Brasseribesök

Hej alla mina vänner!

Som ni sett så springer vi ju inte på restaurang titt som tätt. Som vi brukar säga av budgettekniska skäl - och att min hobby är just matlagning. Det känns inte ens i Frankrike speciellt prisvärt.

Men idag gorde vi ett undantag. Hade varit och besökt en klosterkyrka (se reseblogg) och handlat i en supermarche och blev lite sugna och de råkade ha en liten enkel bistro, så vi "smet" in.

Först blev det ett salladsbord. Majonnäs, sniglar och lite annat smått och gott. Sen fick vi gris i kurrysås. Inte hade man strött mycket curry precis, men köttet var mycket mört och gott. Som avslutning blev det en liten rabarberpaj. 11 pengar ville de ha. I marchen kostade grisen 1,60/kg om man köpte en halv :)

Bordeservering utom salladen, som vi måste gå och hämta själva. Omväxling i vardagen i alla fall. Till kvällen köpte vi hem en bit svärdfisk, som omväxling.

Vaktel på mitt sätt

Hej alla mina vänner!

Så var det dags att tillreda en eller egentligen två vaktlar. Orkade inte ens googla utan gjorde en variant på kapunreceptet, dvs en svampfylld vaktel(r). Fåglar som fåglar, tänkte jag. Dvs gjorde en svampstuvning på våra favoritsoppar (kan säkert använda champinjoner) och pillade in hälften i var vaktel. Så tog jag den tråd jag köpte för kapunen och band fast benen och stekte sen i gåsfett så att de fick lite färg. Saltade och vred lite av en mild pepparblandning. Sen satte jag in dem i ungen på ca 137,8 grader medan vi åt den lilla förrättssalladen. Broccoli och tunna tagliateller har jag gjort förr :)
Serverades med en Saint-Nicolas de Bourgueil, dvs ett vin från Touriane, norr om Loirefloden. Frun tyckte det var gott, men lite lite...
Sen var det dags för ostbrickan. Denna gång med resterna av Klockan, sista biten av Langresen, en blåmögelost och en bit av en "nyhet" dvs Mimoletten. Tyvärr var den nog väldigt hård!
Som efterrätt hade jag planerat en nyhet, som misslyckades, och det tänker jag inte berätta om. Så jag omproviserade med färdoga små smördegsformer, som jag fyllde med äppelsylt resp jordgubbsylt och lade sen på lite creme bryle-glass. Snabbt och inte så jättedumt!

Sista finalen!

Hej alla mina vänner!

Nu börjar helgerna verkligen vara slut! I helgen blev verkligen inget nytt utan bara gammal skåpmat. Sista sillen, sista mörka brödet, sista foie grasen, som jag valde att göra som en del i Biff Wellington ver 2.0. Satte en liten tunn skiva Cantal högst upp innan jag lindade in det i Bayonne-skinkan (se recept några inlägg bakåt). Blev nog ännu bättre. Blev kanske även lite mer ugnsgräddad. Kanske lite smördegsinbakning i vår när flickorna kommer? Har ju bra leverantör!
Nåja, ostbrickan blev kanske lite av tuffare sorten eftersom jag ju visste att vinet var tufft. Efterrätten var lättlagad denna gång. Men det är ju viktigt att komma ihåg att ta ut dem ur kylen i tid!

Getost

Hej alla mina vänner, och speciellt en :)

Förra veckan så hittade jag en ”ny” ost, som hette Clochette. Det stod på att det var en getost. Försökte googla lite och hittade inte många ord på svenska, men en länk på franska där de hävdade att den kom från Poitou, som ligger några mil västerut.
MEN jag kollade ju en gång till texten runtom osten och hittade en postnummer och ett ortsnamn, som visade sig ligga söder om Lyon . Så därifrån var denna lilla ost.
Det är ingen AOP ost, dvs har inte något områdesskydd. Namnet betyder ”liten klocka” så det kan ju hända att det finns liknande ostar på många olika platser.
MEN osten var underbar. En av de bästa och mjukaste getostar jag ätit. Den borde ju få sin AOP-status – men var??
Men formen är ju skoj, för det är ju just det som är knepet med ostar. Hurudana ska man göra dem? Det finns ju fyrkantiga, runda, pyramidformade ... och nu även klockformade.
Ja L. Nu har du en idé till att fundera på hur du ska göra dina ostar!

