st, hare 5,90/st, fasan 5,50/st, vaktel 10€/kg, gräsand 5,90/st, och lite annat. Inte så illa utbud. Om man dessutom betänker att vi i broschyren som kom dagen efter kunde se att de även skulle få kängerukött!

Såhär såg det då ut i disken i alla fall:

Pilgrimsmusselmarknad på Côte Fleuri

2011-10-25T16:41:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

När vi gör våra små utflykter så passar vi ibland på att samtidigt besöka någon av de många matmarknaderna som är här hela tiden. De har ju sina veckomarknader, liksom vi har här varje fredag, men sen har de sk temamarknader. I denna trakt naturligtvis många äppelmarkander, som vi lyckats missa, och sillmarknader, som vi lyckats missa. MEN vi lyckades pricka in en pilgrimsmusselmarknad. Men som vanligt så har de ju en massa annat till salu, dvs vin och ost etc.

Var lite skoj att se försäljaren öppna musslorna på löpande band. Vi köpte ett kilo för 5€ och han öppnade dem för 30 cnt. Vi var nöjda.

Det som förundrar mig är dessa ostförsäljare som står på alla markander. Visst har de fina ostar, antagligen, men vilka priser. Nårmalt har de hårdostar, som kostar kring 40€ vilket ju är mer än tre gånger dyrare än i vanlig affärer. Och inte verkar deras affärer vara speciellt lysande. Men häftiga ostar har de.

Sen kan man ju undra vad cognac och likörer har med musslor att göra!

För övrigt är Côte Fleuri verkligen värt en resa även om det inte råkar vara marknadsdag. Det finns nämligen ca tio små städer, nästan hopväxta längs kusten. En trevlig tur på ca fyra mil.

Lite smått och ganska gott

2011-10-20T14:20:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Så har vi bott en vecka i Normandie och vi börjar känna oss som hemma. Den goda cidern som jag berättade om så får jag nu hemkörd till dörren när jag vill. Kostar ca 1,5€/liter. Smakar typ tre gånger mer än ex Ecusson, som här kostar dubbelt mer. Den är en gosse i en by några kilometer härifrån som gör den själv. Den är ju svag, som den ska, men kanske man ändå kunde kalla den för hemkörd.

En gång har vi hunnit med att äta av de små forellerna som vi är så förtjusta i. Det kanske är regnbågsforeller, men de säljs ju så små att en fisk blir en portion. Så brukar jag koka dem i lite vin, morötter, lök och salt och så kokar jag ner buljongen efteråt och använder den som sådan eller så drygar jag ut den med lite champinjoner. Omväxling mot den fina fisken i norr.

>Häromdagen råkade jag stanna bilen vid rödljus utanför en färggrann affär och hann då läsa att de säljer fårkött från en speciell trakt i Normandie kring ett kloster. Har läst om att spaken blir speciell eftersom de betar på marker, som mellan varven ligger under vatten vid flod. Men att det skulle finnas en affär för detta kött var inget jag visste om.

Bakelser och tårtor har de ett överflöd av här. Oftast har vi ju bakelser, men ibland råkar vi gå förbi deras disk när de har nån liten tårta till specialpris, dvs sista dagen närmar sig. Då kostar en sån här tårta 4€. VEM kan då motstå den? Ingen jag bor ihop med i alla fall.

Köket i Giverny

2011-10-15T15:03:00.011+02:00

Hej alla mina vänner!

Så har jag då besökt Claude Monets kök. En liten dröm har gått i uppfyllelse. Det är över tjugo år sedan jag köpte boken Till bords hos Monet. Den handlar alltså om Monets liv och stora intresse för mat. Och en hel del av de recept som användes i hans hushåll. Men notera att han själv aldrig stod vid spisen och att han aldrig stod och rensade i trädgårdslandet.

Boken handlar inte om målandet utan om målaren. Det finns exempelvis inte en tavla i boken, ja förutom några matstilleben.

Även om jag inte har tillrett så många av recepten, förutom ex gäddan och julkapunen, så har hela upplägget inspirerat mig mer än kanske någon annan kokbok. Det var hans totala engagemang i maten, även om han ju då inte stod vid spisen. Jag har kanske även sett det som något typiskt franskt - och det är det nog - vilket ju har ökat mitt intresse för det franska och att vara i Frankrike, vilket jag ju nu även är.

En annan sak som boken inspirerat mig till är ju att inte bara, som de vanliga kockarna säger: köp lokalt, utan att försöka skaffa råvarorna själv. Det har gällt att plocka bär och svamp. Det har gällt att fiska. Jag har aldrig fiskat för nöjes skull utan just för att få färska råvaror. Och sedan har det även sedan gällt att köpa rådjur, får och getter och ägg lokalt. Man kan ju inte producera allt själv. Men kycklingar har jag fött upp några gånger och jag hade även höns, men de ger ju inte så mycket som man tror och de hamnar ju att vara inomhus största delen av året. Men på sommaren var det mysigt - utom då räven eller duvhöken kom...

Sen försökte jag ju mig på en lite större köksträdgård, men nog var det en stort arbete med att gräva, vattna och rensa. Så småningom blev den mindre och mindre och senaste sommar blev det en påse morotsfrön. Men så har jag kryddlandet på trappan. Det fungerar! Ja så växer ju den franska dragonen och salvian år efter år och persiljan sprider sig själv!

Jag besökte även den plats där hans köksträdgård var. Den låg nämligen i andra anden av den lilla byn dvs där köksträdgårdsmästaren bodde. Det var väl på hans gård som det odlades.

Det visade sig att trädgården låg vid Rue du Chêne, vilket jag ju numera vet att betyder Ekvägen. Det intressanta är att jag flyttade för drygt femton år till det ställe där jag nu plockar svamp och bär och där jag fiskar. Då hade vägen inget namn, men så skulle alla vägar får ett namn och vi, som var de enda då som bodde året om gav den namnet Ekvägen. Så kan det gå.

Men som sagt att själv ha hand om det är jobbigt. Nu när jag inför besöket läste om boken inför besöket så kunde jag ju läsa att: Marguerite kom att regera över köket, Felix över prydnadsträdgården, Sylvain över vinkällaren, ateljén och framför allt bilarna. Paul fick ta hand om mängden av förtroendeuppdrag och Florimond härskade i köksträdgården. Och så hade han de som hade hand om linnet osv.

När det gäller hans trädgård, så är det väl dammen med näckrosor, som är mest känd. Nyligen såldes en tavla med näckrosor för ca 50 miljoner €. Vad som är mindre känt är antagligen att han odlade gäddor i dammen. Så den var inte bara en prydnad.

Det var en liten besvikelse att man inte fick fotogafera inomhus, men när jag visade min bok och min gäddkastrull och bilden i boken så fick jag tillstånd att fotografera i köket. Så detta foto är alltså ett unikt dokument från Monets kök. Men när Du besöker köket så kommer Du att notera att det inte finns någon gäddkastrull där.

Längs gatorna i Rouen

2011-10-11T15:48:00.008+02:00

Hej alla mina vänner!

Ännu är det mer spännande att gå längs gatorna och se vad de har, än att äta maten. Nästan ;) Nå hur som helst. Denna vecka hade lokalmarknaden benfri grisstek för 3,50/kg, så vi tog en rejäl bit. Gjorde både små snabb-grytor och stekte som de var. Mycket mört. Hemma är nog inte ens ytterfilén så mör. Och med kantarellstuvning så blev det delikat.

Vi gjorde ju en utflykt till Rouen. Besökte katedralen och det gamla torget där ju Jeanne d'Arc brändes på bål. Bilder finns på min reseblogg.

Längs vägen frestade de med det ena och det andra. Kantarellerna kunde vi inte gå förbi. När vi kom in i affären såg vi nog den bästa svampdisk vi sett. Eller vad sägs?

På väg till kassan hade de en fantastisk bärdisk, men vi hade redan hallon och fikon, som vi köpt på torget ...

Men vi vandrade vidare mot torget och där fanns en täckt saluhall med MASSOR med fisk etc etc etc. Lite dyrare än vad vi var vana med, men det är ju en större stad. Håll till goda med detta.

Avslutningsvis en enkel dessert. Så goda hallon tror jag inte att jag fått förr. Jag börjar verkligen gilla lokalproducerat.

En fiskdisk.

2011-10-02T16:12:00.022+02:00

Hej alla mina vänner!

Vi bor ju inte mer än 20 km från kusten. Detta gör att man kunde förvänta sig mycket fisk. Och fisk finns. Det men egentligen inte mer än vad det finns mitt i landet. Men märkligt nog så mycket mer än i uppe i norden fast vi då mycket närmare vattnet. Här finns nog en helt annan tradition att KÖPA fisk. Där uppe ska man FÅ fisk brukar jag säga. Helst filead.

Hur som helst så var vi in till en affär i grannstaden, som har 11.000 innevånare. Vi köpte bara kött eftersom det troligen är vår sista grillhelg. Men fotografier gick ju att ta...

Så här kommer först den egentliga fiskdisken från vänster till höger. Jag ska försöka förklara lite det jag kan se.

Till vänster finns lite fisk, som verkar varmrökt. Sen kommer det lite av havets frukter, dvs räkor av olika slag, krabbklor och "havssniglar". Egentligen är det många av dessa fiskar & sjödjur, som jag inte ens vet namnet på svenska. Och egentligen är det ointresant att veta vad en fisk möjligen har för namn, när den kanske inte finns eller säljs på svenska.

Nå nedanför syns nu även sardinfileer och tonfiskbiffar i alla fall.

Och går vi nu högerut så syns de kännspaka laxfiléerna och ett otal fileer av torskfisktyp.

Här syns även den lite nyfikna försäljerskan. Misstänker att hon minns mig nästa gång. Här finns helfisk, plattfiska och "barer", kanske havsabborre. Svårfileade, men goda som kokta.

Mer blandade fiskar. Bl.a. de små forellerna. Jättegoda! Och här slutar själva fiskdisken.

Men inte fisk & skaldjur! För om man vänder sig så hittar men ju ostron (lite) och musslor och andra havsdjur.

Och sen finns motsvarande färdipaketerat.

Och lite mer....

Här samsas terrine på pilgrimsmusslor med rökt strömmingsfiléer.

Jag har försökt uppskatta hur många sorter av färsk fisk & skaldjur de har och kommit till 100+. Sen finns ju naturligtvis även en rejäl frysdisk, men den är ju inte lika skojig. Så det finns att välja på. Knepigt bara att uppskatta koktider, stektider. Val av tillredningsmetod och så det självklara: Vilket vin?

Normandie - lite specialiteter

2011-10-01T16:23:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Här nere kallar man ibland området för Gourmandie. Jag tänkte visa lite vad vi hittat så här långt.

Man måste ju börja med brödet, även om det ser likadant ut i hela Frankrike. Grejen är det att ytan är krispig, men innehållet luftigt. Och painen, som det är här, är så hård att man kan hålla i det och bära det. Vilket ju alla gör här. Man får ibland ett papper runt, men det är allt. Normalpriset här är 1,05 för en pain på 450 gram. Vi har börjat köpa halvor, som då kostar 53 cnt. Mycket prisvärt!

Men det finns ju även det flytande brödet. Exempelvis Kronenbourg, som tillverkas i Alsace. Med huvudkontor i Strassbourg. På väg hit var jag till huvudkontoret och ställde det hemmålade stopet på receptionsdisken och tog ett foto.

Men så här köper man ölet numera i Frankrike. Som ex 70 cl flaska, som kostar 1,37 eller i 24 pack. De har alltså 25 cl flaskor. Normalpris är 10,45, men när vi var och handlade så "råkade" de ha 25% rabatt för oss med stamkort. Så 24 kostade 7,83 eller 33 cnt/putteflaska eller1,3€/liter. T o m ölen är prisvärd här :)

Departementet har bara en AOC-ost, nämligen Neufchatel, som uttalas Nööschatell, ungefär. Den klassiska formen är den hjärtformiga, men det finns även små ostar på 100 gram, som görs i små rektangullära formar för enkelhetens skull.

Vår vänliga hyresvärdinna kom med en flaska lokal cider. Och den var verkligen aromatisk. Det var ju för några år sedan när vi bodde i Bourgogne, som jag lärde känna den franska cidern. Som görs enbart av äpplen. Inte som den nordiska med vatten, socker och naturidentiska aromer. Men så går de ju inte att jämför i smak heller. Men nu har jag ju hittat något som är lika långt från en industriellt gjorda franska cidern. Helt annan smak. Mycket mer smak. I början nästan för mycket. Men när man sen jämför så märker jag att den cider jag lärt mig att älska ligger hästlängder efter. Ska bli intressant att få höra vad det kostar...

Jag som trodde att inget slår en fransk croissant så har fått lära mig att det var fel. Det finns något i Normandie, som heter Galette aux Beurre, som är hästlängder bättre. Första morgonen kom vår vänliga hyresvärdinna med en, och det var början på en ny last. Jag har sett dem i flera boulangerier, så det blir nog många fler under vår vistelse här!

Normandie - lite allmänt.

2011-10-01T15:34:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Så var det dags att underöka maten och lite annat i Normandie. Första morgonen hamnade jag naturligtvis till boulangeriet för att ställa mig i brödkön. Det fanns mycket som frestade där.

Det gäller ju att snabbt fixa till en anständig "vinkällare". Här är ett av inköpen. Macon-Village 5,40, Vit Touraine 3,39, Graves 4,07, Richards pastis 15,58 (1l) DOM 17,95 (0,7L), Morgon 5,15, Crozes-Hermitage 5,99 dvs ”dyrt vin” liksom Chablisen för 6,75. Cidern kostar 0,99 om man tar med kapsyl och 1,37 med grimma. Smaken har jag inte märkt nån skillnad på, men det känns ju festligare med grimma.

Så råkade det sig att svärmor och en god vän råkade fylla jämnt samma dag. Vi kunde ju inte vara närvarande, så vi försökte fira det genom att göra en anständig middag, även om det nu råkade vara en tisdag i kalendern. Fotot nedan visar lite av vad vi då hittade. Räkorna låg på 6,95/kg. De är inte helt små... Champagnen under 10€. Ostarna, utom getosten ligger under 10€. Bakelserna ca 2€/styck. Jordgubbssylten 1,77 för 700 gram. Används ofta till fattiga riddare. Vill bli lite bröd över... Lite kycklingfiller, och champinjoner för 3,99/kg och de runda stenarna från stranden gratis! Se resebloggen!

På fredagar har vi stor marknad i byn, dvs inte bara mat utan även skor, burfåglar, madrasser byxor och andra onödigheter. Vi köper mest mat av transporttekninska skäl. Med hjälp av supermarketen i kvarteret bredvid såg det ut så här:

Marinerad kyckling för grillen. Fikon för 4,6/kilo, kantareller 9,8/kg, champinjoner 3,90/kg, bananer 1,3/kg, halv pain (bröd) (225gr) 53 cnt, ägg (utanför bilden) 2,10 / dussin, och jordgubbarna från Sologne för 3,9 /kg. Och Neufchatelosten, den enda AO-osten från departementet, 1,90 / 200 gram.

När vi var i grannstaden råkade vi passera denna fruktaffär:

Abborre och färska svampar.

2011-09-05T10:26:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Det är ju alltid lika trevligt med fina, färska råvaror, som man själv har fångat. Just nu är det lätt att fast abborren och svamparna kommer ju upp som svampar efter regnet.

Och så kan man kombinera med lite man har i skåp och frys.

Så nu passade jag på att öppna en burk foie gras alltså den franska feta gåslevern. Den behöver ju gärna ett litet glas sött till och jag fick ett tips om att den söta spanska kunde passa. Själv vill jag ju ha levern lite uppvärmd och det brukar jag ordna genom att lägga en omelett under. Eller egentligen ett halvt vispat och stekt ägg. Enkelt och gott!

Som huvudrätt blev det då stekta abborrfiléer än en gång. Nu då med en stuvning på dagsfärsk svamp och lite kokt broccoli med skirat smör. Från vinkällaren hade jag med försiktig hand burit upp en Auxey-Puresses från Bourgogne, dvs en chardonnay. Ett lite okänt område kanske. Ligger granne med den mer kända Mersaulten. Vi köpte den på en vinmässa och fick ju då smaka av den och tyckte att den var bättre än grannen, som dessutom var något dyrare.

Så blev det att plocka lite ostar från frysen och kombinera med några från affären. En burk aprikossylt hade även plockats upp ur vin- och syltkällaren.

Vi avslutade med blåbärspaj, som dock ingen fotograferade... hade vispat lite grädde i vilket jag sedan satte en tesked silad hallonsylt. Mums!

Det börjar vara mörkt på kvällaren igen.

Bröllopshelg

2011-08-21T11:23:00.009+02:00

Hej alla mina vänner!

Rubriken blev kanske lite missvisande, men vi vi firar i alla fall att vi gifte oss för ett antal år sedan. Vi brukar alltid fira fler dagar... Det blir ju enklare med maten på det viset. Ja vinerna också.

Kom på att jag många gånger visat abborrfiléer med svampsåser, eftersom vi har det rätt ofta. Så denna gång tänkte jag även visa råa filéer. Jag använder mig nämligen av en lite ovanlig metod för att filea guldklimparna. Jag rensar dem inte utan plockar bara bort filéerna och drar dem sedan av skinnet. Det går snabbare, enklare och filéerna blir ganska snygga. När man kan det. Det blir väldigt fula filéer i början:)

Så på fredagen hade vi abborre med kantareller till huvudrätt och i går hade vi abborre med karl-johanshollandaise till förrätt. Och naturligtvis en hemsläpad Champagne.

Igår hade vi sen en "enkel" favorit i repris dvs getgrytsgratäng.

Lätt som en plätt i detta skede. Jag börjar med att plocka fram en burk med getgryta (två portioner) från frysen. Har ju tidigare berättat hur jag gör den. Jag antar att de flesta inte kan få tag i getkött, men då kan man ta nötkött och göra en boeuf bourguignon. Recept här.

Sen tar jag en liten squasch, som jag först skär bort skalet av och sen skär i små bitar och smörslungar tillsammans med en finhackad gul lök. Mot slutet klipper jag i lite slätbladig persilja och klämmer lite på en citron ovanför.

Under tiden gör jag en normal kantarellstuvning (gärna med en vitlöksklyfta), men med den skillnaden att jag häller 2 dl gräddmjölk och bara låter det koka upp. Man kan riva i lite av en bit favoritost.

