Midsommarfirande

Hej alla mina vänner!

Midsommaraftonen avnjöts på traditionellt sätt. Till den kokta/smörslungade nypotatisen avnjöts lite matjesill och en brynt bearnaisesås. Den kallrökta laxen avnjöts smördegsinbakad och fylld med lite färskost med gräslök och en somrig sallad. Vi valde att avnjuta detta enbart med några glas mousserande; en (vit) Pinot Noir från Nya Zeeland. Utan vare sig Skåne eller Lappland.
Efter en liten ostbricka med nygräddat bröd, så blev det lite vaniljglass och marinerade jordgubbar a la Frun. Till teet tog jag de sista dropparna av en Cognac, som jag köpt i Cognac.
Jordgubbarna och potatisen hade jag avhämtat direkt av producenterna under en cykeltur tidigare på dagen, så de var färska och klimatsmarta.
Midsommardagen hade vi en ovanligare menu. Till förrätt hade jag tillrett sniglar, som jag fått av en vänlig granne. Brukar alltid använda mig av Cattelins recept, som han kallar Sniglar Bourguignonne. Har flera gånger ätit sniglar i Frankrike och där brukar de kallas a la Provencale, vilket jag tycker verkar mer korrekt med tanke på vitlöksmängderna.
Sniglar är lite skojiga djur. De är varken hon eller han, utan när två sniglar träffas så bestämmer de vem som är pojke och vem som är flicka och så sätter de igång...
Hur som helst så börjar man med att låta sniglarna svälta (och...) i en snigel- men icke lufttät tunna. Så sköljer man dem och lägger dem en timme i vatten med lite salt och ättika. Så sköljer man dem igen och lägger dem i kokande vatten. Efter några minuter flyter de upp och man man plocka bort dem och ta dem ur skalet och rensa från tarmar och annat så att i princip foten blir kvar. (Skalet behöver man inte sätta på bordet. Här är de med bara för att visa hur de ser ut!)
De sköljs och läggs i en liten kastrull. (Har man ingen snäll granne, så köper man en burk i affären istället och men missar ovanstående pysssel) Så slår man slår på lite vitt vin och två vitlöksklyftor, en liten schalottenlök, timjan, lagerblad, vitpepper och lite purjolök, om man nu råkar ha hemma.
Då får de koka i fyra timmar, ex i ung. Fyll på med vatten mellan varven så att de täcks hela tiden.
Så lagas snigelsmöret. För två pers behövs ca 100 gram smör, en schalottenlök, två vitlöksklyftor och lite persilja. Värms i en kastrull.
Så plockar man sniglarna och lägger den i en snigelpanna och täcker med smöret. In i het ugn några minuter tills smöret bubblar. Serveras alltid med vitt (nygräddat) bröd.
Jag tror att man kunde äta råttsvansar på detta sätt! Men jag undrar ändå vem som först kom på det och om han fick frun att testa redan första gången?!
Sniglarna mättar inte något regemente, men brödet och smöret stillar ju den värsta hungern.
Om dilemmat att få en rimlig mängd bröd att räcka till har jag kåserat i en
reseskildring från Provence.

Till huvudrätt belv det stekt pärlshöna, nypotatis på husets vis och en kantarellstuvning. Pärlhönan kom enligt förpackningen från Javron les Chapelle, som ligger i norra Loiredalen.

Var optimistiskt nog och kollade de bästa svampställena, men fick ta "artificiella" svampar dvs burkvarianter. Konsistens och känsla mer än smak. Kunde inte låta bli att laga en enkel bearnaise till detta!

Vi åt pärlhöna första gången i Nevers, vilket finns dokumenterat med bilder i
min reseblogg.

Vinvalet var inte så lätt, men jag plockade upp en röd Sancerre 2003, från Loire. Lite ovanligare. Gjord på Pinot Noirdruvan, vilket är det enda de får använda så det står ingenstans på etiketten.