Smördegsinbakad sole eller sjötunga och biff dvs Biff Wellington

Hej alla mina vänner!

Helgerna börjar ta slut och smördegen inte. Alltså måste det ”testas” lite. På fredagen så blev det smördegsinbakad sjötunga med lite kunglig sopp.(r) Stekte alltså 200 gram sjötungsfileer och saltade och pepprade med mild pepparblandning. Tillredde en svampstuvning och lade fisk och svamp inuti lite smördeg. Sen in i ugnen drygt 10 minuter på 220-175 grader och serverades med lite bryssslkål.
Detta serverades med en vit Rully dvs en Chardonnay från Côte de Chalonnaise i mellersta Bourgogne. Subtila smaker.
Till aperitive blev det en skiva foie gras på en tryffelomelett, dvs ägget hade bott ihop med en tryffel några dagar. Såg ut som på trettondan.
Till förrätt blev det en liten sallad med räkor och en korv, som även skulle innehålla svamp, och lite kapris och valnöter. Rätt så enkelt.
Ostbrickan krävde ju sin förberedelse med att lägga två klickar fikonsylt på tallriken. Efterrätten orkade inte jag tillreda utan Frun fick förmånen att välja bakelse !

* * * * * * * * * *




På lördagen inledde vi med en sallad med överblivna vaktelägg, rådjurskorv och annat smått och gott. Så den sedvanliga sill&stens bitsromssmörgåsen. Nu börjar vi se slutet i tunneln!
Sen var det dags för biff Wellington på mitt sätt. (r) Iden knyckte jag från Öhmans blogg när jag såg hans nyårsmeny. Det låter kanske lite väl m pretantiöst att kalla det för biff på rester, men faktum var att vi hade allt hemma eftersom vi ju köpt hem lite godis inför helgerna. Så det var inget problem att hitta nötfilé, foie gras, smördeg, bayonne-skinka och sopp från frysen.
Wellington var mannen som blev adlad för att han visst slog nån som kallades Napoleon vid en liten by som hette Waterloo nånstans i Belgien för länge sen...Men maten känns nog rätt så fransk, måste jag säga.

Jag gjorde en stuvning på 80 gram sopp, en liten schalottenlök, 2 msk crème fraîse och salt och mild pepparblandning. Stekte två nötfilébitar på ca 100 g.

Allt fick svalna lite. Sedan penslade jag filén med Lasses Gourmetsenap. Den fick jag ju när jag vann mattävlingen. Och den är bättre än Dijonsenapen, som det skulle vara. Sen tog jag en plastfolie och på detta en skiva bayonne-skinka (parmaskinka enligt originalet) och på det en tunn skiva foie gras, filén och svampstuvningen. Rullade ihop den och satte den i kylen. Där fick de ligga en halvtimme och så var det till att plocka fram 100 gram smördeg och platta till den med min Margeauxflaska. Har ingen brödkavel nämligen, och då måsta man ta vad man har. Och det går ju inte med en bourgogneflaska :)
Smördeg runt paketet och så var det dags att ”pensla” på äggula med en mjuk plastsked. Finns nämligen ingen pensel heller i vårt tillfälliga kök! Men vad gör det?
Denna gång valde jag att lägga den i ugnen i festköket, som har en bättre ugn. 5 min i 225 och sen 10 min i 180.
Men som sagt var är det engelska?