Så tar man fram en lämplig ugnsform och häller först i sqaschen, sen getgrytan och till sist kantarellstuvningen. Sen tar jag fram en lämplig hårdost och skär med osthyveln skivor, som täcker hela formen. Ugnen sätter jag på 250 och när det börjar koka så sänker jag till drygt 100.

Igår hade jag plockat upp ett rödvin från Lalande de Pomerol dvs från Bordeaux. Ett mjukt och fylligt vin.

Ostbricka har vi naturligtvis, men de ser ju ungefär likadana ut varje gång eftersom vi ju har bara de ca tio ostarna som vi släpade med oss norrut till sommaren. Och lagret börjar dessutom sina!

Till efterrätt blev det en av mina specialare. Den tänker jag inte ens ge receptet på, men principen är följande. Under ett täcke av likörkryddadmarräng finns lite smultronsorbet på en tunn mandelkaksbotten. Eftersom förrätterna båda dagarna gav en extra äggvita så passade det ju bra att vispa den och krydda den med två tvk hallongelé.

Till detta hade jag mer av en slump plockat ett spanskt sötvin, som vi köpte utanför Tarragona i vintras. På etiketten kunde jag läsa Garnatxa, som är druvan. Faktiskt samma som Grenache på annat håll! Den odlas i östra Spanien (Katalonien) på gränsen till Frankrike. Det var en reserva. Görs enligt sk solerametoden på soltorkade druvor. Mycket prisvärt för 4,85E :)

Sensommargodbitar

2011-08-18T14:29:00.009+02:00

Hej alla mina vänner!

Även om värmen är kvar så syns det att vi närmar oss slutet av sommaren. Nätterna är mörka, utom när det molnfritt och fullmåne.

Det är inte så ofta mer, som vi äter sill, men senaste helg, så gjorde jag en enkel improviserad rätt, med lite fransk inspiration. Gjorde en mikrosallad på sparrisrester, hackade oliver, sparris och lite av löken i sillburken och lite hackad dill. Blandade med lite hemlagad fransk dressing och sen lade jag några sillbitar på. Till det ett glas vit Touraine, som ju görs på Sauvignin Blanc. Klarar sig bra mot sillen.

Ena kvällen hade jag stekt lite abborrfiléer och täckt dem med en svamphollandaise - enligt mitt prisbelönta recept. Se spalten till vänster. Filéena är små den här tiden på året, men tjocka och behöver knappt byxas. Lite tagliateller, några sparrisar och en klick rödvinbärsgelé, hemlagad naturligtvis och en trevlig portion är klar. Ett glas Chablis passar nästan till allt!

En annan improvisation blev genast en succé! En get(gryts)gratäng. Råkade ha en lokal squasch och ville göra en gratäng, men vi hade inget lämpligt kött hemma, så jag tog en portion getgryta från frysen. Smörslungade lite tärnad squasch och två hackade små gula lökar. Gjorde en kantarellstuvning, som jag slängde 2 dl gräddmjölk i. Sen var det bara att ta fram en form, lägga squaschen på botten, grytan ovanpå och sen kantarellstuvningen. Till sist tog jag och täckte gratängen med ostskivor. Såg vackert ut och Frun ville ha samma sak nästa helg.

Blåbär finns fortfarande i överflöd i skogen, så varför inte avsluta middagarna med lite blåbärspaj? I vipsgrädden hade jag vispat in en tsk hallon gelé. Lite färg och en variant på drottningsylt.

Lunch i veckan.

2011-08-12T10:58:00.009+02:00

Hej alla mina vänner!

I veckan hade vi en trevlig liten lunch, som jag tänkte föreviga här bland man och minnen. Eftersom det var mitt i veckan, så beslöt jag att vi skulle hoppa över den traditionella champagnen och ostronen. Nåja, helt hoppade vi inte över champagnen;)

Så vi gick direkt till huvudrätten, efter att ha stått och smuttat på en varsin liten Kir. Där hade jag planerat en kantarellpaj. Hörde nog före att det inte längre fanns såna i skogen, men det kan ju bero på att jag hade plockat dem! Receptet har jag haft tidigare: HÄR.

Till detta hade jag en sallad toppad med lite saffranmajonnäs. Jag gör den med av en saffranjuice och äggula och olja som vanligt. En aning fransk dressing hade jag även blandat i själva salladen, som bestod av isbergssallad, körsbärstomater, sparris, kapris, kokta ägg, gurka och lite kräftstjärtar. Till detta drack vi ett glas Chablis.

Efter en del diskussioner fortsatte vi med osten. Denna gång bleu d'Augergne, Camembert, Abondance och Maroilles från Frankrike och Kuusamo; en nordisk rökt ost. Brödet som vi åt tog jag ur ugnen då gärstenna hade anlänt, så det var färskt. Till detta tog vi ett glas Pessac-Leognan från Graves i Bordeaux. Och hm, för jämförelsens skull även ett litet glas St-Emilion. Tyvärr lyckades jag missa att fota, men jag hittade en nästan likadan ostbricka i arkivet. Då med förra fikonsyltburken.

Till efterrätt blev det kanske inte helt överraskande det jag kallar smultronparfait. Man kunde kanske diskutera namnet lite, men jag väljer ändå att kalla det för Min Smultronparfait.

Eftersom jag inte haft det receptet här så kommer det nu. Jag hittade en intressant recept på hjortonparfait. Det hade 6 äggulor, 60 gr socker 1/2 liter vispgrädde och 300 gram sylt. Jag gjorde den någon gång (man kan halvera!) och jag experimenterade även med att vispa vitorna och lägga i sylt. Eftersom allt var gott och jag märkte ju att det blev vitor över varje gång, så prövade jag att byta ut lite av grädden mot en äggvita. Enligt min smak ännu bättre, eftersom ju grädden helt enkelt lenar ut den redan milda smultronsmaken.

Så mitt recept nu (på halv sats) är: Först vispar jag en äggvita till rätt hårt skum. Sen vispar jag 2 dl grädde likaså. Sen vispar jag 3 äggulor + 30 gram socker i vattenbad. Först varmt och sen länge kallt. Så blandar jag sylten i äggulorna. Så vispas jag försiktigt i grädden och till sist äggvitan. Sen borde ju parfaiten egentligen sättas i frysen, men jag anser att den blir sämre av det. Jag ställer den istället i kylen kvällen innan. Denna gång toppade jag med lite smultronsylt, som jag lade på just innan serveringen.

Så, viist har jag gjort förändringar genom att tillsätta en äggvita och genom att inte frysa parfaiten. Men parfait är ju franska och betyder perfekt. Så vad ska man då kalla en "perfekt" som man förbättrat? Mitt svar blev: Min Smultronparfait;)

Till detta drack vi en fingerborg Madeira eftersom klockan redan hunnit slå två.

Kantarelltider

2011-08-04T18:56:00.010+02:00

Hej alla mina vänner!

Nu har vi riktiga kantarelltider. De är större och fler än tidigare på säsongen. Det betyder att vi äter kantarelelr nästan varje dag. De går ju till det mesta eller så gör man en speciall kantarellrätt. Finns mycket att välja på.

I helgen testade jag med lax. I stuvningen bytte jag ut schalottenlöken mot finhackade dillstjälkar och det blev riktigt gott. På laxen klippte jag några dillvippor. Så lite tagliateller till och maten var klar. I alla fall huvudrätten.

Till detta hade jag plockat upp en Saint-Veran från vinkällaren. En Chardonnay från Macon. Vi tyckte det smakade som en Chablis Premiär = mycket gott!

Vi hann även testa kantarellerna mot kycklingfileer. Som vanligt började jag med att plocka bort fileerna och benen och koka buljong på skrovet. Denna gång med lagerblad, provencalska kryddor, några små vitlöksklyftor, persilja och lite salt. När en timme återstod lade jag även i kycklingbenen. Denna buljong, varav hälften hälldes i kantarellstuvningen gjorde den inte sämre:) Dagen efter blev det kantareller, resten av buljongen, de urpillade benen och skrovet. Gick bra även det.

Ville ha lite grönt bredvid, så jag gjorde en gratäng på två små broccolin, en halv kvarglömd kålrabbi, tre dl gräddmjölk och tre ägg. Lite salt antagligen, men kryddor behövs ju inte. Vi hade gratäng för tre dagar! Utöver detta en liten klick av min hemlagade vitvinbärsgele.

Från vinkällaren tog jag då en mild Saumur-Champigny från Loire.

Eftersom vi nu börjar ha en "hel del" kantareller på olika brickor, så var det dags för mig att förvälla en del. Man kan ju inte göra quichar på alla heller! Bilden visar det jag förvällde. Vi hade ytterligare en bricka med färska, som vi hoppas hinna äta innan de blir för gamla. De håller rätt bra om man ställer dem svalt och på en bricka.

Ostarna är ju enkla att tillreda, men ibland vill jag ju tillreda en efterrätt eller som denna gång lite muffins. Vi har ju väldiga mängder smultron eftersom jag plockat 15,5 liter. Såg några recept på muffins, varav ett i o f sig innehöll blåbär och hallon, men tänkte att det kan inte spela nån roll. Dessutom skröt tidningen med att det var favorit i repris. Hur deras andra recept fungerar vet jag inte. Inte heller om jag läste fel eller om det verkligen var ett uselt recept, men så här såg det ut efter att det varit 10 minuter i ugnen. Det stod 14 minuter, men som tur var så råkade jag titta in i ugnen annars hade det nog bara varit brända papper kvar. Faktum var att smultronsylten med mandelmjöl och degen var betydligt godare innan jag slängde in det i ugnen. Men även om de ser ut som hundmat, så håller vi nu på att gnaga oss igenom dem. Vi kallar efterrätten "Skrapa papper".

Får trösta mig med att vi har mer smultron. Årets skörd stannade på 15,5 liter :)))) Nedan en bättre dagsskörd!

Nationaldagsmiddag

2011-07-15T12:41:00.007+02:00

Hej alla mina vänner!

En av fördelarna med att bo i flera länder är ju att det finns fler dagar att fira. 14 juli är som bekant Nationaldag i Frankrike. Då passade jag på att baka en baguette på mjöl, som jag köpt i Frankrike.

Mitt nuvarande recept är ju nu 225 gram mjöl (varav 7 gram kan vara kli), 1/6 paket jäst, ett knappt teskedsmått salt, ev 10 gram olja. Detta totalt 157 gram, varav 2 msk kan vara hett vatten. Jäser helst i kylen över natten och/eller över dagen. Gräddas i 250 grader. 12-15 minuter beroende på om det blir baguetter eller bullar. Numera vågar jag ibland skära lite med hjälp av ett vasst blad till en mattkniv, som jag råkade hitta i ett skåp. Just detta bröd fick jäsa lite för lite. Hjälpte lite genom att ha den på en halvvarm ugn, men mitt problem var att jag skulle ut på ett tretimmars träningspass. Jag visste att det skulle vara överjäst efteråt, så jag var tvungen att grädda det innan.

Till förrätt hör det ju till att man har ostron. Här är det ju inte SÅÅ enkelt att få tag i färska, så det fick bli rökta och med färskt bröd och lite färskost, så gick det bra. Någon annan dryck än Champagne har jag svårt att tänka mig en sådan dag.

Till huvudrätt blev det stekta abborrfiléer med en stuvning på Karl-Johanssvamp. Det var ju den första Bernadotten , som gav sitt namn åt svampen. Det var väl det enda han uppskattade i Sverige. Min svamp kryddade jag naturligtvis med fransk dragon från eget land.

Till detta smörslungad squasch och lite paprika med persilja. En liten klick vit vinbärsgelé tyckte jag passade till.

Ostbrickan, med hjälp av frysen innehöll Camenbert, Abondance, bleu de Auvergne och en till. Tyvärr har vissa lappar fallit av påsarna... Till detta blev det ett glas franskt rödvin.

Efterrrätten var min nya skapelse. Jag försökte illustrera den franska flaggan genom att a blåbärsmousse, delvis täckt av Chantilly (vispad grädde kryddad med socker och vaniljsocker) och lite smultronsylt. (2 delar smultron och en del socker)Vi har ju en fantastisk smultronskörd i år!!! Har plockat 11 liter, så det kommer fler alternativ ännu.

Eftersom jag valt en lite söt Champagne (demi-sec) så passade den bra till efterrätten och till de rökta ostronen och fick så lov att passa till abborren!

Skördetid med smultron, blåbär och kantareller.

2011-07-10T13:58:00.012+02:00

Hej alla mina vänner!

När skogens skafferi är fullt, så är det inte lätt att hitta tid för en uppdatering av dagboken. Har ju en ny gäddkastrull och har testat några nya recept; både gäddrecept och abborrecept. De kommer så småningom.

För en vecka sedan inleddes kantarellsäsongen. De är som vanligt små i början men väldigt aromatiska. Tyvärr har vi inte fått så mycket regn på sistone, så de växer inte till sig utan krymper snarare. Det betyder att man måste vara flitig ute i skogen för att hitta det lilla som kommer. Förutom traditionella kantarellstuvningar, som ju går till det mesta, tillreder jag svampquiche eller nu då kanterellquiche enligt detta recept. Svempen måste ju ändå förvällas, så då tycker jag att man lika bra kan tillreda den färdigt. Har nu sex små springformar, vilket är vad som ryms i ugnen.

För att ytterligare öka stressen så har vi nu, tack vare juniregnen, kanske det bästa smultronåret jag upplevt. Och den säsongen är ju kort! Så det gäller att ligga i. Där har jag valt att frysa ner dem med socker. Dvs 1 del socker på två delar bär. Kokar upp lite och mixar med visp och lägger sen i små formar för kommande behov. Man kan ju sen lägga till dessa aromer till nästan vad som helst. Synd bara att det inte finns så mycket smultronrecept, men mousse kommer att testas, liksom smultronmuffins.

Inte nog med att det är kantarell och smultrontider. Vi har ett ypperligt blåbärsår. Som tur är så räcker den säsongen lite längre, så den får nu lite stå tillbaka även om den första pajen är gjord. Nu är jag inte så bra på pajer, så det blir inget recept på den;)

Tänkte fresta med dagens smultronskörd: 2,35 liter. Antagligen all time high. Dessa plockade jag alltså på egen hand.

Men mellan varven hinner vi nog njuta av långa måltider. Då kombinerar jag smaker från naturens skafferi och den egna vinkällaren. Här självfångad- och fileterad abborrfilé med kantarellstuvning och squasch. Rödavinbärssylten är från ifjol. Tack och lov har de inte mognat nu smatidigt med halva naturen. En lite Chablis sitter aldrig fel till fisk!

Midsommarsill och midsommarhollandaise

2011-06-25T11:43:00.012+02:00

Hej alla mina vänner!

Så var midsommaraftonen förbi igen. Det var dags att hitta på nåt enkelt, men midsomrigt. Sill färskpotatis, hollandasie med dill, ost (!?) och rabarbersoppa eller chokladmousse.

Råkade se Paul Svensson härommorgonen och han hade en klassiker med matjesill och lök och kapris. Jag vet ju att Frun är svag för kapris, men hon vill inte ha rå lök. Allstå fick jag göra en egen version.

Först färskpotatisen, kokar jag alltid i väldigt lite vatten. Några matskedar. Och en klick smör och nu lade jag till lite dillstjälkar. Vid serveringen lade jag på några färska dillvippor.

Lite smör fick skiras i en liten kastrull.

Midsommarlöken gjorde jag så att jag tog en stor schalottenlök och en liten rödlök, som hackades fint och fick bryna med lite smör och en tsk vinäger och två vridningar med en mild pepparblandning. Innan serveringen rörde jag i två tsk kapris.

Matjesillen gjorde jag inget åt :) Måste säga att jag var nöjd i alla fall. Vi drack ett glas vit AC Touraine till detta. Den görs ju på Sauvignon blanc, som matchar sillen bra enligt mins smak. Champagne eller chardonnay klarar inte av det i min smak. Som synes hann vi med förrätten i trädgården innnan det började regna. Precis så ska ju en midsommar vara :)

Till huvudrätt blev det nötinnerfilé med en karljohanshollandaise. Mitt recept. För att göra den mer midsomrig så hackade jag lite dill i den. Tänkte att det skulle blir lite udda mot nötköttet, men faktum var att det blev väldigt bra. Kom att tänka på att jag väl aldrig tillrett dillkött. Jag måste komma ihåg att göra det i Frankrike i höst där jag ju får tag i äkta kalvkött.

För att göra det enkelt för mig så serverades det med äggtagliateller med aningen rökt ost i och naturligtvis en klick sylt. Denna gång gjord på björnbär. Och detta passade bra mot vinet, som var en St-Emilion 2005. Nöjd med även detta val.

Och vinet gick ju naturligtvis till ostbrickan, som denna gång bestod av Fourme d'Ambert, Cantal, Chaorse, getosten Poligny St-Pierre och den nordiska rökta Pohjanpoika. Med planering så går det att få ihop en bra ostbricka, dvs infrysning av franska ostar och en färsk.

Brödet hade jag denna gång gjort på franskt mjöl.

Mer om ostarna på min ostblogg.

Till efterrätt fick man välja mellan rabarbersoppa och hemgjord chokladmousse. Eftersom Frun inte gillar rabarbersoppa (ännu). Men visst är det enkelt att tillreda rabarbersoppa? Man tar några rabarberstjälkar, skalar dem, skär dem i några cm bitar, tillsätter dubbla mängden vatten och låter dem koka sönder. åter det svalna och tillsätter drygt en dl socker dvs enligt egen smak. Och för att göra det enkelt så lade jag till lite sk plåtgrädde. Inte helt äkta men blir klart på 2 sekunder.

Vi råkade ha en öppnad Madeira inom räckhåll.

Chokladmoussen gjordes enligt ett för mig nytt enkelt recept: Först smälter man 200 gr mycket mörk choklad tillsammans med ca 25 gram smör och sex äggulor. Sen vispar man de sex äggvitorna till hård skum och rör mer chokladen och lägger det i små skålar och puttar in dem i kylen. Kan det bli enklare? (Foto imorgon!)

Äldsta champagnen och falsk getfilé

2011-06-23T14:52:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Det är ju inte alla dagar man har möjligheten att vistas i samma lokaler som världens äldsta champagne. Vad skall man då dricka när man kommer hem? En ung champagne? Nej, jag valde att avnjuta originalet, dvs ett mousserande från Limoux, där man enligt legenden upptäckte metoden att tillverka bubblande vin på flaska. Det var i en kloster i St-Hilaire. Senare som en kollega från norr på besök, nämligen Perignon. Han anammade tekniken som nu kallas champagnemetoden.

