Kaninfileer

Hej alla mina vänner!

Vi försöker ju beta av sån mat, som vi inte kan få hemma. Denna gång stod då turen till kaninen. På lördagen nallade vi förstås lite av filén, och lite champinjoner, lite vitlök, salt, kyndel, creme fraise och sen tyckte jag det var klart! Serverades enkelt med lite pasta från Alsace, dendär med 30% äggula och PDO etiketten. God är den i alla fall.

Vinet blev en Brouilly 2007 dvs en Gamay från Beaujolaise. Har fått två somrar i vinkällaren och var nu rätt mjuk.

Ostbrickan blev en biodynamisk Camenbert, dvs det var det de råkade ha till -40%, och en Chevre dvs getost från västra Loire, som kostade ca 7,50/kg. Förvånandsvärt god till det priset. Sen var det en trolig nykomling på vårt bord nämligen hårdosten Abondance från Rhône-Alpes distriktet. En PDO-ost, som var mustig som sig bör. En mögelost kom med, men eftersom vi har både bleu de Brebis och Forme d'Ambert i kylen så vet jag faktikst inte vilken vi hade...

Fikonet åt vi med lite vispad grädde.

En annan kväll tillredde jag sk fattiga riddare eller ska man säga fattiga riddare med grädde, kanel, jordgubbssylt och vispgrädde. Och då är det nog inte några fattiga riddare längre. Men det passar så bra med andra dagens bröd. Vi vill ju inte äta färskt bröd tre dagar och painerna är rätt stora för oss.

Korv från Toulouse och tomate farcie

Hej alla mina vänner!

I veckan hade de Toulouse-korv på special så jag tänkte att nu måste vi testa den berömda korven. De vill eva 3,85/kg och det var två kilospaket, så vi hoppades verkligen att de skulle vara ätliga och inte som andoiletterna dvs inälvskorvarna. På paketet hade de fyllda tomater och eftersom även de var på special så passade det ju bra ihop - trodde vi.

Jag lagade en liten sallad till och plockade fram en dammig Fitou 2006, som ju kommer från Languedoc. Alltså Toulouse ligger ett stycke in från Medelhavet nere mot Spanien och Fitou ligger vid kusten. I Toulouse tillverkar man även betydligt större "korvar", som de kallar Airbus.

Men den mindre korven var i alla fall både god och väldigt mättande. Ser fram emot att tillreda resten :)

Brasserie i Châtellerault

Hej alla mina vänner!

I veckan var vi och veckohandlade till Châtellerault och passade då på att gå på en enkel lunchrestaurang eller brasserie, som det egentligen heter här. Det var mycket folk på torget. Dels var det marknad och dels så var det demonstrationer med enledning av att Sarkozy vill höja pensionsåldern, så att Frankrike inte längre ska ha lägst i EU. Så hela stan var på benen och det lär även nästan ha varit generalstrejk eftersom flyg, tåg, och bussar nästan stod stilla. Men det märkte inte vi något av :)

Restaurangen ligger alltså vid det stora torget i centrum och eftersom det var kring +20 så satt även en hel del människor ute på trottoaren och drack lite öl.
Väl inne så beställde vi en tvårätters, dvs till huvudrätt så blev det en kalkongryta eller stuvning på provencalskt vis tillsammans med pommes frites och en sallad. Till efterrätt blev det deras creme caramel, som är lika underbar varje gång. Värd ett besök.

När vi handlade mat så kund evi köpa fikon för 3,85/kg. De hade även specialpris på Kronenbourg-ölen. Småflaskor a 25 cl kostade under 25 cnt / st om man köpte en rejäl bunt, vilket vi alltså gjorde :)

Ankbröst i premiären.

Hej alla mina vänner!