Vi tyckte sedan att lite grönsaker och en klick smör kunde passa till detta. Från källaren hade jag tagit fram en Haut-Medoc 2002. Området har ju tillhört England under flera generationer :) Vi var mycket nöjda.
Sedan blev det en rätt så tuff ostbricka, eftersom jag visste att vi skulle ha ett tufft vin. Eller vad sägs om Gorgonzola, Saint Agur, Fourme d’Ambert, och Sainte Maure de Touraine? Alla med mögel av olika slag. Serverades med lite aprikossylt med mandel.
Efterrätten fick Frun, som vanligt välja.
Jag sökte lite på nätet för att hitta olika varianter på Biff Wellington och blev förvånad över två saker. Dels hur väldigt olika ingredienser man har i samma ”klassiska” recept. Få har skinkan med. Många lämnar bort den feta levern.
Sen förvånades jag över proportionerna. För fyra personer vill e en ha 450 gram biff, 450 g smördeg och en gul lök och tre schalottenlökar. Oj, man måste väl rimligen ha en förrätt och en efterrätt (och ost) till en dylik rätt. Låter mycket!? Jag tillreder den med 400 + 200 + en lök. En del vill ha 500 g svamp för fyra. Jag kör med 80 g för två personer, som vanligt.
Sen vill nån tillreda den i 35 minuter i ugn för att köttet ska bli välstekt. Undrar hur smördegen ser ut då? De flesta vill ha potatis i olika former men det blir ju inte färgmässigt så bra. Dessutom lite väl kraftigt, åtminstone om man vill ha lite ost – och det vill man ju!?
De flesta blandar samman svamp & den feta levern, men jag valde att göra på mitt sätt dvs låta dem vara på olika sidor.
Men som helhet var receptet som helhet lätt, när man är van med smördegsinbakningar. Hade ju i princip hela middagen klar när jag började!

Tryffel med gös och kalv i trettondagshelgen

Hej alla mina vänner!

På trettondagsafton inledde vi med foie gras på tryffelomelett (r). Tog alltså ett ägg, som nu varit en dryg vecka i samma ask som två tryfflar och lade det med två msk vatten i en glasburk och ruskade, stekte, saltade och lite lite pepprade. Lade en skiva bloc de foie gras, alltså skiva med gåslever, på och satte det in i ugn på 60 grader nån minut. Avnjöts med AC Sauterne. Som ni ser så börjar vi se slutet av den!
Så blev det en enkel salt sill&stenbitsroms-smörgås (r) med lite halverade cornichoner. Nu övergick vi till en vit Touraine, som ju görs på Sauvignon blanc.
Huvudrätten blev stek gös, med svampstuvning, brysselkål och fettuccini. Ser ut som tagliateller, men är lite smalare. De köptes som färska och även priset var även hälften smalare!

Osten blev getosten Sainte-Maure de Touraine med två tunna skovor Cantal på sidorna och smördeg ikring! Dvs smördegsinbakad getost med Cantal. (r) Lite fikonsylt hade jag lagt på tallriken. Frun hittade resterna av en Persikolikör, som vi köpte på Château de Pierreclos i våras. Mycket aromatisk. Varför köpte vi inte två?
Sen blev det en varsin bakelse, som ingen kom ihåg att fota!