Det finns tre varianter av mousserande i trakten nuförtiden. Crémant de Limoux görs på chardonnaydruvan. Blanquette de Limoux görs huvudsakligen på deras gamla druva Mousac. Sen görs ytterligare Ancestrale de Limoux. På gammaldags vis dvs man gör det sött och låter det inte jäsa ut. Alkoholhalten blir då ca 7%. Världens äldsta champagne hade gjorts just på det sättet dvs det är mycket sött.

Till vinet blev det en liten improvisation med rökt skinka, vaktelägg och den nästan obligatoriska örthollandaisen.

Den andra improvisationen är falsk filé av get dvs stek. Lite ugnspotatis och vitlökssmör. hemlagad svartvinbärssylt och en stuvning på apelsinsopp.

Från källaren hade jag med varsam hand burit upp en Rioja. De kan nog göra viner där, men så är det ju fransmännen som lärt dem.

Kräftstjärtar och abborre

2011-06-21T14:28:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Är flitig att fotografera maten. Mindre flitig att skriva ner tankarna. Kanske det brott på att jag har fått en ny assistent i köket: Elvira. Avsedd, som en tillfällig inneboende, men det verkar bli en långvarig sådan. Hon äter gärna kräftstjärtar, abborre, gädda, gös, får, get åtminstone. Det är ju så att en gryta blir bättre med en assistent. Det är ju lätt att inte pusta tillräckligt noga. Men har man en på golvet som tar hand om resterna så går det bättre. Samma är det med ex abborrfiléer. De blir bättre om man byxar och ger resterna åt Elvira.

Ytterligare varianter på förrätt syns här med kräftstjärtar och lokala ägg, mörkt bröd med ost och lite sallad och ris. Färggrannt igen.

När man sen igen får några abborrar, så är det ju bra om man råkar ha lite färskpotatis och champinjoner i kylen. En örthollandasie vispar man ihop medan fisken steks. Enkelt och gott!

Från källaren hade jag burit upp ett vitt Rhônevin. Lite ovanligt för oss, men det borde testas oftare. Riktigt gott.

Enkla rätter med kräftstjärtar i syrenernas tid

2011-06-19T13:53:00.009+02:00

Hej alla mina vänner!

Jag, liksom många andra, har säkert märkt att ju fler kokböcker man har, desto mindre använder man recept. Just nu har jag en period när jag egentligen inte använder recept till förrätterna utan tar vad som råkar finnas i skåpet. Det är ju huvudrätten jag tillreder, enligt vanliga principer, men utan att slaviskt följa ett recept. Varje tillredning blir ett experiment kunde man säga. Sen gör man i ordning en liten ostbricka, som får stå varmt medan vi äter de två första rätterna. Avslutningsvis väljer vi choklad eller glass. Nog är det lätt att få ihop en trevlig fyrarätters;)

Ser jag nu på detta foto, så kan jag se att vi hade kräftstjärtar i kylen. En bra början. Sen har vi naturligtvis karljohanssvampar i frysen och då kan man göra en liten stuvning. Lite ris är lätt att fixa. I vintras köpte jag något som hette Açafrão i Portugal. Sökte efter saffran och blev visad på detta. Enligt priset helt klart inte saffran, men riset blir gult. Antagligen gurkmeja. En trevlig souvenir hur som helst. Avslutningsvisa hade jag plockat lite gräslök på trappan. Denna rätt hade vi som huvudrätt, men lite mindre så blir den även en förrätt. Ett glas vit Graves är alltid gott. Kostar drygt 4€ i Frankrike.

Den andra improvisationen utgår även den från kräftstjärtar, eller var det sillen? Sillen är lite kul. Det är fransk löksill. Vi gillar den. Kanske beroende på namnet. Men den är allt annat än fransk. I Frankrike äter man inte salt sill nämligen! Hittade en gång en marinerad sill, som vi köpte och den var söt, inte salt. Och det blev inget andra köp...

Vi hade släpat hem lite vaktelägg, som jag krönte med lite Kalles kaviar. Lokalt mörkt bröd fick sällskap med färskost och en hårdost. Det enda jag gjorde var en enkel örthollandaise. Ett salladsblad och en paprikaring gjorde att den tallriken såg riktigt trevlig ut också.

Stekt kycklingfilé är gott. Och den blir ännu bättre med en svampstuvning och lite rödvinbärsgelé och det välbekanta gula riset, som man ju naturligtvis lagar för flera kvällar.

Ett vin från distriktet Dao i Portugal hade jag valt som omväxling.

Ostbrickan har fått sällskap med mitt hembakta bröd, som denna gång lyckats riktigt bra. Där använder jag recept, dvs luntar på en lapp, som jag satt innanför en skåpdörr. 250 gram mjöl, ev ink kli. 157 gram ink ev 10 gram olja. 1/6 paket jäst och en knapp tesked salt. Jäser det först över natten och bakar ut det på morgonen. Ibland fuskar jag och bakar ut det direkt på morgonen, dvs när jag glömt det på kvällen... Lite fikonsylt brukar passa bra med ost.

Gädda a la Monet

2011-06-18T14:32:00.004+02:00

Hej alla mina vänner!

Eftersom jag ju i våras köpte en riktig gäddkastrull, så var det ju dags att testa det klassiska gäddreceptet i Till bords med Monet.

Alltså tillreds en buljong av en lök, två skivade morötter, ett glas vin per liter och bouquet garni dvs persilja, timjan och lagerblad. Detta får koka ca 30 minuter. Sen ska buljongen kallna och man lägger i den rensade (inte fjällade) gäddag i kastrullen. Kokar upp och så får den sjuda ca 20 minuter / kg.

Under tiden tillreder man exempelvis lite tagliateller och den obligatoriska smörsåsen.

Ca 150 gram smör smälts och i läggs två finhackade schalottenlökar, en tsk vittvinsvinäger och lite salt och vitpeppar. Serveras till fisken.

Fisken räcker ju till flera måltider. Går bra att spara buljongen. Kokar då upp den och lägger den färdigkokta fisken i och låter koka upp.

Går även bra att ha till förrätt. Då kan man ta den nedre delen av sidan, som ju är benfri när man tagit köttet av revbenen! Delikat.

Besök i Monets kök i Giverny.

Tillbaks bland abborrarna igen!

2011-06-17T10:38:00.001+02:00

Hej alla mina vänner!

Som ni förstått så är vi tillbaks bland abborrarna igen. Ligger lite efter i matbloggen, men försöker ta igen det. Ibland kommer det lite abborre, men om man lägger till lite kräftstjärtar, en örthollandaise och lite ägg, som värpts av hönor, vars tupp bor inom hörhåll så blir det riktigt bra. Man ska ju bo några månader om året i Öppna Landskap med tuppar inom hörhåll enligt Ulf Lindell.

Sen hade vi lite get i frysen och när det ju är lite svalt mellan varven, så passar det ju bra att tillreda en gryta. Principerna är de samma som mitt prisbelönta fårrecept, som ni kan klicka på till vänster. Använder dock röttvin och lite kraftigare kryddor. Detta gör att en Crozes-Hermitage sitter som hand i handske.

Som tur var, nej. Lycka måste planeras, som en god vän alltid sade. Vi hade planerat att ha goda ostbrickor hela sommaren. Så vi släpade med oss sex kilo ostar. Ostar går ju bra att frysa in. Jag skär dem i småbitar, så vi kan äta dem fredag-lördag. Sen plockar jag fram tre bitar och vi lägger till en färsk från affären. Ibland kan konsistensen ändra lite, men smaken är så gott som densamma och priset blir ca 1/3 av motsvarande i affären här, OM man nu ens skulle hitta den.

Eftersom man tar så lite av ostarna, så betyder det att då vi flyger så prioriterar vi ost framför viner. Ett kilo vin är ju bara en flaska.

Snigar, vildsvinsfilé och den sista osttallriken för denna gång

2011-06-15T12:49:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Äntligen har jag fått tiden att plocka fram de sista minnena från Frankrike för denna gång. Ni kanske minns att jag köpte några snigelpannor på en loppmarknad. Tyckte det var dags att testa dem. Små och trevliga. Denna gång lite fusk, efetrsom jag köpt dem färdigfrusna. En lyx, som man lätt kan unna sig i Frankrike. Går t o m att köpa på lösvikt till ungefär samma styckpris i påse med typ 20 stycken.

Vi hade ju haft ett litet "problem" med frysen, dvs att ekorren hade varit lite väl flitig. Lätt hänt när man köpt grisfilé på special, en bunt vaktlar på special, en kapun till Valbord, fått lite fasaner, vaktlar och vildsvinskött... Nå hur som helst så hade jag stenkoll de sista två månaderna. I princip inköpsförbud på kött. Enbart fisk fick köpas. Men slutresultatet vara att vi inte behövde klämna efter oss mer än två små vaktlar och en burk kapunsoppa.

Och sista kvällen kunde vi avnjuta den sista biten av vildsvinsfiléen. Som synes försökte vi vara lite internationella med ett spanskt vin. Självklart inte från någon lokal supermarket utan från en supermarket på väg från Portugal i februari. Där fanns mycket olika sorter av spanska viner OCH de var billiga!

I skymningen, som nu här uppe i den ljusa nord känns främmande, kunde vi slutligen avnjuta vår sista lilla ostbricka. Jordgubbarna tog vi traditionsenligt inne i slottsflygelvärmen.

Nu är vi som sagt "hemma" igen, men reser ner till hösten. Under sommaren kommer jag även att ha lite inlägg från middagar här, inklusive mitt test av den nya gäddkastrullen.

Viner i affärer i Frankrike.

2011-06-13T12:31:00.005+02:00

Hej alla mina vänner!

Ni har ju alla säkert förstått att man in Frankrike (Portugal & Spanien mm) kan köpa viner i vanliga mataffärer. Det finns speciella vinaffärer. De är sällsynta och är väl mest till för turister, eller för riktiga samlare. Vi köper aldrig något från dem, för de är dessutom betydligt dyrare.

Men även för en vinälskare, så finns det fördelar med den nordiska monopolkulturen. Priset är visserligen 2-3 gånger högre, men det finns ett mycket brett sortiment om man ser till länderna.

I Frankrike (ex Loiredalen) så finns det ju tiotals viner från Loiredalen. Prisnivån ligger från 3€ och uppåt. Det finns även viner från resten av Frankrike. Inget problem att hitta viner från Alsace, Languedoc eller Bordeaux. MEN att hitta ett vin från Chile, Spanien, Italien osv är INTE lätt.

Med dessa två foton har jag försökt visa hur en vinhylla ser ut i en normal supermarket.

Den första visar en vinhylla för vanliga viner. Sen har de en nästan lika stor för mousserande och en hel del starkviner och det de kallar alkohol, dvs whisky, gin, renat.

Den andra bilden visar de UTLÄNDSKA vinerna. Jag brukar säga att om man har tur, så kan man hitta fem olika utländska viner. Oftast till ett pris, som är högre än på monopolet hemma. Gissa om det då är stor eftersfrågan på dem? man undrar snarare att de alls ids.

Jag tycker mig kunna räkna till tio olika märken på detta foto. De till vänster på alla rader är ju franska!

Högsommar i Loire

2011-06-07T13:44:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Som ni ser så har jag fler bilder från Loiredalen ännu! Sparrisen var ju som bäst när vi for. Priset låg på 3,95/kg. Och många köpte fler kilon... Så hade jag hittat en gammal Chablis Premier Cru, som vi inte vågade lagra mer;)

Bakelserna är som små konstverk och är ofta precis lika goda som vackra.

Och i motsats till nu, så var det nattsvart på natten. Ljuset kommer från en vägglampa.

Gäster till bords

2011-06-05T13:10:00.007+02:00

Hej alla mina vänner!

Ännu lite sk gammal skåpmat. Så småningom kommer jag nog till bilder från den kalla Nord.

Vi skulle ha gäster och då for jag in till byn för att handla: Vaktelägg, en rejäl pain, sparris och några bakelser. Ägget ligger bara som måttstock.

Ibland svängs bilderna... men hur som helst så var detta förrätten eller kanske aperitiven. vaktelägg med räkor, chaurse-ost och kapris. Lättätet.

Andra gången blev sparris-, räk-, torkad skink- och champinjongratängen bättre. Måste minnas att tillreda den nångång igen. Underbart vårlig.

Den gillar att svänga bilder idag! Nå, på den övre tallriken ligger Camembert, Stilton och Maroilles. På den nedre Chaurse, Chabichou du Poitou och troligen Abondance. Hårdostarna är väldigt svåra att se skillnad på.

Världens dyraste champagne - Veuve Clicquot

2011-06-04T10:35:00.008+02:00

Hej alla mina vänner!

Igår var jag på Champagneauktion. Som synes var det en vacker dag med sol från en klarblå himmel. På hotellet mittemot Kongress-centret där auktionen skulle hållas hade man lite problem med antalet flaggor. Slutresultatet blev att hotellet ser ut att ha flyttat till Frankrike dvs den franska flaggan är längst till höger.

Men detta kan ju ses som symboliskt eftersom ju Frankrike eller egentligen några Champagneflaskor ju flyttade till Åland ca 1840 då ett fartyg med 145 flaskor ombord sjönk utanför kusten. Fartyget hittades i juli 2010. Nu har man gått igenom lasten och hittat 95 flaskor av märket Juglar, som inte längre existerar, 46 av märket Veuve Clicquot, som ju existerar bl.a. under smeknamnet Gula Änkan. Man har även hittat fyra flaskor av märket Heidsieck.

Nu var det dags för auktion av en Juglar och en Veuve Clicquot och några yngre årgångsviner, som Veuve Cliquot donerat.

Men väl inne fick vi först en mycket bra och intressant föreläsning om Champagner och champagneavsmakning av världens främste expert på området: Richard Juhlin. När vi gick in i föreläsningssalen fick vi skriva våra namn på en lapp och sedan fick 20 av ca 200 nöjet att få delta i en liten champagneavsmakning under Juhlins ledning. Jag var en av de 20 lyckliga vinnarna.

Vi fick avsmaka den klassiska torra (brut) Veuve Clicquoten. I min smak lite onödigt torr. Sedan fick vi jämföra med deras söta (Demi-sec) variant. Nå, det var ju blindprovning, men skillnaderna var tillräckligts stora, åtmintone för mig. Trots sötman var detta min favorit. Till en dessert skulle den passa alldeles utmärkt.

Som tredje vin fick vi deras årgångsvin, som kallas Le Grand Dame. Årgången var 1998. Även om det var majoritetens favorit, så ansåg jag att den passade sämst på min tunga. Kände igen doft och smak på några äldre viner vi avsmakat i Frankrike. Det är inte så lätt att åldras även för viner. Tur att man inte behövde betala 1250 SEK för att få öppna en flaska.

De, som inte var på champagneprovning fick lyssna på dykarchefen Anders Näsmans redogörelser.

Sedan var det för oss alla dags att lyssna på Fabienne Moreau, som är historiker på Veuve Clicquot. Hon kunde bla berätta att änkan Clicquot (veuve Clicquot) blev änka vid 27 års ålder och tog då över sin svärfars firma och gav den sitt namn dvs Veuve Clicquot Ponsardin.

Hon ledde företaget under en lång tid och var ansvarig för vinblandning, försäljning och famför allt avsmakning. Så i Reims så vet man att hon har avsmakat en flaska av partiet innan det avseglade.

Fabienne förklarade att de nu upptäckta champagneflaskorna är helt unika. I deras enorma källare var den äldsta champagnen tidigare från 1904. Nu har man då kanske en flaska från 1839.

Sedan hade vi en timmes paus. Tacknämligt för mig eftersom jag bara fick champagne till lunch :)

När jag kom tillbaks så var det dags för auktionen. Den hölls av styrelseordföranden för Acker Merra & Condit från USA. Först såldes sällsynta årgångschampagner från 1955, 1962 osv. 3.400 € fick de betala för en magnum från 1955.

Efter att än en gång fått se lite filmer och en repetition av dagens program så var det dags för höjdpunkten dvs auktionen av en Juglar, som till sist gick för 24.000€ och den avslutande flaskan från Veuve Clicquot, som gick för 30.000€. Nytt världsrekord.

Det är lite intressant med priset. De verkar vara övertygade om att Juglaren är äldre och ingen av de, som ropade på vinerna har ju rimligen en aning om hur de kommer att smaka. Ändå blev Veuven betydligt dyrare. Båda flaskorna lär ha gått till Singapore. De buden kom via internet.

För min egen del kan jag konstatera att det var ändå nära. Mannen, som satt framför mig gav det nästhögsta budet, som telefonombud, på båda flaskorna:)

Valborgskapun

2011-06-01T13:04:00.000+02:00

Hej alla mina vänner!

Det har helt uppenbart varit en paus i min matdagbok. Vi har ju flyttat på oss. Det kräver både nerpackning och upp-packning. Därav pausen. Men för min egen del, dvs för att hålla matdagboken aktuell, så kommer jag nu i rätt snabb takt att skriva ner lite matminnen. För att göra det enklare, så kommer jag inte att ha så många recept utan mer som ett minne för ögat.

Det kan även hända att jag i fortsättningen minskar på recepten, eftersom de ju ofta blir upprepningar. Då hänvisar jag istället till tidigare beskrivningar.

Så till bilderna:

Jag testade igen en sparris-räk-champinjongratäng. Märkte att jag inte hade den i matbloggen, så jag fick testa mig fram. Försökte vara ambitiös och koka buljong på räkskalen, men det passade inte i gratängen. Men sparrisen kokar jag eftersom jag använder färska, och det spadet kan gott och väl sparas. Champinjonerna smörslungar jag så att de inte släpper vätskan i gratängen. Och så är det bara att tillsätta ägg & gräddmjölk och lite mjöl.

Jordgubbssäsong nr II har vi nu bakom oss. Av en slump så kom jag på en osannolik kombination; svartvinbärsmarinerade jordbubbar med lite råsocker. Sen låter jag dem sinna av och blandar ytterligare en annan likör el Malaga i marinaden och slår den i ett glas bredvid. Det blir somrigt gott!

Det har ju nu blivit en tradition att tillreda kapun till Valborg. Även denna gång var tuppen någon vecka för ung, men det gjorde ingenting. Tillredde enligt Monets recept och lika gott som alltid. För att inte tala om hur många sopper det sedan blir på skrovet!
Ostbrickan blir ju inte sämre ute med trevligt utsikt :)

Jag saknar redan de franska bakelserna och den portugisiska likören.

Gåsmarknad i Martizay

2011-05-02T13:59:00.004+02:00

Hej alla mina vänner!