Gillar dessa lätta, mjuka viner. Pinot Noir från Bourgogne är ofta lite för rustik och sur i min smak, vilket även kan bero på att man sällan ger sig tid att lagra den ordentligt. Denna var mogen enligt vinboken. Med hjälp av etiketten och Garmin så kunde jag få fram att den var odlad i en liten by som heter Champtin, ett litet stycke utanför den lite större byn Crézanzy-en-Sancerre, som i sin tur ligger 5 km SO om Sancerre. Bild finns i min matblogg
Igår blev det en osedvanligt liten osttallrik med lite kex. Det blev kanske lite väl mycket smör, grädde och ost, men får väl ta en extra joggingtur i veckan eller förlita sig på att LCHF fungerar. (Låg kolhydrat, hög fetthalt eller god mat på svenska).

Salladen passade inte riktigt in, men till efterrätt blev det i alla fall traditionella jordgubbar o vaniljglass. Idag blir det en stor söndagssallad vid stranden, medan fiskarna förhoppningsvis simmar in i näten som jag har lagt några meter från stranden.

Fem gäddrecept

Hej mina vänner!

Gäddan är en underbar fisk. Lättfångad (!?), lättlagad och god.
1. Smågäddorna, där en filé är lämplig för en person, är ju helt underbara att tillreda som stek gädda. (r) Behövs bara salt och nån örtkrydda. Behöver varken kastas tillbaks eller åt katten. Är de större har de ändå alltid en stjärt, som kan stekas (med lite ben).
2. Är gäddan lite större så lagar jag gärna gäddbiffar - normale (r) eller queneller, som det heter på franska och tar då ca 200 gr (för två pers) och kör den i en matberedare med lite salt, ett ägg och två matskedar grädde. Full fart i maskin. Sen vänder man i någon örtkrydda enligt egen smak. Sedan är det bara att ta skedvis och steka gäddbullarna i smör & olja. Den kan man ha vilken dag som helst.
3. Vill man göra den lite bättre gäddbiffar de luxe (r) så tar man ett ägg till och sätter vitan med gäddan och lägger gulan i till potatismoset, som man serverar till gäddbullarna.
4. Ännnu bättre blir gäddbiffar superior (r) om man hackar några champinjoner och låter den smörslungas för att få fin färg och avslutar med att vända så ner dem i gäddsmeten utan att sedan sätta på matberedaren.

5. Vill man sen förbättra detta ytterligare så tar hackar man en halv morot och låter bitarna mjukna i lite smör. Sen tar man den av elden och lägger i sammanlagt 50-60 gram smör och låter det smälta. Sen gör man enn hollandasie genom att lägga en gula och en tsk vinäger i en skål. Vispar. Vispar sedan i den smälta smöret och vänder till sist i morotsbitarna och strör i nån örtkrydda. Kan antagligen kallas morotshollandaise. Vitan hamnar antagligen i en omelett. Som en färgklick på tallriken passar alltid en klick rödvinbärsgelé, helst svärmors.




I en lokala recepttävling hade jag tipsat om slätbladig persilja i morotssåsen och dill och kantareller i gäddbullarna. Jag blev belönad med en hedrande tredjeplacering för rätten kantarellfyllda gäddbiffar med morots- och dillhollandaise. (r)
Bör kanske påpeka att jag oerhört sällan använder peppar och framför allt aldrig när jag tillreder fisk.

Till de champinjonfyllda gäddbiffarna igår hade vi en hemsläpad Sancerre, som ju som alltid är gjord på Sauvignion Blanc-druvan. Odlas kring den lilla staden (se foto) med samma namn, vid Loirefloden och i Loiredistriktet. Till förrätt hade vi en sallad med kräftstjärtar och avokado och feteost med en klick créme fraîse. Till ostbrickan hade jag hittat en intressant Roblechon. Om den var från Frankrike eller Schweiz framgick inte på paketet.
Till efterrätt blev det stekta bananer med lite glass.
Idag sprider sig doften av en klassisk burgundisk gryta i huset. Tyvärr är mina datorkunskaper inte så bra att jag klarar av att bifoga doften i någon fil.
Den observante läsaren har ju självfallet redan noterat att jag själv glömde dillen igår...

TILLÄGG: Har nu lite mera gäddrecept i min matblogg HÄR.