Så är vi tillbaka till Loire igen. Blev en liten paus mot slutet i bloggen eftersom det inte kändes så inspirerande i väntan på vad som komma skulle.
Vi anlände sent på fredagkväll, så det blev att fara till matbutiken omgående för att lördagen skulle kunna avnjutas på ett korrekt sätt.
Till förrätt blev det den enkla, men goda kombinationen av färska räkor, crème fraîse och det lokala vita brödet, som man i Norden kallar baguette, men som i Frankrike heter Pain och som väger 450 gram och kostar 1,04 om man väljer att köpa det i ett blulangerie. Till detta hade jag plockat fram en mousserande Touraine 2007.
Till huvudrätt blev det stekt ankbröst eller -filé som det även kallas. Brysselkål passar ju bra och en champinjonstuvning sitter aldrig fel. Och en klick bjärnbärsgelé tyckte jag att skulle kunna passa i mitten. De hade vinmarknad i affären, men vi har så många viner i vår källare så det enda jag vågade köpa var en vinkaraff. Från källaren plockade jag upp en Sainte-Estèphe 2006, som redan hade överomrat två gånger i vår källare.
Osttallriken kom att innehålla 1. den mörka Selle sur Cher - en getost, (och medsols) 2. Lou Perac, en fårost som var ny för oss och förrädiskt god, 3. St-Nectaire fermier dvs en lite robustare variant, 4. bleau de brebis, en blåmögelost på fårmjölk och 5. Brie de Meaux - klassikern.
Till efterrätt blev det bara färska frukter; aprikoser, fikon, vindruvor och nektatiner med vispad grädde smaksatt med socker, vanilj och kanel, som omväxling. Sen var vi mätta :)

Bröllopseveckan

Hej alla mina vänner!

Efter helgen tyckte jag det kunde vara dags att laga lite lasagne. "Tyvärr" tog jag ut för mycket fårkött från frysen, så jag hamnade att göra dubbel sats. Men eftersom Frun gillar lasagne mer än katten Gustaf så var det inget större problem. Ägget lade jag på bara så att man skulle få proportionerna!

Så var det dags att plocka fram den sista foie gras-burken. Göra en liten omelett och lägga till lite färsk hellagad gelé. Lite Sauterne hade vi kvar, som tur var.

Ja egentligen var detta vår andra bröllopshelg, eftersom vi gick fram till prästen två veckor i rad i tiden och kan nu fira det två helger - och veckan emellan ;)

Så det fick bli smördegsinbakad getytterfilé med en stuvning på blandsvamp och en squashstuving och lite gelé. Vinet var en hemsläpar Givry, som vi köpte på en vinmässa i Côte Chalonnaise häromåret.

Lite ostar har vi ännu kvar liksom ytterligare en hemsläpad Crozes Hermitage 2005. Har försökt hålla oss och lyckats riktigt bra!

Sachertårtan blir som bekant bara bättre efter en veckas vila i kylen.

Bröllopsmiddag

Hej alla mina vänner!

Så var det dags att försöka få ihop något lämpligt för att fira bröllopsdagen igen. Till förrätt så hade jag att utgå från en nyskördad squash från Fruns egen odling. Den valde jag att smörslunga i små tärningar och krydda med slätbladig persilja från landet. Sedan lade jag lite kräftstjärtar och två sparrisar och en örtmajonnäs ovanpå. Sparrisarna ska då inte läsas som på kalvfilé Oscar dvs som en romersk tvåa (II) utan som 11, eftersom det var vår elfte bröllopsdag!

Det nygräddade brödet var ännu lite ljummet.

Till detta hade vi valt ett mousserande från Chile. Intressant blandning av Chardonnay, Pinot Nir och Sauvignon Blanc. Den kombinationen minns jag inte att vi haft tidigare. Den kallades sig reserva och var från 2008. Ett mycket bra alternativ här där vi inte har vår vinkällare.

Dracks ur Attlings designade champagneglas med den lilla silverringen runt foten.

Till huvudrätt hade jag valt get- och rådjursinnerfilé. De är ju så små. Ibland har jag valt att ha dem som förrätt, men ibland har jag valt att servera två olika sorters innerfiléer. Känns lite smålyxigt. Eftersom det är kanterelltider så är ju en stuvning ett måste. Min nya fluga är att sätta med lite rostade sesamfrön i stuvningen tillsammans med lite färskost med örter, vinäger, en sockerbit och naturligtvis lite grädde.

Den enkla tagliatellen fick sällskap av en äggula och lite färskost. Då blir det mums!

En liten sked av min nylagade röda vinbärsgelé ger ju en färgklick.

Till detta tog vi ett glas av våra sk jubileumsviner. Vi har en bunt i vår annars rätt tomma vinkällare, vilka vi köpte när vi var nyförlovade så att vi alltid skulle kunna ta samma vin på våra jubileumsmiddagar. Normalt tar vi den på vintern när vi celebrerar förlovningen, men i år hamnade vi att ta det på bröllopsdagen. Därför är årgången faktiskt 1986. Inte så dumt.

Camenberten hade jag valt att smördegsinbaka. Självfallet hade jag börjat med att tillreda smördegen. En klick aprikossylt brukar passa till.