För ovanlighetens skull så hade de en marknad på en måndag. Tänkte att det inte skulle komma så många besökare, men där bedrog jag mig. De hade 200 utställare och mångdubbelt med besökare i den lilla byn. Själv hamnade jag att parkera innan jag ens kom fram till kommunskylten, liksom många andra.

Det är helt enkelt otroligt vad dessa marknader drar folk. Och ändå eller därför har de dem jämt och ständigt. Denna hade då gås, som tema, men det skojiga är att de ändå kan se ut lite hur som helst. Jag hade förväntat mig mer mat, för de har de ju ALLTID.

Och visst sålde de gäss, men de jag såg var små levande gässlingar. De sålde de även levande duvor, tuppar, höns, kycklingar och kaniner. Inget av detta kändes så smart att köpa just nu.

Se sålde de ju även bilar och gräsklippare, som vanligt. Och massor med kläder och bordukar etc, etc. Så det blev mest att gå omkring och titta på spektaklet. Och jag kunde även notera att de flesta andra kom mer eller mindre tomhänta från mässområdet dvs centrum av den lilla byn.

Men nog lär de ha samma mässa nästa år igen och både besökarna och deltagarna kommer att besöka många mässor däremellan.

PS Helgmaten kommer senare.

Köket på Château de Montpoupon

2011-04-28T14:09:00.008+02:00

Hej alla mina vänner!

Häromdagen besökte vi slottet Château de Montpoupon och gick naturligtvis nåde via köket och matsalen. Tänkte därför dela med mig av några bilder.

På den första ser man slottet på håll från deras picnicplats, där vi avslutade vårt besökt. I en ekdunge i närheten hade de byggt sex bordsgrupper med utsikt över slottet på andra sidan åkern.

I duvslaget kunde jag läsa att de hade 700 duvbon dvs tillstånd för det. Man hade rätt till ett duvbo / 0,75 ha, alltså hade de i tiden ca 500 hektar åker.

En hel del skog har de även eftersom de har ca 100 hundar för jakt fortfarande. I jaktmuseet kunde man se otaliga horn efter främst hjortar, samt en mängd uppstoppade djur. Inte så svårt att förstå vad de åt mellan varven i all fall.

Köket var väldigt fint och de hade även modeller av både råvaror och maträtter, som såg väldigt naturtrogna ut.

Matsalen var vacker med en fin gobeläng på väggen . Det enda som störde var att vissa av ljusen stod snett i deras vackra kandelabrar. Men allt kan inte vara perfekt.

Ytterligare bilder och lite info finns i min reseblogg.

Påskamat med gråtande pärlhöna

2011-04-27T13:41:00.012+02:00

Hej alla mina vänner!

Eftersom påsken är lång, så kan det vara på sin plats med två inlägg. Köper man hem smördeg, så tillreder man naturligtvis smördegsbakelser fler dagar, men de ser ju ganska likadana ut. Även med kallrökt norsk lax och lite färsk sparris utanför. Gott och enkelt. Och det känns så lyxigt att sitta och äta det.

Sen försökte jag mig på att tillreda enligt recept. Inte så vanligt, som ni kanske märkt. Bortsett från att jag ibland söker fram egna gamla experiment. Hur som helst skulle det bli gråtande fågel närmare bestämt gråtande pärlhöna. Principen är enkel. (Se korrekt recept) Man tar en fågel, i detta fall en pärlhöna och gnider in den med salt och sticker in lite rosmarin. Nu råkade jag ju ha lite extra äggula från förrätten, så jag penslade den även med det.

Så tar man (eller tog lite tidigare) och smörslungade ca 500 gram champinjoner, och tärnade sex potatisar och öppnad en burk med kastanjer och lade dem i en ugnsform med lite salt och 1/2 l grönsaksbuljong. Eftersom jag inte hade buljong hemma så kokade jag en finstrimlad morot och en finhackad schalottenlök i 1/2 l vatten. In i 200 grader ca en timme.

Den så kallade gratängen blev nog för stor för oss dvs med förrätt, ost och efterrätt så var den lämplig för sex portioner.

Tyvärr saltade jag lite för lite. Och strödde lite för lite av den milda pepparblandningen. Jag brukar nämligen sällan smaka av maten. Ibland straffar det sig. Dagen efter gick det bättre då jag värmde upp gratängen och lade benen ovanpå som uppvärmning. Läste efteråt att man även första dagen kunde skära loss filéerna och benen och låta det få en sista grillning innan servering.

Vi avnjöt det hela med ett glas Fleurie från Beajolais.

Ostbrickan bestod mest av ostar från påskmässan i Loches; Chalancay, Tomme de Jura, Brie de Melun, St-Marcellin och Laqueuille, om jag nu lyckats stava allt rätt, samt den mycket lokala Sainte-Maure de Touraine. Mer om dem på ostbloggen. (Se länk)

Den sista helgdagen plockade jag fram en bit vildsvinsinnerfilé, som jag sen serverade med en stuvning på de färska trumpetsvamparna och det jag kallar potatisplätt. Riven potatis, ett ägg, lite riven ost och mald kummin&anis. Enkelt och gott. Få ingredienser.

Till efterrätt valde jag att från lokalboulangeriet köpa hem några Presignoiser, dvs chokladbakelser. De är ju lättframplockade!

Påskmarknad i Loches

2011-04-24T14:38:00.007+02:00

Hej alla mina vänner!

Tänkte dela med mig med några bilder från gårdagens påskmarknad i Loches. Det är ju minst sagt en historisk stad med två kungliga slott. Det äldsta från 1000-talet och det modernare från 1400-talet. Men det är även en mysig småstad med drygt 5.000 innevånare. Varje onsdag och lördag har de marknad längs gatorna i centrum. Nu i påskhelgen var denna lite utökad med andra företagare som sålde vedspisar, bilar och annat onödigt :)

Nåja, några extra försäljare var det ju även som sålde vin & bröd.

För dagen var det många som mer eller mindre enbart sålde sparris. Det odlas en hel del i trakten och nu är det säsong. Priset ligger nu mellan 4-5€/kg. Vissa specialiserar sig på ostar bara från ett distrikt. Gossen med Laguiole-osten var en sån. Vi upptäckte den senaste vecka och nu kunde jag se hur de ser ut som hela.

Vid sidan av marknadsstånden så finn det som synes även vanlig affärer vid torggatorna. Den nya delen för dagen var på den stora parkeringsplatsen framför justitiepalatset. Behöver man säga att det var svårt att hitta parkeringsplats. Vi lyckades ca 1 km från centrum...

Som synes tycker vissa om att baka stora bullar. Andra vill förevisa ostar från hela Frankrike. Det var en jättestor ostdisk, som snurrade runt. En åttakantig historie, så de ostar som syns är 1/8 av vad de hade till salu. Några köpte vi, men mer om detta på ostbloggen så småningom.

Pilgrimsmusslor till påsk

2011-04-23T15:23:00.005+02:00

Hej alla mina vänner!

Tänkte inleda med ett stilleben för att visa hur säsongen ser ut just nu. Jordgubbarna sålder som 2kg för 5,50. Sparrisen var 2,50/halvkilot. Chablisen ville de ha 5,50 för. Färska trumpetsvampar hittade jag för 29€/kg. Pilgrimsmusslorna låg på 29€/kg. Man blir inspirerad i alla fall.

Till förrätt blev det en enkel smördegsinbakning där jag gömde lite paté, som jag lindat en skiva torkad skinka och några kaprisar. Några kokta vakteläggshalvor fick illustrera påsken.

Till huvudrätt blev det sparris med stekta pilgrimsmusslor och en buerre blanc sås dvs en smörsås. Kokar 2 delar vin + 1 del vinäger och en chalottenlök. Reducerar och vispar i lite smör. Man kan tillsätta en lite persilja i detta fall.

Till dessa rätter hade vi Chablisen. Vi var nöjda med att vi inte bara hade tagit en...

Ostbrickan blev lite speciell. Vi hade råkat köra förbi en bymarknad där en dam sålde ostar. Getostar. Den lokala St-Maure de Touraine och en kopia på grannen Chabichou och en annan, som heter Fleurie eftersom den har formen av en blomma. Skulle sen fylla ut brickan, men vi hade bara Maroilles och Selles-sur-Cher, som ju även det är en getost. Nå, nu vet vi att de smakat rätt så lika i alla fall!!!

Jorggubbarna marinerades som vanligt i svartvinbärslikör. (Se förra inlägget)

Stilleben från helgen

2011-04-20T13:40:00.006+02:00

Hej alla mina vänner!

Det börjar närma sig avfärd eller uppfärd. Det innebär att vi pga ekorrens flitiga arbete inte kan ha fisk till fredag utan hamnar att tömma frysen på diverse. Som nu i fredags när vi då valde att ta några vaktlar. Jag brukar göra så att jag tillreder en svampstuvning, som jag pillar in i skrovet, som jag steker i ankfett och som sen får vila i ljummen ugn medan vi äter förrätten. Sen blir det lite svampstuvning över och det får komma på tallriken. Denna gång serverades den med smörslungad potatis med lite finmalen kummin. Till detta hade vi ett glas Saumur-Chauvigny, ett lokalt vin här från Loire och som ju främst görs på cabernet franc. Ett mycket mjukt vin, som enligt experterna ska passa till fågel.

På lördagen blev det vildsvinsgryta, gjord enligt principerna för en burgundisk gryta. Till den hade jag gjort en potatisgratäng där jag utöver kummin hade lagt till lite kryddpeppar och nån fransk ost. Mustigt och bra. Från vinkällaren hade jag plockat en Crozes-Hermitage.

Ostbrickan var jag väldigt nöjd med. Lite nytt och lite klassiker. Laguiole och Charmes stod för det nya medan Roquefort, Selles-sur-Cher, Munster och Maroilles stod för "kontinuiteten". Mer om ostarna i ostbloggen.

Och efterrätten är ju enkel när jordgubbarna kostar 1,19/500 gram! Svartvinbärsmarinerade jordgubbar med creme Chantilly. Man tar hälften (250g) av dem ! och fjärdedelar dem och häller över en tsk brunt socker och ett litet glas svartvinbärslikör. Rör om en gång i halvtimmen och när det är dags för efterrätt så vispas grädde med socker och lite vaniljaromer. Överblivet spad hälls i botten på varsitt litet glas och fylles på med mer svartvinbärslikör. Detta enkla och utsökta recept kom jag på när vår normala likör saknades i hyllan. Kunde inte tro att jordbubbar och svartvinbär skulle passa så oerhört bra ihop.

Lite mer från Dublin

2011-04-19T13:52:00.006+02:00

Hej alla mina vänner!

Lite mer tänkte jag dela med mig av mina första erfarenheter från Dublin, när det gäller mat. Första kvällen hamnade vi in på nåt som hade en pub - naturligtvis - på första plan, men en matrestaurang på andra plan. Populär verkade den vara eftersom vi hamnade att vänta i puben innan vi fick ett bord. Det var ju inte så överraskande att alla satt och läppjade på en stor öl.

På "dags"puben - dvs öppen nästan hela dygnet - hade de över 300 sorters irländsk whiskey, men jag såg aldrig nån dricka whiskey. det var öl, öl, öl och öl, som gällde.

När vi hade bestämt oss för kyckling resp lokalt traditionellt nötkött, så var ju nästa vinvalet. "Har ni nån vinlista", försökte jag. Nä, kom svaret. Vi har två röda viner. och så fick vi välja druva. Flaskstorleken var 18,7 cl dvs såna där man får på flyget, ni vet. Priset dyrare än i Norden och kvaliten... Lägger nog betydligt bättre viner i grytorna just nu.

Men köttet var oerhört mört. Kanske det bästa jag någonsin fått. Hade förväntat mig ett varmt kött, men det var kallt. Potatismoset bad jag däremot INTE om att få receptet till. Grunden är vill som mitt mos, men så brukar jag tillsätta smör, äggula och salt. Och ja, om man inte gör det, så smakar det som irländskt potatismos!

Men köttet har de all orsak att vara stolta över. På hamburgerbarerna kunde man se skyltar där de naturligtvis garanterade att de enbart hade irländsk kött. Har nog reviderat min uppfattning om deras kött. Må vara att de producerar mycket och att det därför uppfattas som skräpkött, men jag läste även att de träd - som de nu har kvar - växer tre gånger snabbare än i Norden tack vare klimatet. Mycket regn och milda vintrar och somrar! Antagligen perfekt även för nötkött. I södra Europa är det för varmt på somrarna och i Norden hamnar de att vara inomhus största delen av året.

I Dublin fanns det förutom en massa pubar även restauranger av många olika slag. Även en fransk restaurang, som de kallade Café de Seine. Men det var definitivt INGET café där man enbart får kaffe (och tobak) utan ett mat-vin&musikhål. Tyvärr så populärt att vi inte hittade en sittplats åt oss. Vi slank istället in hos grannen Milano :)Modernt, mycket stökigt, dyra viner - men på hel flaska. Inget inspirerande. Men så är vi ju inte några italienfans ;)

För den som vill veta lite mer om vad de kan bjuda på i Dublin så bifogar jag nedan en meny från en restaurang jag passerade. Bilden är som vanligt klickbar och blir då även läsbar.

En fransysk visit i Dublin

2011-04-12T11:50:00.006+02:00

Hej alla mina vänner!

Vi tog en helgtur till Dublin med Ryanair. Ja faktiskt då till deras hemstad :) Folk klagar på dessa budgetflyg, men nog är det fantastiskt att flyga nästan tvärsöver Europa till en spottstyver. Det kostar ju nästan lika mycket att ta bussen till centrum som att ta flyget till flygplatsen.

Redan första kvällen kunde vi se att pubarna inte helt överraskande var väldigt populära. Man fick intrycket att gästerna inte hade hunnit hem ännu efter arbetsdagens slut.

På lördagen råkade vi gå förbi en jättestor pub, med många rum - inklusive två under bar himmel. Eftersom det var mitt på dagen, så var den rätt fräsch så vi bestämde oss även för att äta en bit. Redan kvällen innan hade jag hunnit bli förtjust i det mycket möra och fina irländska köttet så jag valde att ta en tallrik med olika kalla skivor, tillsammans med två såser och nästan lite överraskande sallad och lite bröd. De kallade brödet hemlagat, men OM det var det så var det nog ett dåligt hemlagat bröd.

I uterummet intill började stämningen bli bättre och bättre varefter de olika ölstopen bars in. Klockan var 12 på dagen och man undrade hur dessa skulle se ut klockan 12 på kvällen. Man har ju hört uttrycker Sober like an Irish...

De hade drygt 300 sorters whiskey i sitt sortiment. De blev alla otestade eftersom jag inte gillar whiskey.

När vi var färdiga med katedral och museibesök så vek vi in på ytterligare en pub. Även om jag inte längre nyttjar öl så ofta, så kan man ju inte låta bli att testa något lokalt i alla fall. Så jag tog en O'Hara, som påminde mycket om den klassiska Guinessen. I mitt tycke smakde den bättre elelr ska vi säga mindre dåligt.

Lärde mig dessutom att Guiness inte klassas som irländskt. Det tillverkas visserligen i Dublin, men det har engelska ägare. Det är väl som Absolut, vars reklam man kunde se här och där. Det är väl franskt nuförtiden, om de inte har sålt det vidare...

Kalvgryta med toppmurklor

2011-04-03T13:53:00.009+02:00

Hej alla mina vänner!

Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt så hittar man en hel del smått och gott i Frankrike- I veckan gick vi genom en vanlig veckomarknad och Frun råkade få syn på en försäljare, som sålde toppmurklor. Det har vi inte råkat på tidigare, så då var det bara att slå till!

Men innan de skulle tillredas så blev det både fredag och varmt! Så på fredagskvällen kunde vi sitta ute på grusmattan och avnjuta stekt torskfilé med rödgultrumpetsvampsstuvning. Puh! Lättare att tillreda än att skriva. Till detta provade vi ett glas Côte de Chalonnaise dvs en Chardonnay från Bourgogne. Riktigt prisvärt och fint vin.

Nå på lördagen så inledde vi med en liten grekisk sallad. Mitt klassiska recept hittar du HÄR. Den som tittar noggrant ser att jag denna gång hoppat över rödlöken. Som ni även ser så har vi nu flyttat till gräsmattan och har slottet i bakgrunden. Det är sommar, som vi säger. Och visst det var +27 i skuggan på dagen. Till salladen tog vi ett glas vit lokal Touraine. Och för den som inte tror när jag säger ett glas, så kan jag denna gång påpeka att det nu var andra gången vi nallade av denna flaska. Den har varit pumpad mellan varven och var ändå fräsch som nyöppnad. Efter salladen pumpades den på nytt!

Så kom då den efterlängtade huvudrätten, som blev kalvgryta med toppmurklor. Kalvkött är ju en annan delikatess, som vi måste passa på att avnjuta i Frankrike, eftersom vi inte får tag på den sen när den riktiga sommaren kommer. Fråga mig inte varför man inte får tag på kalvkött uppe i Norden.

Jag hade köpt ca 700 gr kalvlägg och började med att koka en buljong på märgbenen, ett glas Crémant d'Alsace, en morot och en halv gul lök. Silade och kokade ner. Hällde i en kaffemugg och dagen efter hade allt stelnat. Otroligt vad gelatin det finns i märgen.

Så skar jag det absolut senfria köttet i småbitar och smörstekte dem. Slog över buljongen, saltade lätt och lät det koka en dryg timme och lade till två teskedsuddar kryddpeppar

Under tiden smörslungade jag toppmurklorna och slog sen lite av buljongen och två msk créme fraîse över och rörde runt. Hällde det så småningom på köttet. Så jag tillredde köttet enligt klassisk slottsteksvarianten och lade till lite murklor.

Jag hade sedan valt ett rätt så lokalt vin en Saumur-Champigny 2008. Ett vin, som ju görs på den lätta Cabernet Franc-druvan.

Potatistillbehöret blev en plätt, gjord på tre små potatisar, ett ägg, lite mortlad kummin och lite salt. Som pricken på i:et satte jag en klick björnbärsgelé. Kanske ni kan ana er till de mycket milda smakerna. De enda "kryddorna" var alltså salt och lite kummin i potatisen och aningen kryddpeppar med kalvköttet och murklorna?

Så småningom var det dags för ostbrickan. I kylen hittade jag en Roquefort, Normanville, Chabochou de Poitou, Fruns fynd från gourmetmässan och Chaurse. Mer beskrivning på min ostblogg.

Som efterrät blev det nystekt crêpes med två klickar pistagenötsglass, vilket ingen fotograferade denna gång!

Kaningryta

2011-03-31T14:05:00.003+02:00

Hej alla mina vänner!

