Lutfisk och lutfisk!?

Hej alla mina vänner!

Tänkte inte skriva något under julhelgen. Tillagningen av julmaten har ju så starka traditioner.

Men så hände det sig att jag inte var nöjd med lutfisken. Orkade inte titta i någon av mina kokböcker utan läste på paketet. Det blev inte bra. En klibbig massa. Funderade lite om det är så att de lutar fisken annorlunda nu, medan recepten är enligt gammaldags hemlutad fisk.
Då valde jag att titta lite i mina böcker och på nätet.
På paketet stod 225 grader & 40-55 minuter. Jag körde den i 45 minuter och det var alltför mycket. Första boken hade även den 225 och 40-55. Men skrev 1500-2000 g fisk. Paketet innehöll mindre än 1000g.
Nästa bok skrev 200 & 30 -40 min och det gällde 2000 g fisk. Det är ju något helt annat!
Jag plockade som vanligt fram kalkylarket och kom till att de på paketet angav 9.000 - 12.000 gradminuter. I den sistnämnda boken blev det 6.000 - 8.000 gradminuter. Sedan hittade jag på nätet en kock som skrev endast 200 + 30 eller 6.000 graminuter. Han skrev ett kilo.
Om man då dessutom tar i betraktande vikten så var alltså angivelsen på paketet 11-14 gradminuter/gram. I det sistnämna exemplet så var det 3 gradminuter/gram eller ca 1/4 så mycket värme! Undra på att jag inte var nöjd!
Så testade jag att koka nästa lutfisk i ugn med 200 grader och 30 minuter med en tsk salt. Efter nyår kommer jag att köra ett nytt test med 35 minuter. Sedan läste jag även ett tips om att man skulle hälla bort vattnet efter halva tiden. Hur som helst så blev resultatet betydligt bättre.
Det intressanta är emellertid att om man Googlar, så är de flesta recept med 225 och 40-55 minuter. Ordalydelserna är t.o.m. helt identiska. Undrar hur många som testat sig fram av dem?

Nå, på samma gång hittade jag även en ny variant på bechamelsås. Mycket enkel och kallades gammaldags bechamelsås. Man hackar en halv lök och fräser med två msk smör. Tillsätter sedan 3 msk mjöl och rör om och så häller man på drygt 5 dl mjölk som vanligt. Brukar sätta i omgångar. Så får det koka på svag värme minst 15 minuter och så silar man såsen och häller tillbaks. Kryddar sen med salt, muskot, vitpeppar och en skvätt grädde. Jag kommer aldrig att ha "modern" bechamelsås till lufisken mer!
Så skiver man om pepparn. Vissa skriver kryddpeppar. Andra skriver svartpeppar och jag anser att det måste vara vitpeppar. Det är en av de få gånger jag saltar och pepprar på färdig portion innan jag droppar över lite lutfisk-senap. Nå även den blev lite fel senast, så nu var jag noggrannare och skrev samtidigt upp receptet.
Jag tog 3 msk vanlig söt senap. Tillsatte 2 tsk vinäger, 6 tsk olja och 2 tsk socker. På så sätt får jag den lös så att den rinner över vitsåsen, lite svagare i smaken, men den behåller sin sötma.
De klassiska ärtorna kokar jag ju naturligtvis inte i vatten längre. Den lilla smaken blir ju då ännu mindre. Istället så tar jag en överdrivet stor kastrull, så att en burk ärter bara täcker botten i två lager. Sätter den på svag värme och lägger i en klick smör. Så får smöret smälta och så stänger jag av elden och rör om ärterna. Inte alls så illa. Lutfisken såg ut som senast.
Tänkte sätta en bild på skinksåsen. Som synes så ligger den bredvid små smörstekta grisfilébitar. Vi valde nämligen att VågaVägraSkinka iår. Man blir ju oftast så besviken och sen har man en stor skinka att gnaga sig igenom. Och som jag noterade. Vilket annat djur försöker man sälja steken och innefilén till så gott som samma pris?
Hur gjorde du? Satsade på tradition eller förnyelse till jul?