Efterrrätten blev det Frun kallar världens bästa Sachertårta. Åtminstone anser hon att den är bättre än originalet, som hon avsmakade på caféet på Hotell Sacher för många år sedan. Mitt recept hittade jag ursprungligen i en tidning hos svärmor några år senare och har sedan lite utvecklat det. Även i år blev det i misstag en liten förbättring!

Västanpåkantareller och Norrgårdsgödtupp

Hej alla mina vänner!

Ibland är naturen givmild. Som nu när svampsäsongen äntligen har inletts. Hittade en drös kantareller på lördagen och en nästan lika stor drös idag :)

Från tidigare hade jag plockat fram en gödtupp, som jag själv matat och... nåja. Detaljer kan besparas, men jag gör allt själv om man säger.

Men det blev ju i alla fall filé av Norrgårdsgödtupp och den brukar jag behandla så att jag skär bort fileerna och benen och slänger skrovet i en kastrull med vatten, en hackad rödlök, en hackad morot, lite lagerblad, några varv på kvarnen med blandade peppar, lite timjan och slätbladig persilja och några vitlöksklyftor och så får det puttra medan jag denna gång tog mig en "liten" simtur på 2,6 km.

Så plockar jag upp skrovet och pillar bort de små köttbitar som kan finnas. Silar spadet och låter det koka ner tills jag har fem matsedar.
Det blev så småningom en generös kanterellstuvning med rostade sesamfrön. dvs för fyra pers / två dagar för två. Så jag tog ca 150 gram kantareller och lade dem tillsammans med en dl vatten i en stekpanna och lät det koka tills vätskan var borta. Lade i en hackad schalottenlök och två msk smör, så småningom lite grädde, vinäger, socker, timjan, rostade sesamfrön och några msk färskost med örter OCH till sist fyra matskedar av tuppbuljongen. Måste nog säga att det var en av de bästa kantarellstuvningarna jag lyckats knåpa ihop.

Att steka kycklingfiléerna är inte så knepigt. Jag brukar bara sätta lite örtsalt på och den femte matskeden av fonden. Äggtagliatellerna fick denna gång sällskap med en äggula och lite färskost. Och som en lite prick i mitten så serverades detta med en klick vitvinbärsgelé - från gården naturligtvis.

Nästa dag blir det naturligtvis dags att ta benen av gödtuppen med andra halvan av kantarellstuvningen.

Från vinhyllan togs ett mustigt portugisiskt vin från Setubal-halvön.

Lite ost med nygräddat bröd efteråt är ju ett måste. Denna gång med lite plommonsylt.
Glassen hör ju sommaren till, men det har jag inte gjort själv, så den får inte komma med här :) !

Rökt abborre och annan sommarmat

Hej alla mina vänner!

Det börjar bli lite lugnare i mat-dagboken av den orsak att det vi äter helt enkelt är lite samma sak, som vi haft tidigare och då känns det inte så intressant att dokumentera det.

Fisket går VÄLDIGT dåligt nu när det varit upp till +25 i vattnet. Fisken dör i näten och det är inte så skoj att bara plocka ut några abborrar och ge dem åt måsarna.

Men häromdagen råkade vi gå förbi ett stånd med rökt abborre och då slog vi till. En liten sallad typ grekisk och en liten örtmajonnäs (notera den gula färgen tack vare att hönorna ör utegående) och nygräddat bröd tyckte jag att passade till. Och ett glas vin chilensk chardonnay. Allt annat var vi nöjda med, men vinet ska vi INTE ha igen.

Sen hade Frun gått förbi ett stånd med jordgubbar. Dvs hade ju inte bara gått förbi utan även tag en burk med 500 gram. Vi har ju nämligen normalt våra principer om "smärtgränser" för jordgubbar. I Frankrike fick man ju titt som tätt spanska gubbar för 99 cent så där hade vi gränsen 2€/ halvkilo, vilket de bortsett från tiden under askmolnet nog fick tag i. De franska var ofta något dyrare. Det är ju intressant med jordgubbar att de alltid blir billigare ju längre de transporteras :) Här hemma kostar de inom cykelavstånd nästan 6 ggr mer än de spanska!!!, men de som transporterats med bil kostar ju "bara" fyra gånger mer, och det vill Frun ha.

Och det är ju enkel mat även det. Lite vispad grädde med fransk vaniljarom och lite socker och så är det klart.

På sommaren passar det ju även bra med lasagne. Dvs Frun tycker nog att det alltid passar. Recept har jag haft tidigare, men en liten trevlig bild kan ju rymmas med i alla fall!