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Trettondagen är ju vardag här. Men det låtsades vi inte om.
Vi inledde med en liten mycket enkel trettondagssallad (r) med salladsblad (!), halverade vaktelägg, halverade cornichonger, halverade syltlökar, en skiva rådjurs-ballotin (korv) och en tsk valnötsolja. Till det plockade jag fram en Chablis, som vi naturligtvis bara tog ett glas av. Ville testa den eftersom vi hittat den till specialpris på 4,95 och det finns fler i affären... Vinet var helt ok. De hade inte lurat oss denna gång heller.
De har ju ofta specialpriser här i motsats till hemma. Champagner fick man ju till halva priset inför jul&nyår. Hummern köpte vi till nyår för halva priset eftersom de tydligen äter det till jul här. Rådrjurskorven likaså. Bästföredatum i februari! Youghurt köper vi ofta till halva priset då datum håller på att närma sig. De vi har nu i kylen har 8.1 som sista dag. Då har vi nog redan ätit upp dem! Fettuccini var hälften billigare än tagliatelle och man måste nästan ha förstoringsglas för att se skillnaden. Så bara man äter deras specialmat ”helgen efter” eller tittar sig omkring, så kommer man mycket billigt undan!
Sen fortsatte vi med gratinerade räkor med svamp och ost. (r) Egentligen princip som Hummer Thermidor, men med räkor. Gjorde tidigare även en variant på kräftstjärtar. Använde den andra halvan av hummerfonden i alla fall.
Ville testa Armagnacen denna gång. Utöver det så var det inga andra kryddor än salt och dragon. Urenkelt. Dvs kokade ner hummerbuljongen, lade till en äggkopp Armagnac, och en tsk mjöl. Stekte kunglig sopp i smör, salt och dragon och lade till två msk crème fraîse. Pillade 200 gram räkor, delade dem i tre och rörde ihop alltsamman. Stekte alltså inte räkorna. Sen rev jag på lite fransk emmenthal. Sen in i 200-graders ugn ca 5-6 min.

Serverades med äkta baguette, eftersom den större painen var slut på boulangeriet.
Vi noterade att Chablisen blev helt i skuggan och Frun, som brukar vara lite kräsen, tyckte att den var exeptionell. Så brukar fransmännen uttrycka sig när det är frost i mars eller som nu snö i januari! Hon gav det vitsordet 10+. Man skäms ju nästan över hur enkelt det är. Det gäller bara att minnas dragonen och att ha en skvätt Armagnac hemma. Den jag råkade ha nu är 7 år lagrad. Men värd att avnjuta även i maten.
Sedan blev det kalvfilé med fettuccini (naturligtvis), brysselkål med valnötsolja och tryffelhollandaise. (r) Testade att göra en svamphollandaise på tryffel. För det receptet se länk till höger. Tog alltså gulan från ett ägg, som tillbringat tio dar i närhet av tryffeln, som jag till sist rev i hollandaissåsen.
Dekorerade med en varsin fleurong, en smördegsmåne. Färdiglagad och som bara krävde några minuter i den färdigt varma ugnen :)

Från källaren hade jag plockat fram en Saint-Amour från Beaujolaise. De görs ju alltid på den ovanliga Gamay-druva. Mjuk och fin som alltid. Ett bra recept måste jag säga! Kan nog upprepas. Det finns ju faktiskt fler tryffelmarknader....
Sen blev det traditionell ostbricka med fikonsylt och några skivor av baguetten.

Avslutningen blev en lokal specialitet Galette de Frangipane eller kungarnas tårta. Något som tydligen ska ätas på trettondagen. Smördeg (vad annars!?) och lite vanlijkräm med mandel. Värmer man den i ugn så slår den inte hål i sidan :)

Det blev många bilder denna gång, men så är det ju från två middagar. Men det är ju det som är iden med dagböcker / bloggar att man skriver för att minnas och dela med sig. Så håll till godo!

Nu är jul & nyårshelgerna passé, men vi har ju lite avslutninghelger kvar. Har ju kvar smördeg, foie gras, bayonskinka och vinnarsenap i kylen och svamp och nötfilé i frysen och så stötte jag på ett spännande recept på biff Wellington! Så nu gäller bara mental träning inför den utmaningen! På nåt sätt måste ju resterna ätas upp!

Hjortgryta gör livet lätt!

Hej alla mina vänner!