I Frankrike är det lätt att få tag i kaninkött. Det säljs normalt i affärerna och ofta även till specialpris. Normalt ligger priset under 10€/kg, men man kan hitta dem för 6-7€/kg. För ett tag sedan gick jag förbi en förpackning med bakben och beslöt nu att tillreda en liten gryta av dem.

Gjorde på normalt sätt dvs stekte benen och kokade dem i ett glas rödvin, vatten, morötter, gul lök och salt och kryddor. Lät svalna och plockade bort köttet. Lät benen koka med en stund, silade och kokade ner.

Så smörslungade jag lite champinjoner, en morot, lite rökt griskött lade till lite senap och så småningom kaninköttet. Serverade med wokad potatis med anis och lite rödvinbärsgelé och ett glas Ventoux från Rhône/Provence. Mild och fint som alltid. Varför ska det bara vara så omöjligt att få tag i det norrut?

>Hade sedvanlig ostbricka. Mögelosten var en nyhet: Velours de Bleu. Se mer i min ostblogg.

I boulangeriet (&affären)

2011-03-26T11:02:00.007+01:00

Hej alla mina vänner!

Idag tänkte jag ta en med och köpa lite bröd till boulangeriet i den lilla byn där vi bor. Kan ju nämna att kommunen har ca 1500 innevånare. Vi bor mittemellan två centrum, så vi har ett boluangeri på tre km avstånd åt två håll. Numera är det i vår by bättre. Senaste vinter for vi till grannbyn. Men det säger lite om hur nära de finns. Passerar vi byn har vi väl 7 km till följande i en riktning och nio km till ett annat. Kommunen har kring 100o innevånare.

På första bilden syns en del av alla de sk baguetter, som finns. Dvs de som är 400 gram heter pain. Sen har de alla olika namn beroende på hur stora de är och lite hur de är vridna. Men de flesta köper en pain och det är de man ser fransmän på bärandes på foton OCH i verkligheten. Det var full rulle i byn och hälften bar på sina painar. De andra hade inte kommit till affären ännu.

På den andra bilden syns en del av bakelserna i den lilla affären.

Och lite tårtor och chokladgodis har de också. det är lite av hans specialitet.

I veckan var vi till ett annat boulangeri när vi var på piquenique. Där hade de världens godaste pajer, så vi var dit även på hemvägen och köpte sex till och några bakelser. Pajbitarna kostade 1,60/styck. Man fick dem även uppvärmda och då var de ljuvliga att äta ute i naturen med fågelsången omkring.

I veckan var vi även och handlade. Tänkte visa hur Camenberthyllan såg ut. De har inte bara en sort som ni ser :) Förstår ni varför det tar lite längre tid att handla i Frankrike?

Stilleben från helgen

2011-03-25T11:50:00.001+01:00

Hej alla mina vänner!

Det var inte bara matmässa som gällde i helgen utan även lite egna test. På fredagen blev det lokala färska sparrisar, som jag placerat på några fleuronger från byn och intill några kokta vaktelägg. Över alltihopa hade jag lagt lite hemlagad örthollandaise. Till detta tyckte jag att ett glas Crèmant d'Alsace skulle passa. Eller egentligen till huvudrätten, som var smördegsinbakad kallrökt lax från Norge.

På lördagen hade jag tillrett getfiléer, som fick sällskap med bl.a. en trattkantarellstuvning. Vi fick även genast testa en Haut-Medoc, som vi köpte på mässan tidigare på dagen. Både sparrisen, fetfilén och den diminutiva efterrätten hade jag hittat på en vanlig matmarknad i veckan.

På ostbrickan hade jag placerat en lokal getost i mitten. Den hette bara getost eller egentligen Gevre. Runtikring blev det små bitar av Selles-sur-Cher, Normanville, Pont l'Eveque och lite kvarbliven Bleu de Bresse. Lite mer om ostarna på min ostblogg.

Till efterrätt blev det en liten lokal goding. Påminner lite - mer i formen - om Natal de pasteis från Portugal, men denna hade ingen smördeg. Men med ett litet glas körsbärslikör så blev det riktigt gott.

Vin och gastronomimässa i Jaunay-Clan

2011-03-23T11:16:00.006+01:00

Hej alla mina vänner!

Så var det dags för en vin, mat, etc-marknad igen. Detta var något vi saknade i Portugal. Vi stötte aldrig på dem där. Här i Frankrike finns det ju dels de marknader, som hålls regelbundet varje vecka. Vissa städer har t.o.m. två gånger i veckan. De är av två typer. Mat- eller "det-mesta-marknad". Oftast det-mesta!

Men sen finns andra typer av marknader. Det kan vara sk loppismarkander, där man även säljer mat. Det kan vara temamarknader ex saffranmarknader, där de ändå säljer en myckenhet av annan mat. Vi var ju på chokladmarknad i våras. Naturligtvis sålde även några vin och en sålde resor till Väst-Indien eftersom de ju odlar choklad där!

I helgen var vi till en marknad, som kallades vin, honung och gastronomimässa. Den hade 200 utställare, varav hälften sålde viner från hela Frankrike. Ibland säljer de ju bara viner från ett distrikt och då är det ju tråkigare - om man inte råkar vara i Chablis förstås.

Tio utställare sålde honung, men sen fanns det ju en sk myckenhet diverse; ost, bröd, ostron, foie gras, men även smycken och porslin. Så smycken används ju vid matbordet :)

Vi var mest intresserade av vinerna. Man måste ju bara vara lite försiktig med smakproverna eftersom vi hade 5 mil hem :) Men de hade ju alla spottkoppar, men Champagnen hade jag nog liite svårt för att spotta.

Hur som helst sökte vi oss fram och hittade en bunt med spännande och goda viner. De trevligaste - och lite udda - var en mousserande från Ain dvs departement nr, där ju Bresse ligger. Känt för bressekyckling och mängder av grodor. Men nån gör även vin.

Så hittade jag ett mousserande vin från Cognac och ett aperitivvin från Armagnac. Även en vin oerhört trevlig bourgogne slank ner i kassen från Auxey-Duresses, som ligger granne med det mer kända Mersault. Vinet var 8€ billigare och jag tyckte t o m att det var godare.

Nedan syns då vår försäljare av vinet från Armagnac sitter och äter korv från Alsace, som han köpt av sin marknadsgranne. Ja, armagnac ligger ju rätt nära Baskien!

Gäster till bords

2011-03-18T09:07:00.002+01:00

Hej alla mina vänner!

Så hade vi den stora äran / nöjet att ha våra hyresvärdar på middag. Självklart en trevlig utmaning att ha franska gäster för en som gillar fransk matlagningskonst. Utmaningen blev inte mindre av att de helgen innan hade varit gäster på Paul Bocuses välkända restaurang i Lyon. Måste ju se till att det inte blev en alltför stor chock!

Dukningen innan gästerna kom syns för närvarande på bilden högt upp i bloggen:)

Eftersom man ju aldrig vet när en fransman dyker upp, så hade jag förberett mig med ytterst snabbtillredd tilltugg till att börja med. Så efter att vi hunnit skåla i Champagnen så gick jag en sväng till köket för att plocka fram fleurongerna från den ljumma ugnen och pilla ut fyra sniglar, lägga på små foie gras-bitar och små skivor av Chaourse-osten. Den är AOP-ost från Champagne. Och vad passar då bättre till ett glas kall Champagne?

När sedan den västa hungern stillats så gick jag ut till köket för att värma upp den smörslungade squashen, lägga i den skurna kallrökta norska laxen och röra om. Lägga röran på tallrikar, som redan hade halverade kokta vaktelägg och råa körsbärstomater. Allt saltat och tomaterna hade dessutom fått några droppar valnötsolja. Detta toppades med hemlagad majonnäs, som jag kryddat med dill och hackad kapris.

Till detta hade jag valt ett glas vit Sancerre. Den görs på Sauvignon blanc, precis som de lokala vittvinerna här.

Denna rätt har jag egentligen själv experimenterat fram. Vill ha laxen något uppvärmd och squashen passar som smörslungad och dominerar ju inte, om man säger. Men man måste bara minnas att droppa över lite citron, som gamla kungen alltid sade.

Men hjälp av lite vitt bröd, så började väl den värsta hungern nu vara stillad.
Så småningom smög jag mig igen till köket. Rev några potatisar, knäckte två ägg, rev lite raclettost och strödde i kummin och rörde om. Så stekte jag en rejäl potatisplätt, medan jag i den andra pannan stekte fyra pärlhönsfiléer, som jag skurit i bitar. Jag använde ankfett. När de verkade klara hällde jag över fonden, som jag gjort på ett pärlhönsskrov, fyra kryddor, en mild pepparblandning, en morot, en lök, några vitlöksklyftor, några glas vin och lite havssalt. Aj, ja. I fonden hade jag ju även lagt två påsar smörslungade höstkantareller, några chalottenlökar och de små köttbitar, som man ju alltid kan pilla ur ett skrov. Det hör ju till.

Till pärlhönsfilé-kantarell-grytan och potatisplätten lade jag en klick rödvinbärsgelé och detta serverades med ett glas Rully. En Pinot Noir från Côte Chalonaise. Tyvärr något lättare i smaken än vanligt.

Den traditionella ostbrickan hade denna gång i mitten en annan PDO-ost från Champagne nämligen en Langres. När den lagras bildas en liten grop i mitten och traditionen påjuder att man häller en skvätt champagne där, vilket ju var lättgjort eftersom jag sparat en slatt från aperitiven. Lite elegant också :)

Den mögliga är en Bleu de Bresse, dvs en mögelost från Bresse, som ligger lite norr om Lyon och som bl.a. är känt för sina Bresse-kycklingar och små insjöar som är rika på grodor - en annan av de franska nationalrätterna.

Den hårda osten är en Cantal, som ju komemr söderifrån från Centralmassivet. En klassisk PDO-ost med 2500 åriga traditioner.

Den platta osten heter Lou Perac och är en fårost, som kommer från Pyrennerna. En mild och krämig ost den med.

Den femte är en av Fruns favoriter, nämligen nötosten St-Julien, som faktiskt får representera det lokala kökat eftersom den kommer från Loire eller närmare bestämt från en liten ort norr om Chartres.

Till ostarna serverade jag fikonsylt och ett glas Rioja 2004. Lite utanför Frankrike måste man ju få gå, framför allt om man påpekar att det ju var vinexperter från Bordeaux, som i tiden lärde spanjorerna vinodlingen i Rioja.

Avslutningsvis blev det en chokladtårta från byns boulangeri. De bytte ju ägare senaste vår och den nya konditorn har utökat utbudet bl.a med denna tårta, som även finns i bakelseversion. Den lokala prägeln får han fram genom att ha en liten imitation av flintsten i choklad som dekoration. Denna har två! Trakten är nämligen känd för att under stenåldern ha haft kanske Europas bästa flintastenar, som senare hittats över hela Europa, t.o.m. i Skandinavien. Vår granit var faktiskt ingen bra sten att tillverka spjutspetsar av.

Till detta blev det ett lite glas Banyuls Grand Cru, som är ett dessertvin från Roussilon och som görs bara ett stenkast från spanska gränsen. Vinet var från 2003 och hade ledat fem år på ekfat innan det buteljerades 2009. Enligt försäljaren på marknaden skulle det passa till choklad och det gjorde det.

Menyn blev alltså:

Fleuronger med sniglar, foie gras och chaourseost - Champagne

Smörslungad squash och kallrökt lax med kaprismajonnäs, vaktelägg o körsbärstomater - Vit Sancerre 2008

Pärlhönsfiléer med höstkantareller och potatisplätt med raclettost - Röd Rully 2008

Ostbricka - Röd Rioja 2004

Chokladtårta - Banyuls Grand Cru 2003

Lite av Portugal i Frankrike

2011-03-15T14:30:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Kämpar på med uppdateringen :) Vi hade ju naturligtvis köpt några flaskor Sherry då vi passerade Jerez de la Frontera, bl.a. en Amontillado. Är ju lite dålig på sherry, men tänkte att man kunde testa den mot lite småplock. Skinka, paté och oliver. Vi var dock mäkta imponerade över den underbara smaken på Amontilladon. Tyvärr - eller egentligen är det väl bra - så finns det så många olika sorters sherry så man blir bara rädd och inte vet var man ska börja. Men denna passade i alla fall på våra tungor och som aperitiv. Tyvärr är hållbarheten inte så bra efter att man öppnat den, men om man pumpar och använder den flitigt så ska det nog ordna sig.

Så råkade de ha musslor på special - och då blev det musslor a la normandie dvs kokta i torr cider och sen lite crème faîse se mitt recept. Till detta testade vi ett glas Muscat Sevre-et-Maine. Ett lite ovanligare vin för oss.

Som efterrätt blev det Pasteis de Nata. Denna gång en egen version. Jag har skrivit mer om den portugisiska natinalbakelsen HÄR. Receptet lånade jag av Öhman, HÄR. Fungerande och bra recept. Ska ännu jämföra mot några andra jag hittat.

Till den tog vi ett litet glas av Beirão, den klassiska hitstäpade likören från Portugal.

Nystart i Frankrike

2011-03-13T13:54:00.006+01:00

Hej alla mina vänner!

Försöker få dagboken uppdaterad. Problem eftersom det hänt en hel del ur matsynvinkel så att säga. Till att börja med så fick vi ju en rejäl påfyllning i vinkällaren. Fick t.o.m. ändra mitt system av utrymmesskäl. Den höga vinställningen står ju lite trångt, så jag kan egentligen inte använda baksidan, men där har jag i alla fall placerat några starviner och söta viner.

På framsidan har jag till höger portugisiska överst och sen Rioja och övriga spanska under. Där har jag inte några luckor eftersom vi ju inte köper såna här.

Till höger har jag då viner från östra Frankrike från norr Alsace, Chablis, Bourgogne, Beajoulais, Cote-du-Rhône till söder Chateauneuf-du-Pape. Billigare till vänster. Dyrare till höger.

Den låga ställningen har viner på båda sidor. På den övre våningen mousserande. Hitåt "västra" Frankrike, men från Roussilon via Bordeaux. På bortre sidan då Loire från väst mot öst. Och på båda sidorna: billigare till vänster. På detta sätt kan jag faktiskt väldigt snabbt hitta den vintyp och pris som jag vill ha.

En gång i tiden - med mycket färre viner - försökte jag ha dem i ett dataregister. Men jag kom ju aldrig ihåg att notera uttagen, så sen stod jag där ett halvår senare och rotade igenom hela lilla förrådet utan att hitta det jag sökte. På detta sätt ser jag ju bra var jag har luckor. Ex billiga Loireviner eller o hemska tanke Champagner :)

Vi inledde genast med ett test av en Rioja. Till detta testade vi vildsvinsinnefilé och var nöjda.

Ostar finns ju igen i mängd och massor. Vi kände ju oss lite handikappade i Portugal.

När det gäller bakelser, så kände vi oss verkligen inte handikappade, men det är ju trevligt att testa gamla bekanta igen. Och dela på dem som vanligt.

Tillbaks i Frankrike

2011-03-06T15:38:00.007+01:00

Hej alla mina vänner!

Som ni noterat så har vi via omvägar varit på väg tillbaks till Frankrike. Vår första kväll tillbringade vi i Languedoc efter att ha åkt omkring i Roussillon och i trakterna av Tarragona under dagen. Vi körde helt enkelt igenom Katalonien - både på spanska och franska sidan.

Övernattningen var vald så att vi skulle vara nära Atlanten dvs vi såg tom Atlanten - eller en inre vik från hotellrumsfönstret.

Restaurangen var inte någon höjdare. Det mesta hade de inte. Inte ens en Corbieres, som jag beställde. Dvs vi var i Corbieres-distriktet. Så till maten fick vi istället en nykomling för mig nämligen en Cotes de Perignan.2002!. Ja min pasta carbonara fick man inte heller till det utan vi fick båda lax med pasta. Gott i och för sig och en rejäl portion. Man märkte att efter ett tag i såslösa länder, så var vi tillbaka i Frankrike. De har alltid såser!

På väg hem stanande vi en gång på en Shellstation för att få något ätbart. Den lilla snabba dagsbiten; ceasarsmörgås med fikontårta var verkligen en liten enkel höjdare. Kostade väl typ 7,90. I den lilla butiken kunde man även köpa viner (köpte) och konserverad tryffel för 1900€/kg. (köpte inte). Men tänk vad det finns i Frankrike. Överallt!! (Nästan)

Mera minnen från Spanien

2011-03-05T15:26:00.006+01:00

Hej alla mina vänner!

Från Jezez for vi vidare söderut i Spanien och hamnade så småningom till den lilla orten Tarifa, som faktiskt är den sydligaste orten på fasta Europa. Även vi trodde att det var Gibraltar, men det ligger lite åt nordost. Så sundet borde egentligen heta Tarifasundet.

Längst i söder finns en liten ö, som numera är förbunden med fastlandet med en liten bro, som främst är avsedd för fotgängare. Ön syns på fotografiet och vattnet till vänster är alltså Medelhavet medan vattnet till höger är Atlanten.

Vi passade på att äta en liten dagsbit bestående av pommes frites, bacon och lite skinka, som sköljdes ner med en cola. Snabbt och ganska gott. Tyvärr glömde jag att ta en bild av min sydligaste måltid!

Vi for vidare och hamnade så småningom i den gamla romarstaden Tarragona. På kvällen gick vi omkring och hamnade så småningom på en enkel pizzeria. Där de även serverade det lokala Tarragona AC-vinet. Riktigt gott, men det visade sig svårt att hitta något av det i affärerna dagen efter.

Själv gick jag för säkerhets skull en extra liten kvällspromenad, eftersom vi ju bodde vid det stora torget. Hamnade på en Taverna, vars namn jag säkert skulle ha glömt om jag inte tagit en bild av skylten. Eller vad tror ni?

Där kunde man, trots den nästan sena timmen ännu plocka åt sig deras klassiska tapas om man så önskat.

Minnen från Jerez

2011-02-27T15:25:00.009+01:00

Hej alla mina vänner!

På väg från Portugal så valde vi att besöka Jerez de la Frontera, som staden officiellt heter även om den ju mest kallas Jerez. Mest känt antagligen för sitt starkvin, som vi kallar Sherry.

Redan när jag kom ut från hotellet så såg jag den första sherrybaren. Och därifrån köpte vi även dagen efter några souvenirer. På kvällen var vi ut och gick dvs sökte efter en restaurang. Vid stadens centrum råkade vi gå förbi en "inkastare", som representerade en restaurang runt hörnet. Menyn verkade bra, så vi följde honom dit. Vi hann knappt sätta oss ner innan vi hade en varsin fino sherry, som han bjöd på.

Jag testade till förrätt en "liten" portion paella. Till huvudrätt blev det grillad sjötunga. Faktiskt första gången jag testat den på restaurang. Efterrätten blev en variant av den allestädes förekommande creme brulée. För drygt 10€ inklusive en halvflaska vin, så måste vi erkänna att vi var tacksamma över att vi råkade träffa på inkastaren.

Dagens sista solstrålar lyser upp en av de större sherrybarerna i centrum av Jerez. Vems viner de helst säljer framgår tydligt. Här avslutade jag även mitt första besök i Jerez några timmar senare.

Pasteis de Belém i Lissabon

2011-02-11T13:03:00.001+01:00

Hej alla mina vänner!

Den kanske med spännande matupplevelsen på länge var att besöka kaféet där de serverar originalet till den portugisiska nationalbakelsen. På annat håll kallas den enbart Pasteis de Nata, men just på detta kafé i Belém lite väster om Lissabons huvudstad heter de pasteis de Belém.

Om man går tillbaka i historien så fanns det förr många kloster i Portugal. Alla hade sina fina och välkända bakelser de serverade när de fick fint besökt, som sig bör. I början av 1800-talet upplöstes dessa kloster och recepten hamnade lite här och där. Ett hamnade då till ett kafé i närheten av Jeronimosklostret, därifrån det härstammade. Så småningom öppnades ett kafé 1837, enligt texten i trotoarstenen.

Bakelsen består av två delar. En smördegsbotten och en fyllning med bl.a. äggulor. Det är mycket vanligt med (mycket)äggulor i portugisiska bakverk. De blev liksom "över" när man klarnade vinet med äggvitor.

Traditionellt serveras den med kanel och pudersocker. På kaféet står en burk av vardera på varje bord. När vi fick bakelsen var den ljummen. Frun blev hänförd av bakelsen som i originalform kostade 90 cnt/styck. På vanliga kaféer kostar den 80 cnt och är inte närmelsevis så god.

Som tur är kan man köpa med sig några hem. Då får man dem vackert förpackade och med små påsar av kanel och pudersocker.

Naturligtvis måste jag fråga hur många de säljer som mest. Servitören förklarade då att en dålig dag säljer de 5-6.000. En bra söndag säljer de 25.000. Och som mest har de kommit upp i 55.000 bakelser PÅ EN ENDA DAG!!!! Men så står ju folk långt ut på gatan för att köa efter dessa billiga läckerheter.

Men kaféet har ju även andra bakelser och man kan även ta en liten enkel lunch i form av en paj.

En liten delorsak till att de har så många besökare KAN ju vara det det inom promenadavstånd finns världsarv på UNESCOS lista! Dels då klostret och dels ett försvarstorn, som byggdes i början av 1500-talet dvs samtidigt med klostret, på den plats där Vasco da Gama seglade till Indien. Det finns förövrigt en tvärgata till strandgatan, som heter just Rua India. Och vist vägen går till Indien om än via havet!

Vasco da Gama ligger för övrigt i en sarkofag i klosterkyrkan.

Om du vill testa att tillreda denna fina bakelse så hittar du ett recept på Öhmans matblogg.

Fönstershopping i Lissabon

2011-02-10T16:21:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

Det nästsista inlägget från Lissabon visar bara lite vad man kan se när man vandrar omkring - utöver det jag redan visat.

På en av gatorna i den gamla stadsdelen Baixa kan man i gatan se ett telefonnummer inskrivet med deras typiska små gatstenar. Frun kallade den ostbitar :) Ohc om man sen se närmare i skyltfönstret så visar det sig att de säljer GAMMAL portvin. Priset är inte heller så snällt. Denna gång fick vi nöja oss med att titta i fönstret på de dammiga flaskorna.

Alltsom oftast kan man naturligtvi se skytar där de informerar om vilket mat de serverar. Som ni ser så är portugisiska INTE så lätt att förstå. Hittar ni NÅGOT som ni känner igen ? ;) (Bortsett från reklamen!)

Lite kafébilder från Lissabon

2011-02-08T12:40:00.006+01:00

Hej alla mina vänner!

Ännu finns det lite bilder från vårt besök i Lissabon. De frestade nog med kaféer eller pastilarier mest överallt. Öppet mest hela tiden och förmånligt.

Även skyltfönstren var fantastiska att se på, så jag visar några bilder även av dem. Håll till godo. Det kommer ännu mer från Lissabon!

Lite fisk i Lissabon

2011-02-06T14:16:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Efter det första lite misslyckade försöket med fisk i Portugal, så har ju de andra förlöpt bra. Alltså vågade vi oss en kväll på en fiskrestaurang. I skyltfönstret frestade de med många fina skaldjur, bl.a. levande humrar. Naturligtvis var priset på dessa utanför våra budgetramar, men vi testade i alla fall något som de kallade traditionell grillad fisktallrik.

Där fanns guldbraxen, lax, sardiner, bläckfisk, jätteräkor och lite musslor. Det serverades med kokt broccoli och morötter och sedan fick man ta till olja och vinäger.

Än en gång saknade jag de franska såserna. Tänk vad enkelt och gott det hade varit med en majonnäs!

Men fisken var gott tillredd och vi lämnade bara bläckfisken. Den såg inte aptitlig ut och den första tuggan visade att den var så gott som smaklös. Tacka vet jag sniglar :)

Grillat i Lissabon

2011-02-05T14:09:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

Eftersom vi var några dagar i Lissabon, så fick vi ju naturligtvis några matminnen med därifrån. En kväll var vi ut och åt lite typisk mat vad vi förstår. Till förrätt blev det alltså en soppa. De har ofta soppor till förrätt eller även som huvudrätt till lunch. Alla är väldigt liknande dvs väldigt mustiga och goda. Denna gång blev det en grönsakssoppa.

Till huvudrätt valde jag ett grillspett. Serverades med olja och vinäger som tillbehör. Medger att jag nog saknade en regelrätt sås, men det kommer ju inte utan orsak från franskans sauce.

Efterrätten dvs bakelsen tog vi som vanligt på annat håll. De har mycket GOTT om caféer också i Lissabon!

Blåhaj och korkek.

2011-01-30T16:47:00.007+01:00

Hej alla mina vänner!

Vi testar vidare med fisken. Hade ju lite otur i början, men på sistone så har det gått bra. Hittade små vilda foreller, som de sålde för 3,99/kg så jag köpte två och fyllde dem med äggula, smör, salt och lite örter och lade dem i ugnen. Fina fisken!

Sen hittade vi frusna bitar av nåt som hette Tintureira och som jag efter att vi ätit dem kollade att heter blåhaj (!) på svenska. Benfritt bortsett från ryggraden. Alltså lätt att äta med en örtmajonnäs och lite broccoli.

Under en utflykt i veckan så råkade jag se ett lastbilsflak med kork. Det är alltså så här som korkekens bark ser ut. INTE så som man ser den på julaftonen bredvid Ferdinand. Portugal lär vara världens största producent av just kork till vinflaskor.

Efterrätterna är enkla. Och även de kan som synes se se ut som fiskar.

Lite smått.

2011-01-19T11:43:00.003+01:00

Hej alla mina vänner!

I helgen hade vi vänner på besök i Portugal. Då blev det att "laga" eller snarare tillreda en tallrik med kallrökt norsk lax. Slutresultatet såg ganska trevligt ut och avnjöts med ett glas medsläpad Chablis.

Till huvudrätt blev det grisinnefilé, kryddad med vitlök, roquefort, tawnyport, fyra kryddor och crème fraîse. Serverades med tagliateller och ett glas röd Tejo.

Osttallriken bestod av två portugisiska och två franska ostar och till detta serverades ett glas Rioja, som kompromiss.

Efterrätterna är lätta att göra dvs att skära i fyra delar så att alla kan smaka på allt;)

Portugisisk fisk

2011-01-10T17:06:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

Så var det dags att testa lite fisk igen. Har ju inte så lyckade erfarenheter här, men denna gång ansåg Frun att vi kunde ta den en gång till!

Hittade en vacker fisk, som hette Robalo. Såg att det översattes med havsbborre. Tycker det borde vara en annan fisk, men det är ju svårt med arter, som kanske inte ens finns i svenskspråkiga trakter.

Tänkte att det kunde vara säkrast att tillreda den hel i ugn, så jag fyllde den med smög, äggula, salt, pepparblandning, lite persilja och citron. Fick vara ca 20 minuter i ugnen.

Åts med ris. Och smakade tiktigt gott. Fylligt i smaken. Var lätt att "rensa" dvs skinnet av och sen var det bara att plocka av köttet. Inte benig som abborre eller gädda. Och som sagt, lite mer salt eller snarare att låta den dra i lite salt nästa gång och då är det en helt ok fisk.

Kan nämna att när vi köpte den så var den orensad, men damen vid fiskdisken rensade den automatiskt och vi betalade sedan efter effektiv vikt.

Detta var på fredagen. Till efterrätt blev det lite bakelser. På söndagen var det dags att gå ut på en promanad längs stranden dvs en promenad till närmaste café eller pastelaria, som de säger. Med fin utsikt över den skyddade havsviken så kunde vi avnjuta både bakelser, te och espresso.

Pastelarier i Portugal

2011-01-09T15:14:00.006+01:00

Hej alla mina vänner!

Jag har besökt caféer i Wien. Historiskt kom de ju till efter att turkarna belägrat staden och innevånarna bytt till sig kaffe. Välkända och fina är de fortfarande.

Har även besökt caféer i Paris. Staden som bland annat är känt för sina många kaféer. Men jag har ju inte varit någon cafémänniska så inte har jag ju brytt mig så mycket.

Så kommer jag till Portugal och läser att de har välkända kaféer. Vi besöker några och vi är fast. De finns överallt. Och då menar jag överallt. T.o.m. den frivilliga brandkåren tvärsäver gatan har sitt eget kafé. Och på dem sitter det alltid lite folk.

Vi testade en gång när vi var på en utflykt. Dricker egentligen inte kaffe, men jag såg ett äldre par, som satt med två små (espresso) kaffe och små bakelser, så jag beställde en sån kaffe, två bakelser och en te åt Frun. Lite bekymrad över att de inte alls har prislappar på sina bakelser, men när räkningen som så blev man ju lugnare. De skulle ha 3,20€. Så vi köpte även hem några specialitetet, som syns på julbrickan högst upp.

Sedan dess har vi besökt några andra ställen, oftast under våra små utflykter. Inget har varit like dyrt så här långt. Så här kommer några smakprover på hur det kan se ut på en pastelaria i Portugal.

Trettondagsdilammet

2011-01-07T17:06:00.002+01:00

Hej alla mina vänner!

Häromdagen när vi var och handlade lite mat, så såg jag en skylt, som intresserade mig. Jag frågade mig fram och det visade sig att de hade dilamm. 8,45/kg. Vilken bi man ville ha. Hals, framben eller stek, som jag valde. Den vägde ca 1 kg.

Eftersom detta var några dagar innan trettondagen, så beslöt jag att tillreda den då.

Jag frågade lite i affären hur den skulle kryddas och han tipsade om pimento som skulle vara nationalkryddan här, vitpeppar och oregano.

Själv lade jag till lite kryddor från tidigare och gjorde såhär:

Först skar jag bort allt kött och så lade jag benen i en kastrull med ett glas rödvin, en hackad morot , en gul lök, en liten rosmarinkvist och två vitlöksklyftor. Detta fick koka nån timme. Silades och fick koka ner till tre dl.

Innan serveringen så stekte jag köttbitarna, saltade, lade på pimentopulver, vitpeppar, oregano och färsk koriander, som ju också är deras nationalkrydda.

Så hällde jag över buljongen och det fick puttra några minuter. Serverades med tagliateller och en medsläpad Saumur Chavigny AC. Vi var väldigt nöjda! Köttet var ju mjukare och mildare än kycklingkött, även om det hade en omisskänlig antydan av fårsmak. Tänk om man kunde få detta oftare!

Vi hade för övrigt ett blindtest på tre olika viner innan detta. Dels den jag nämde om och dels en Côte de Rhône-Villages på gamla rankor och en portugisisk från Tejo. Alla var i prisklassen 3-3,50 och portugisen var hästlängder före. enligt oss båda. Jag som visste vilka viner vi hade gissade nog rätt på dem, men Frun, som enbart visste att jag hade valt SC till maten trodde att det bästa var just det. Det är/var hennes favoritvis. Minns själv när jag häromsistens satte mitt f.d (?) favoritvin på sista plats. Men då visste jag inte helelr att det var just det...

Grillat i Portugal

2011-01-07T16:58:00.005+01:00

Hej alla mina vänner!

Det visade sig att vi hade en trevlig grill tvärsöver gatan. Den hette ungefär Currasqueira Na Brasa. Inte lätt att förstå. Våra hyresvärdar tipsade oss om att man kunde köpa en väldigt god soppa där. Kostar 1,50 och räcker till typ 8 förrätter eller två rejäla huvudrätter. Goda soppor och olika varje dag. Dvs på tisdag har de alltid samma soppa!

Vi har testat några och de är sannerligen prisvärda.

Men egentligen är det en grill. En riktig grill. De grillar över öppen glöd och så håller han kycklingarna varma i en låda under. När man sen beställer den, så klipper han sönder den. Och då är det bara att bära hem den. Varm och väldoftande och tillreda en liten sallad och så är middagen/ lunchen klar!

För en tid sedan besökte vi klostret Alcobaça. Där hade den en liite större grill. Den rymmer sju oxar. Går alltså att helsteka dem. Den var dock inte i bruk när vi var där utan jag stod där ensam :)

Nyårsmaten i Portugal

2011-01-03T15:05:00.008+01:00

Hej alla mina vänner!

Så var det dags att försöka planera den första nyårsmenyn i Portugal. Klart att den även blev franskinspirerad, eftersom vi ju plockat lite godsaker med oss för säkerhets skull

Vi inledde helt fransk med Foie Gras på omelett och ett litet glas Monbazillac AC, ett sött vin från Bordeaux.

Vidare så hade vi för säkerhets skull medtagit en Champagne. Och tur var det för medan det ju faktiskt finns några vanliga franska viner till samma pris som i Frankrike, så kostar plötsligt Champagnen minst det dubbla. Men krabban köptes i Peniche, som ligger inom cykelavstånd - nästan - så krabban har simmat inom synhåll. De hade en hel del av dem. Jag tillredde den gratinerad med finhackade champinjoner. Enligt detta recept. Tyvärr hade jag inte några skal av pilgrimsmusslor, så jag fick ta vanliga tallrikar.

Jag utvecklade det tidigare receptet så att jag efter att ha kokat krabban i 17 minuter, som försäljaren rekomenderade, gjorde en buljong (morot + 1/2 lök) och kokade ner den. Redan då smakade krämen mer krabba än när jag en gång gjorde den på burkkrabba.

Till detta en sallad med vad som fanns i kylen. Dvs bland annat kapris, lokala oliver, färsk koriander och så.

Och slutresultatet var jag nöjd med.

Sen var det osten. Vi tycker att de portugisiska ostarna nog är mustiga, men väldigt lika varandra och inte lämplig konsistens för ostbrickan. De är för hårda. Och dessutom märkligt dyra. Mjölken kostar ca 50 cnt/liter mot det dubbla i Frankrike, men ostarna kostar mellan 15-20 €/kg, vilket ju är 50% mer än i Frankrike. MEN de har ju några franska ostar till vettiga priser; typ Camenbert 250 gram för 1,75... så vi valde att ta den, en Roquefort, en fransk emmenthal och en portugisisk ost. Men vi valde ett portugisiskt rödvin. Det kan de.

Så hade jag köpt hem färska jordgubbar och lite grädde. Bilden togs på nyårsdagen med plåtgrädde.

Som avslutning så blev det en lokal nyårstårta i nio lager och en god kräm med kanel, som vanligt. I affären såg jag att de hade staplat upp en massa flaskor av en likör, som vi ju hamnade att testa. Passade bra mot tårtan.

En trevlig meny. Lite gammalt och lite nytt.

Kapunsoppa

2010-12-28T13:38:00.001+01:00

Hej alla mina vänner!

Måste bara som ett tillägg till julmaten och kapunen berätta vad man sen gör när man ätit tre gånger två portioner; dvs en filé räcker till två och ett varsitt ben är lämpligt.

Man gör en underbar soppa, som räcker till ytterligare ca 10 portioner eller mer, beroende på vad man sätter med.

Först lägger man hela skrovet i en stor kastrull och täcker med vatten och kokar upp bara så att det blir rejält ljummet. Då tar man upp alla köttbitarna och pilar ut allt kött, som man ser. Det blir förvånansvärt mycket. Det läggs åt sidan. Så skrovet tillbaks i vattnet och nu får den koka rejält, typ 2 timmar. Så silar man bort skrovet.

Och så fyller man det hala med vad man vill:

1. Rotsaker, några finhackade morötter, en lök, några potatisar.

Låt koka ca en kvart. Och häll i:

2. Några kraftiga, torkade eller rökta korvar, som finhackats.

3. Lite överblivna julärter.

4. Krydda enligt smak, curry, timjan, lite salt.

5. Man kan ju sätta nån vinslatt om man råkar ha kvar.

Koka upp och njut! En kapun är verkligen både god och dryg. Vi ser fram emot nästa jul redan, och nån gris kommer vi nog aldrig mer att ha.

Min smak säger att detta ska göras som soppa och inte som gryta/stuvning och orsaken är enkel. Kapunen innehåller väldiga mängder av gélatinämnen. I mitt fall, så fick vi ju med fötterna, som jag stekte upp och lade med. Detta ger ju mycket gelé. Men redan som den är så innehåller den VÄLDIGT stora mängder gelé. Detta betyder att när soppan blir kall så stelnar den! Den som inte är van med detta kan tro att det beror på att den är väldigt fet. Visst innehåller den ju smakrikt fett, men jag tror nog att gelatinet är den största boven. Om man då kör ner volymen så vet jag inte riktigt vad som händer. Jag skulle i alla fall inte föröka göra den kort.

Jul i Portugal

2010-12-26T18:33:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

I år var det svårt eller egentligen lätt att planera julbordet. Redan senaste helg hade jag öppnat en burk med rökt fisk från Riga, som kallades Rigas Guld. Vilken fisk det är vet jag inte. Mindre än strömming i alla fall. Så har man rökt den och sedan marinerat den. Och GOD var den, så den fick hamna på julbordet tillsammans med lite nypotatis och en creme fraisesås med lite svart rom. Ett glas vit Alentejano tog vi till. Och det var nog sista gången vi köpte vittvin från det distriktet.

Sen var det dags för kapunen, som nu efter två år blivit en tradition! Receptet från ifjol HÄR.

Till det ville Frun ha gröna ärter och jag gröna bönor, som Frun nog misstänkte att var ärtordel det med... Och så blev det lite ris med lök. Och lite av såsen och lite av morötterna i skyn... Och ett glas Julienas. Det är ju även det en gammal JULtradition. Medsläpad från Frankrike :)

Så blev det en osttallrik med tre portugisiska ostar och en frans Emmenthaler.

Till efterrätt blev det sedan en hel del... I sydfrankrike ska det ju vara 13 sorter och det hade jag lite tagit inspiration av och tillagade ris a la Malta. Plockade fram Mimos de Óbidos(se tidigare inlägg), kanapéer, "pepparkaka" från Loire (mjöl 26% smör, socker, ägg och havssalt), praliner och tog sen en del torkad frukt och nötter. Antagligen mer än 13 sorter. Till detta ett litet glas Moskatel de Setubal. Ett portugisiskt srtakvin, som görs på Moskatel (Muskat?) och i Setubal, som ligger söder om Lissabon. Smakar som flytande gula russin. Dvs GOTT och jag tyckte det skulle passa till denna bricka. Man blir mätt!

Köttbutiker eller Talho i Portugal.

2010-12-25T18:03:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Har ju varit lite orolig för julen med tanke på att vi "upptäckte" kapunen ifjol och den ville vi inte vara utan. Men som tur var så hittade jag en liten kötthandlare i närheten där jag kunde hitta / beställa en rejäl kapun på 3,2 kg. Kapun är alltså en rejäl tupp. I Frankrike minst 180 dagar. Dvs de kläcks ungefär vid midsommar.

Det lite speciella med denna Talho är att hans skyltfönster egentligen är en kyl där djuren hänger. Han har alltså placerat en kyl med fönster vid fönstret. Kan se lite makabert ut, men här är man nog van med att kött är kött och inte en påse malet.

Julköer i Portugal

2010-12-24T14:20:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Häromdagen stod jag i en kassakö och tittade mig omkring. Noterade att det INTE ser ut som i Norden, så jag tog några foton:

De hade åt ett håll en massa kakor, och så stod det helt naturligt lite vinflaskor bredvid...

Åt ett annat håll mer kakor...

Och vände jag mot frukt och grönt så såg det ut så här: Men lite mousserande högst upp!

På cafe i Portugal

2010-12-23T14:07:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

I veckan besökte vi Óbidos. Bilder finns i resebloggen. Och då passade vi på att gå på Café. För ovanlighetens skull tog jag en kaffe eller snarare en espresso. Ville göra som bordsgrannen. han hade även han tagit en Pastel del Nata, som det visade sig heta. Smördegsinbakning med en fyllning, som smakade vanilj och kanel. Litet och gott. Frun tog en kopp te till sin och tillsammans blev det inte mer än 3,40.

Då började vi titta oss lite omkring va de sålde mer och köpte så hem fyra traditionella jul"bakelser" som heter Mimos de Óbidos. Det visade sig att det ju egentligen bara var det vi kallar fyllning. Hemma skulle man ju ha 5 cm sockerkaka under... Det smakade av mandel och bittermandel, vanilj och antagligen liite ägg och socker. Lite och GOTT!!!

Så tittade vi även på deras fantastiska skapelser i choklad, men de var för dyra i förhållande till innehållet tyckte vi då i alla fall.

Portugisiskt inspirerad grisgryta

2010-12-20T13:58:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Någon portugisisk kokbok har jag ju inte, men man kan väl ändå försöka sig på att göra något som känns inspirerat därifrån - ja inspirationen kommer ju genom fönstret så att säga. Jag har ju sett att de inte har så mycket nötkött utan mest gris och fågel, så mitt första försök blev en portugisiskt inspirerad grisgryta.

Tyvärr har jag tappat "receptet", men jag försöker skriva ner det så som jag kommer ihåg det.

Började med att steka ca 1 kg benfritt griskött. Så hällde jag i en halv flaska röttvin, två hackade lökar, två morötter, en navett / majrova. Lite fyra kryddor - fransk version, förtsärkt med kryddpeppar och muskotnöt och två vitlöksklyftor.

Så fick detta puttra en dryg timme och jag lade en påse bönor i blöt över natten. Hade förstått kunnat göra det dagen innan... nåja. Dan efter så silade jag buljongen och kokade bönorna enligt receptet och hällde sedan i köttet och lite hackade champinjoner. Till sist hackade jag i lite färska örter, persilja och koriander.

Blev väldigt mört och mustigt och kanske det smakar såhär i Portugal :)

Fisken i Portugal

2010-12-18T14:53:00.005+01:00

Hej alla mina vänner!

Inför resan så hade jag läst på lite om maten i Portugal och sett att man skryter med fisken. Både utbud och kvalitet. Mest lär man äta klippfisk, dvs saltad och torkad torsk. Det lär finnas lika många recept som antalet dagar på ett år. Och besöker man en fiskavdelning på en stormarknad, så är det svårt att undgå både den torkade fisken och odören. Dvs man behöver aldrig fundera över var fiskavdelningen är. Bilden visar lite hur högen med den torkade klippfisken ser ut.

Jag har inte vågat testa den ännu, men nog är det ju ett måste.

Men även resten av fiskdisken ser imponerande ut. Bilden visar ca 1/3 av fiskdisken för färsk fisk. Sen säljer man väldigt mycket frusen fisk. Jag gissar att det beror på att det ju är väldigt varmt på somrarna. De flesta fiskarna är naturligtvis helt okända för mig, men den norska laxen har de naturligtvis överallt. det kan ju alltid kännas tryggt om man misslyckats alltför många gånger med de lokala arterna.

I veckan testade vi något som hette perche. En rödaktig fisk, som ju av namnet att döma bör vara en abborrfisk, men benmässigt så så den ut som en lax. Vi köpte varsin kotlett och den var ju helt ok.

Till fredagen hade jag glad i hågen köpt hem fyra kotletter av något, som kallas horngädda på svenska. Hade tyvärr inte googlat innan jag köpte den. Bilderna visar hur de såg ut färska och stekta. Receptet är nog ingen idé att skriva mer om, även om jag nog tänker testa kryddblandningen på någon annan fisk. MEN inte på horngädda, som nog borde döpas om till bengädda.

Högen med avskräden från skinnet, ryggbenet, magbenet, innutibenen såg ju nästa lika stor ut som kotletten före att jag "ätit" den. Tur att vi hade både förrätt, ost och efterrät annars hade vi nog varit både sura och hungriga efteråt. Intressant upplevelse, men vi vill inte ha så många av dem för då återgår vi nog till den norska laxen.

Starten i Portugal

2010-12-17T17:47:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Det blev den 13:e även här även om vi inte såg till någon lucia. På kvällen åt vi något som påminde om pepparkakor, som vi hade köpt på matmässan i Roche-Posay för ett tag sedan.

Till ostbricka blev det en väldigt internationell variant med lettisk, fransk, spansk och den första portugisiska. Mer om detta på min ostblogg.

Till efterrätt hade Frun sett ut en kaka, som de nu säljer i affärerna och som av namnet att döma har något med de tre vice männen att göra. En lokal jultårta helt enkelt. Bulladeg med lite extra ägg antagligen och sen mandel, nötter, torkade frukter. Intressant, även om det inte riktigt var i min smak.

En kväll i Santiago de Compostela

2010-12-15T17:40:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Efter att vi besökt katedralen i Santiago de Compostela så var det dags att söka upp ett litet vattenhål. Vi hittad en liten och TOM restaurang, men efterson den låg så bra till för oss så valde vi ändå att gå in.

De hade lämpligt nog en pilgrimsmeny, som vi båda valde. Själv valde jag till förrätt en galicisk paj, dvs nåt som innehöll fisk, som smakade som tonfisk. Notera Galiciens karta under tallriken :)

Till huvudrätt blev det grillat griskött. Mört och fint. Huset hade valt vinet. Ett enkelt men ändå gott rött bin från trakten. Vi tyckte det hela var väldigt prisvärt eftersom menyn INKLUSIVE vin kostade 12€ per näsa. Så för 24 € fick vi vin + två måltider. Jämfört med priset hemma så kan man säga att vi fick vinet billigt och maten på köpet.

Mat och dryck i Rioja.

2010-12-13T16:51:00.000+01:00

Hej alla mina vänner!

Det har länge varit en dröm att besöka Rioja och nu har det hänt. Under vår transport valde vi att pausa i Staden Haro, som ligger i västra Rioja. (se min reseblogg). I centrum fanns naturligtvis många restauranger och vinaffärer. Bredvid dörren till en affär hittade jag denna affisch gjord av många, många etiketter.

Vi valde en enkel restaurang vid torget. Beställde en Crianza 2006. Och den doftade och smakade ljuvligt. Aj, ja. Den kostade 11€ :) Matportionerna kostade ungefär lika mycket. Mört fårkött och ett smaskigt bröd till.
På morgonen körde vi lite genom vinodlingarna. Eller om sanningen ska fram så var det bog svårt att komma ut ur staden UTAN att göra det. Överallt fanns det vinodlingar och i bakgrunden såg man berg åt alla håll. Just på detta foto ser man även staden i bakgrunden.
Hade sett på kartan att floden Rio Oja skulle finnas lite västerut så jag körde åt det hållet. Snart kom vi till en ståtlig bro där det stod Rio Oja, men "floden" därunder så nog mera ut som ett dike. Vid vägen kunde vi även se att vi körde längs en av de gamla pilgrimsvägarna til Santiago de Compostela. Väldigt lämpligt eftersom ju även vi var på väg dit.

En internationell avslutning på måltiden

2010-12-09T14:01:00.003+01:00

Hej alla mina vänner!

Beklagar att det blivit en ofrivillig paus i bloggen pga lite resor.

I veckan avslutade vi måltiden (en uppvärmd burgundisk gryta) med en ovanligt internationell ostbricka. Vinet vi valde var från Douro i Portugal. Hittade den häromveckan på Supermarche. Det är inte ofta man ser ett vin från andra länder här, nämligen.

Sedan hade jag lagt upp en hårdost från Lettland, Minhauzena. Den gick åt som smör i solskenet. Trots att den hade sällskap av en italiensk Gorgonzola och en fransk Brie de Meaux och Fruns normala favorit; en nötost. Är inte helt säker, men tror den kommer från Belgien.

Mat- & vinmässa i Roche-Posay

2010-11-22T11:54:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

I helgen hade vi nöjet att kunna fara på en traditionell fransk vin- & matmässa. Det var en tredagarsmässa, så vi visste att den skulle vara lite större. Inte stor, men större än de vanliga by-marknaderna med åtta utställare.

Det en mångsidigt utbud. Vi köpte både lokala "pepparkakor" och ett dessertvin från Roussilon, liksom ett trepack Chablis Premier Cru och en flaska Sauterne-vin och en direktsläpad bit Cantal.

Men det fanns naturligtvis mycket mer. De obligatoriska ostronen, som folk även passade på att äta tillsammans med Champagne, som även kunde köpas.

Det mesta kunde man ju i normal ordning avsmaka. Och priset var i vissa fall t.o.m. lägre än i vanliga affärer, kunde vi notera senare när vi besökte en vanlig market för att göra de vanliga inköpen inför helgen. Ex Chablis Premiere Cru för drygt 9€/styck är ju inte något rövarpris :)

Gryta på rapphöns, ostar och chokladtårta.

2010-11-14T16:42:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

Vi fortsätter långhelgen. Testade mitt eget recept på rapphöna genom att tillreda en gryta på tre rapphöns. Frun tyckte det blev bättre än fasangrytan häromsistens - se recept. Jag som tillredde tyckte inte det var så stor skillnad. Skillnaden är snarare den att rapphöna är lite mindre = mer pyssel. Men man måste ju ta vad som kommer ;)

Så hade vi en rätt så trevlig ostbricka. Till den hade vi enn glas Saumur-Champigny. Ni kanske kommer ihåg att vi var dit häromveckan. Då passade vi ju på att köpa hem några flaskor.

Ostarna beskrivs med på min Ostblogg.

Jag har ju ett recept på Sachertårta, men denna gång var jag lat och for till boulangetiet för att köpa två bakelser. De var tyvärr slut, så jag måste köpa en liten tårta istället. Men Frun hade överseende.

Lite förrätter och marängsviss

2010-11-12T14:14:00.005+01:00

Hej alla mina vänner!

Denna vecka har vi haft en extra helg dvs den 11 november firas här vapenstilleståndsdagen, efter första världskriget. Och det firar vi ju naturligtvis.

Testade en ny kräm, som jag hittade.Den bestod av ägg av cabaillaude (nån fisk) och rökt lax. Den var lite hård, så jag tillsatte creme fraise och då blev den mjuk och ändå tillräckligt fyllig.

Hade köpt hem några stora räkor och vaktelägg råkade också finnas i kylen. Så då var det bara ett skära upp bröd, lägga på krämen och några räkor och steka några vaktelägg. Detta toppades med lite majonnäs gjord på valnötsolja. Den blev lite väl kraftig. Borde blanda med vanlig typ solrosolja. En Crémant d'Alsace går ju alltid till.

Följande dag skulle det bli sallad blanc, men jag hade glömt att köpa champinjoner. Å andra sidan så hade jag köpt svart rom av något slag och krämen vispades ihop igen. Sparris hittade jag nog och några överblivna räkor. Kapris fanns och Churse, den mjuka osten f rån Champagne. Och ja, det fanns en Champagne i vinkällaren. Så då var förrätten klar.

Vi har som huvudrätt haft tournedous och vaktel, men det har jag beskrivt tidigare.

Till efterrätt hade Frun tiggt till sig Marängsviss, som jag gjorde nligt hennes enkla beskrivning. Gjorde några små marämner på en äggvita, lite chokladsås på en pralin och vispade lite grädde och tog även en klick jordgubbsglass och några skivor bananer. Till detta ett litet glas persikolikör. Frun var nöjd i alla fall. Och det är ju det viktigaste.

Namnet är ju lite roligt. Ordet maräng kommer från ortsnamnet ca Mahren i Schweiz där man då antagligen kom på att blanda vispad äggvita med socker och sätta det på svag värme i ugnen. Ordet sviss kommer från namnet Suisse, som ju är det franska ordet för Schweiz.

Gryta på rapphöna eller fasan.

2010-11-08T11:47:00.004+01:00

Hej alla mina vänner!

Nu har jag experimenterat lite mer med vildfågel, som vi för tillfället har möjlighet att få tag i. I helgen gjorde jag två stuvningar på två olika fåglar; den ena på en rapphöna och den andra på en fasan. Orsaken till detta mörkliga arrangemang var att vi hade fått fyra rapphönor med villkoret att jag skulle tillreda en åt våra hyresvärdar. Så jag testade mina nya idéer och gjorde en stuvning åt dem och en åt oss.

Och eftersom vi var nöjda med resultatet, så skriver jag ner receptet rätt så detaljerat denna gång. Mitt mål är ju att få god mat och Frun anser att ben inte skall få finnas på tallriken och då gör jag så här när jag vill tillreda en fasan a la Loire (eller rapphöna a la Loire)

Jag tar fram en helt rensad fasan och skär bort fileerna och lägger dem i kylen. Så tar jag 2/3 flaska av ett mjukt vin på Cabernet franc, ex Saumur i detta fall och slår i en rejäl kastrull och låter det sakta koka upp.

Så skär jag bort benen och delar skorvet och låter bitarna steka i lite ankfett innan jag lägger dem i vinet, tillsammans med två tärnade morötter, två medelstora gula lökar, en nypa bouquet garni, en nypa timjan, en liten kvist rosmarin, lite salt, och två små vitlöksklyftor. Detta får koka i 1,5 h (rapphöna 1h).

Under tiden låter jag 10 kastanjer få grillas i ungen. Låter dem svalna och skär dem sen i små tärningar.

Så plockar jag bort köttbitarna och låter dem svalna. Fonden silas och får koka ner. Så plockar jag köttbitarna från alla bitar och ger benen och grönsakerna åt hunden!

Så låter jag en påse höstkantareller svettas med en hackad schalottenlök. När fonden är nerkokt till ca 1/2 dl och svampen verkar klar, så skär jag filéerna i småbitar och steker sem tills de får lite färg med ankfett i en wokpanna. Så häller jag fonden, svampen och kastanjerna i wokpannan och allt är klart.

Valde att servera detta med en potatisgratäng och en klick björnbärsgelé och ett glas Saumur-Champigny, som vi ju råkade besöka häromdagen. Eller egentligen var det planerat. Eftersom vi skulle ha fasan och vi ville ha de två vinerna. Dagen efter tog vi nämligen ett glas St-Nicolas-de-Bourgueil till fasanen.

St-Nicolas-de-Bourgueil & Saumur-Champigny

2010-11-06T11:17:00.002+01:00

Kära dagbok!
Det kan se underligt ut att i en rubrik ha två vindistrikt från till synes olika delar av Loire. St-N-d-B är ju ett vin från västra Touraine, medan S-C är ett vin från östra Anjou-Saumur.

Men om man tittar riktigt noga så märker man att de egentligen ligger helt nära varandra på olika sidor om Loirefloden.

Det var även detta vi utnyttjade när vi gjorde en liten utflykt i veckan.

Dessa två viner är våra favoritviner och eftersom vi nu under flera år njutit av dem och nu även bott ca en timmes körväg från de, så kunde vi inte låta bli att fara iväg. Även om vi numera inte är så intresserade av att se vinrankor. De ser ganska likadana ut, men det kan vara trevligt att veta lite hur de växer, alltså om det är flackt eller kuperat. Och detta minne kan man sedan ha med sig när man senare avnjuter dem.

Båda vindistriktena har som sin huvudsakliga druva Cabernet Franc, som de sedan till max 10% kan dryga ut med Cabernet Sauvignon.
St-N-d-B är beläget på en sandigare del av Touraine, medan S-C har kalksten i marken.
St-Nicolas-de-Bourgueil (Bårgöjj) har fått sitt namn av den lilla byn, som helt domineras av vinfirmor. På övre bilden syns byskylten och hur vinfälten börjar helt intill. På den följande syns de stora fälten. Det är helt enkelt fråga om en enda stor flack vinåker. Vinodlingarna börjar och slutar lika plötsligt. Så nu vet jag det.

S-C har fått sitt namn efter den minimala byn Champigny, som ligger i området Saumur. Här är vinfälten insprängda bland skogar och är betydligt mer kuperade. Ett vackra landskap helt enkelt.

Vi svängde in på flera vingårdar för att köpa en souvenir, men först på det som Frun sade att nu får det bli det sista blev det napp. Vingården var vackert skyltad ute vid "stora" vägen och de hade et vcakert hus, som syns på skylten, med anor från 1400-talet. Han hade valt att enbart använda sig av Cabernet franc-druvan och hans dyrare vin var väldigt gott.

På väg från odlingen fick vi en sista skymt av de kuperade odlingarna, som här även var avgränsade med stenmurar. Kanske för att ge ett ännu mer fördelaktigt mikroklimat.

Gåsleverpaté och pimgrimsmusslor

2010-11-05T21:48:00.009+01:00

Hej alla mina vänner!

Denna gång skriver jag vad vi hade på en fredag, vilket jag ju inte brukar, men det har sina randiga skäl Vi började med en snabb förrätt. Skar två skivor från en burk med gåsleverpaté. Sån kostar här ca 4€ oc räcker till 6 pers. Tycker om att servera den på något varmt, så jag brukar steka ETT ägg som omelett och lägga patén på. Serveras naturligtvis med ett litet glas Sauternes dvs ett sött vin. Det kostar här ca 9€ för 75 cl.

Underlaget köpte vi nyligen då vi besökte Château d'Ussé.

Underlaget för vinglaset till höger om vinflaskan är faktikst nedsläpat från norr. Graniten är bruten nära en by med det skrämmande namnet "Varggropen".

Sen tog jag en paus från bordet och stekte lite pilgrimsmusslor (1,3€/hg färska) och kokade de fördelade broccolibitarna och hällde sen lite skirat smör på dem. Musslorna fick lite vitpepper, salt och två msk av vinet, dvs Mâcon-Lugny 2007. Det köpte vi på en vinmässa i Mâcon våren 2009 för 5,40€.

Så hade jag förberett den traditionella ostbrickan. Denna gång med Roquefort, den mögliga saken, som kostade något under 1€/hg. Den ljusa är en Camembert, som kostade 50cnt/hg, till vänster en Münster, som låg kring1€/hg men i mitten den lokala St-Maure de Touraine -getosten, som kostar ca 1,5€/hg. En ostbricka väger ca 1hg. Vi valde denna gång aprikossylt, som vi köpt för 37cnt/370 gram.

Underlaget är nu Château de Chenonceau, som vi köpte då vi besökte slottet för några veckor sedan. Painen var köpt i en marche och kostade därför 62 cnt för 400 gram. Lite sämre än den vanliga som vi betalar 1,06 nuförtiden för.

Till enkel efterrätt blev det lite färska fikon. Dagspriset är 6€/kg. Mangon kostade 1€/styck.

Fiskdisk i Frankrike

2010-10-30T12:43:00.009+02:00

Hej alla mina vänner!

Denna helg blir det mest gammal skåpmat, som sej, kastanjer, tornedos med höstkanrarellstuvning, grodlår, osttallrikar, bakelser och crêpes, så jag tänkte istället visa hur en normal fiskdisk ser ut mitt i Frankrike. Vi var och handlade lite till St-Marure de Touraine och bilderna är tagna därifrån. Steden har ju gett namn åt den berömda getosten, som vi naturligtvis köpte. Vi hittade även en Gevrey-Chambertin för 8,30. Inte direkt något rövarpris. Tänkte öppna den på nyårsafton.

Staden har ca 4.000 innevånare. Och så här såg fiskdisken ut: (om man klickar på bilderna, så blir de större!)

Länst till vänster börjar de med musslor av olika slag och de "obligatoriska" ostronen. Notera att det ju nu inte på något sätt är säsong för dem. När det är säsong = jul&nyår, så har de lika mycket ostron som de nu har fisk sammanlagt!
Efter ostronen kommer helfisk av olika slag och lite räkor.

Så här mycket räkor hade de innan vi köpte lite!

Sen kommer filéer av olika slag. Bakom den gula skylten skymtar lite svärdfisk.

Mera fileer. Den filé till vänster, som ligger lite för sig själv är en sejfilé som vi sen köpte. Kostade 1,60. Blev underbar!

Och så avslutas fiskdisken med ytterligare svärdfisk, nu med ben. Och brandade, som är en "smet" av det vi kallar lutfisk och potatismos.

Gårdstupp a la Loire?

2010-10-24T20:40:00.007+02:00

Hej alla mina vänner!

Var och köpte några äggförpackningar av vår lokala äggleverantör och passade på att köpa en görtupp samtidigt. Ca två kilo inklusive hals, huvud, fötter, lever och lite andra inälvor som ju kom med. Bestämde mig för att vi skulle ha kyckling på fredag och lördag och söndag...

Receptet tog jag fråm luften, som vanligt, men eftersom resultatet blev bra, så tänkte jag skriva ner det så jag har något att utveckla i framtiden.

Beslöt att föröka tillreda något som jag sen kallade Tupp a la Loire.

Plockade fram gödtuppen på två kilo. Började med att ta bort fileerna, skära bort benen, dela dem, skära bort vingarna. Stekte bitarna i lite ankfett, saltade och lade bitarna i en stor kastrull med en halv flaska Mâconvin. Skar en morot, två gula lökar i bitar och lade med. Lite timjan, bouqet garni, lite salt, en vitlöksklyfta, ca 10 små champinjoner, en sockerbit och sen tyckte jag det räckte. Fyllde på med vatten och lät det koka några timmar.

Sen var det bara att plocka morötter, lök, hals etc åt hunden. Plocka bitarna åt sidan och sila resten. Det fick koka ner. Så plockade jag köttet från alla bitar och gav benen åt hunden.

Plockade fram ca 10 champinjoner, som jag hackade. Två chalottenlökar fick samma behandling och de fick steka kort. När buljongen var nerkokt, så lade jag i svamp, lök och köttet.

När jag sen skulle servera så stekte jag en filé på fredag och en på lördag. På söndag fick vi endast grytbitar och det var minst lika gott.

På fredag testade vi med ett glas vit (chardonnay) Givry från Côte Chalonnaise och på lördagen blev det ett glas röd Saumur-Chavigny från Loire (Cabernet franc). Båda passade bra.

På lördagen hade vi en synnerligen enkel förrätt dvs färdigköpt terrine på pilgrimsmusslor, som jag bara täckte med en hemlagad majonnäs med lite Dijonsenap, hackad kapris och fransk dragon. Till detta blev det ett glas av den kvarvarande vita Givryn.

Ostbrickan bestod av Bleu de Brebis, Camambert, Brie de Meaux och en lokal getost. Så småningom kommer det info om dessa ostar på min ostblogg.

Om förrätten och osten var lätt, så var det inget mot efterrätten. Tiramisu från affären. Men vad gör man när sex portioner kostar 1,75€? Vi köpte i alla fall! Det är nog så i Frankrike att jag egentligen bara sätter ner energi på huvudrätten. Det andra hittar man så enkelt (och billigt) i affären.

På restaurang i Tours

2010-10-22T12:21:00.006+02:00

Hej alla mina vänner!

I veckan var vi med bilen på service till Tours och passade även på att gå på en enkel restaurang i närheten av katedral St-Gatien. De hade två alternativ: huvudrätt för 8,50 och trerätter för 9,50. Vi kunde inte låta bli att testa menyn!

Till förrätt blev det en lantsallad.

Huvudrätten blev digristryta med både ris och frtiterad potatis. De hade ketchup, senap och majonnäs att lägga på. Köttet var väldigt mört. Borde själv få tag på nån bit nån gång.

Som efterrätt hade det två alternativ: ostbricka och äppeltårta. Vi har lärt oss att man kan ta båda. Jag den ena och Frun den andra. Så vi fick börja med fyra (tre?) olika ostar. Det var antagligen två skivor emmenthal, en getost och bleau de Causses gissningsvis.

Äppeltårtan var varm och rykande när den kom in. Vi var nöjda och oterkommer antagligen.

Kastanjer och pärlhöna

2010-10-18T11:03:00.010+02:00

Hej alla mina vänner!

Nu är det kastanjsäsong igen! Jag experimenterade ju en hel del senaste säsong, så nu är det bara att välja bästa alternativet. Se recept.

Blev ett glas vit Graves. Inte den mest typiska, men god ändå.

Till huvudrätt hade jag planerat gryta på två pärlhönor. Nå, om hela sanningen ska fram så var det alltså två damer (?), som blivit av med filéerna veckan innan då vi hade besök. Nu plockade jag fram dem från frysen. Tog en halv flaska röd Anjou och lite vatten, havssalt, bouqet garni, två lökar, en morot och en kvist timjan och d:o rosmarin. Så skar jag bort benen och lade skroven att koka några timmar. Under tiden var jag och plockade några franska fjällskivlingar, som jag stekte lite. Plockade bort skroven och pillade bort köttet. Kokade ner buljongen och lade i fjällskivlingarna och sen köttet. Voila! Gott.

Serverades med ett liknande vin som hönsen fick, men lite bättre dvs en Saumur-Champigny.

Osträtten blev inbakad. Tog en varsin bit Chaurse (se ostblogg) och en liten skiva bayonne-skinka. Även det rester :) Lite aprikossylt och ett litet glas Ratafia (rester !) au Marc de Bourgogne. Vi hade höpt den på Château de Pierreclos häromåret. En likör tydligen gjord på Marc de Bourgogne. Ca 19 vol%.

Eftersom negerbollarna ännu inte är slut efter chokladfestivalen, så valde vi att ta en enkel efterrätt!

Min nya ostblogg.

2010-10-16T14:52:00.004+02:00

Hej alla mina vänner!

Eftersom min favoritostblogg har tagit en paus pga flytt från Frankrike, så har jag beslutat att börja en egen ostblogg, där jag kommer att publicera lite text och bilder om olika ostar och sånt som hör ihop med ost. Fortsätter nog att skriva om ostar även här som en naturlig del av måltiden, men fördjupningen blir på min ostblogg. Då behöver jag ju inte heller upprepa mig alltför mycket.

Jag har ju även fåglar som min hobby, så jag jämför det lite med att bånga fåglar dvs se så många som möjligt och samtidigt lära sig lite om dem, så man lättare känner igen dem nästa gång. Om det funnits blogg när jag började med viner, så hade jag antagligen gjort sammalunda där, men nu får de nog bara hänga med på sitt hörn i min mat, vin och ostblogg.

Välkomna till min ostblogg! Den finns ju i fortsättningen även som länk till vänster under rubriken "mina bloggar".

Förra veckans matliv

2010-10-16T14:26:00.004+02:00

Hej alla mina vänner!

Senaste vecka hade vi besök. Kom inte ihåg att fotografera så mycket mat, även om vi naturligtvis åt en hel del :)

Bland förräterna gick vi igenom de klassiska grodlåren, sniglarna, ostronen och patén. Som huvudrätt bjöd jag på kalvgryta, räkor, och filéer av pärlhöna och kanin. Sista kvällen blev det min variant av den klassiska kalvfilé Oscar.

Vi var tvugna att dricka vittvin pga allergier och jag försökte googla lite på vinförslag. Hittade inget men slank in på ett tydligen populärt recept, som var synnerligen märkligt. De hade gröna sparrisar istället för de klassiska två vita. Oscar hette ju faktikst Oscar II ! Sen skrev skribenten att man skulle ta 400 gram kött för två personer! Vansinnigt. Denna rätt kräver ju lite förrätt och efterrätt och obligatorisk ost, så jag använde ca 120 gram / person.

Vi drack vanlig Chablis till och det gick bra!

Osten varierades under veckan som ostbricka och smördegsinbakad. Och så testade vi lite bakelser, fattiga riddare och chokladbollar från festivalen.

Sista kvällen hade vi ostfinal dvs den lokala getosten i mitten och sedan åtta andra ostar omkring. Mögelostarna var Roquefort, Saint-Agur och bleu d'Augergne. Sedan var där en bit Münsterost och en Camenbert och en bit Comté och tydligen en till :)

Chokladfestival i Châtellerault

2010-10-12T11:28:00.007+02:00

Hej alla mina vänner!

I lördags var vi på en chokladfestival till Châtellerault, som ä ren av våra grannstäder en halvtimmeväg från slottet.
Festivelen arrangerades av två regioner västerut i Frankrike. Som vanligt kunde man även hitta andra varor är de, som hör till själva festivalen.
Av den anledningen kunde vi avsmaka en Champagne, som vi tyckte var i torraste laget. Men vi hittade ett mustigt rödvin från Roussillon dvs nångra mil från spanska gränsen.
Choklad fick man naturligtvis smaka på i alla dess former. Med nötter, med mandlar och även med gele av sauternevin.

Här är då istället chokladbitar som ser ut som de nu aktuella kastanjerna.

Vid en monter smakade jag på "nötter", som visade sig vara kakaobönor från Dominkanska republiken. När mannen övergick till engelska så förtod jag att de inte var avsedda att ätas utan bara att ses på. Men inte smakade de så illa och jag kan ju ännu skriva detta inlägg.

Kunde även se några askar med cigarrer, så jag frågade om de sålde några. De gjorde de inte utan han bjöd istället en cigarr åt mig och gav en fin väska åt Frun med lite broschyrer från Dominikanska republiken. Det ser nog väldigt spännande ut där. Och cigerren som jag påbörjade på kvällen var nog väldigt god. Kanske man nån ruggig vinter skulle fara över en sväng?

Det fanns även smycken, som såg ut som choklad.

Restaurangen på Château de Chenonceau

2010-10-09T15:24:00.010+02:00

Hej alla mina vänner!

I veckan blev det igen dags att besöka vår favorit restaurang på slottet i Chenonceau. Det var femte gången vi besökte slottet och restaurangen. Anser fortfarande att det är en av de mest prisvärda restauranger vi besökt i Frankrike och kommer gärna att besöka den igen. Inte bara det att maten är god. Den är även mycket vacker och även restaurangen är väldigt vacker och serveringen oklanderlig.

Jag råkade sitta och vänta på mitt sällskap när jag såg hur en servitris i dörröppningen dirigerade en annan att flytta stolarna och glasen så att alla stod perfekt i rad. Och så här såg det ut innan vi gick in.

Jag valde en marinerad lax, som var kryddad med dill till förrätt.Huvudrätten blev gös med nässelsås.

Och så kom den obligatoriska inbakta getosten.

Som efterrätt blev det kockens egen skapelse.

Salade blanc och kalvgryta

2010-10-03T12:00:00.006+02:00

Hej alla mina vänner!

Så var det dags för den gamla favoriten Salade blanc, dvs sallad med ost och vaktelägg. Denna gång blev det två nya favoriter; de mycket krämiga Pou Perac, getosten från Auvergne och Le Sapin från Haut-Doubs, i France-Comté. Så råkade jag ha några räkor och lite majonnäs från fredagen och de fick komma med trots allt.
Från vinkällaren hade jag plockat upp en Chablis. Det brukar vara ett säkert kort.
Kvällen var ljummen så vi valde att sitta ute. Enligt prognoserna så kan det nog vara sista kvällen för säsongen.

Huvudrätten blev kalvgryta kokt på både lägg och lite benfria delar. Athenes hade välvilligt hjälp till med att städa undan de urkokta benen. Köttet hade fått koka i en flska Sylvaner från Alsace, några hackade gula lökar, några morötter, en sockerbit, lite timjan och lite pepparblandning. Serverades med nyiköpt gele på röda vinbär och lite wockad potais. Kvällens andra vin blev en rätt så lokal Saint Nicolas de Bourgueil.

Den lilla osttallriken innehöll Saint Agur, Sainte-Maure de Tourraine och en camenbert. Rödvinet lämpades även där.
Mörkret föll snabbt som vanligt, men värmen hölls kvar. Vi satt i mörkret och lyssnade på cikadornas spel. Såg fladdermössen och hörde även hur några gossar på slottet st od och splade trumpet i skymningen.

När stjärnorna började synas så gick vi in för att avnjuta den enkla efterrätten med fikon, persikor och lite grädde.

Montlouis-sur-Loire

2010-09-29T13:14:00.004+02:00

Hej alla mina vänner, och speciellt "vinnördar" !

På väg till Amboise så stötte vi plötsligt, men inte överrasnande på lite vinrankor. Vi passerade ju igenom AC Montlouis-sur-Loire, som ju är vårt närmaste distrikt för mousserande viner.

Faktum är att jag inte tidigare har sett vindruvor i Loire. Ifjol passerade vi vindisktrikten först då druvorna var skördade.

Jag kunde se att de hade vita druvor, som ju rimligen bör vara Chinon Blanc. Jag såg även att dehade blå druvor, vilket jag då gissade att var Pinot Noir, men när jag sen tittade i vinboken så visade det sig att de inte tillåter blå druvor alls. Så nu vet jag inte riktigt.

Det jag även noterade var att de vita var planterade i öst-västlig riktning medan de blå var planterade i nord-sydlig rikting. Bara information för den som nu vill teva lite.

Vinet blir i alla fall en väldigt god mousserande dryck som vi ibland testar här på slottet :)

Kaninfileer

2010-09-29T13:01:00.005+02:00

Hej alla mina vänner!

Vi försöker ju beta av sån mat, som vi inte kan få hemma. Denna gång stod då turen till kaninen. På lördagen nallade vi förstås lite av filén, och lite champinjoner, lite vitlök, salt, kyndel, creme fraise och sen tyckte jag det var klart! Serverades enkelt med lite pasta från Alsace, dendär med 30% äggula och PDO etiketten. God är den i alla fall.

Vinet blev en Brouilly 2007 dvs en Gamay från Beaujolaise. Har fått två somrar i vinkällaren och var nu rätt mjuk.

Ostbrickan blev en biodynamisk Camenbert, dvs det var det de råkade ha till -40%, och en Chevre dvs getost från västra Loire, som kostade ca 7,50/kg. Förvånandsvärt god till det priset. Sen var det en trolig nykomling på vårt bord nämligen hårdosten Abondance från Rhône-Alpes distriktet. En PDO-ost, som var mustig som sig bör. En mögelost kom med, men eftersom vi har både bleu de Brebis och Forme d'Ambert i kylen så vet jag faktikst inte vilken vi hade...

Fikonet åt vi med lite vispad grädde.

En annan kväll tillredde jag sk fattiga riddare eller ska man säga fattiga riddare med grädde, kanel, jordgubbssylt och vispgrädde. Och då är det nog inte några fattiga riddare längre. Men det passar så bra med andra dagens bröd. Vi vill ju inte äta färskt bröd tre dagar och painerna är rätt stora för oss.