Fick ju en rejäl bit kött på handtaget häromdagen. Det visade sig vara hjortframdel av ett hondjur. Skjutet av greven i tisdags. Tillrett av mig på lördagen. Tur att man tränat med grytor på älg, nöt, får och rådjur innan.
Nu skulle det bli hjortgryta. Biten var med ett rejält ben och på ca 3,5 kg, så jag började med att skära bort så mycket kött jag kunde. En bit lyckades jag sedan dela, men det stora benet fick vara som det var. Stack ner det i den stora kastrullen och tänkte att det får väl ligga där och koka med ena änden under ytan!
Sen var det bara att steka köttbitarna i omgångar. Hälla i en flaska AC Graves. Hade nämligen redan då varit och valt ut en flaska AC St-Emilion Grand Cru Classe 2007 till maten och då vill jag ha ett liknande vin i grytan. Hade inget vanligt Bordeauxvin i källaren! Men nog några Graves, St-Emilion osv. Det vill ju inte bli att köpa Bordeaux, som här kostar kring 2 e när man får Graves för 4 och St-Emilion för 5... Matvinet hade vi betalt nästan 8e för.
Nå, vinet räckte inte så långt i grytan utan jag fick ju fylla på med vatten. Sen var jag ut och plockade en lång kvist rosmarin, skalade fyra vitlöksklyftor, tog det sista ur en burk med tomatsås, saltade, vred lite ur pepparkvarnen, tog en tsk provensalska kryddor, strödde lite med fyra kryddor, skalade och två morötter, en gul lök, några schalottenlökar och en majrova. Och satte i två tsk brunt socker. Så kunde koket inledas medan jag gick ut på en promenad.
Jag ville nämligen ha med lite enbär. Så efter en rejäl promenad i solskenet så hittade jag en buske med blå bär och jag kunde plocka ca 25 stycken. Att plocka enbär är så trevligt meditativt. Man måste ju nämligen göra det väldigt långsamt dvs försiktigt...
Så fick det koka drygt två timmar innna jag kunde börja plocka upp köttbitarna och pilla bort det kött som ännu var kvar på benen. Benet lade jag sedan på trappan åt slottshunden.

Buljongen silades och fick koka ner, medan jag förberedde svampen.
Hade tagit fram fem påsar eksopp., ca 400g. En kolsvart, damatisk svamp. Kunde kanske ersättas med trumpetsvamp, som ju är mörk. Kokade först på svag värme till vattnet var borta, höjde tempen och lade till lite smör och några finhackade schalottenlökar och så småningom några skivor av en rökt salami. När jag var nöjd pudrade jag över med tre msk mjöl och så började jag hälla över lite av boljongen. Så småningom var buljongen nerkokt och jag vände ner köttet och svampen i kastrullen. Hjortgrytan var klar. En trevlig sysselsättning.
När vi kom hem från vår trevliga utflykt, (se resebloggen) så var det dags att tillreda en snabb omega-3-sallad med kallrökt lax, stenbitsrom, créme fraîse, kapris, avokado och några droppar citron. Avokadon köptes redan inför julen. Ni vet sån där hård, billig som måste få mogna till sig. Men en dryg vecka på tomattallriken i rumstemperatur gör ju susen. En underskattad delikatess!
Ett glas vit Touraine passade bra till.
Så blev det då hjortgryta med tagliateller och svartvinbärsgelé. Snabbt och enkelt efter utflykten.

TILLÄGG: Faktiskt en av de godare grytor jag tillrett, och då har jag ändå vunnit första pris på en fårgryta.
Osttallriken var än en gång enkel att tillreda för att inte tala om feststubben! God planering är halva jobbet!
På söndagen blev det riktigt snabbmat. Ni kan ju ana er till att vi måste fortsätta med ostronen, en sallad med lax och lite ostrester går snabbt att få ihop. Grytan fick sällskap med brysselkål. Ost är ett måste och stubben verkar ju aldrig ta slut! Och efter en så lång helg är det inget problem att hitta riktigt trevliga vinslattar!

Tryffelomelett och svamphollandaise på nyårsdagen

Hej alla mina vänner!

Så har då ett nytt decennium börjat, som vi säger. Då var det dags att plocka fram (in) en halvgratis Champagne. Vi ser ju helgen som en helhet och valde att inleda ett nytt år med bubbel istället för att avsluta. Till detta hade jag inte ansträngt mig mer än att öppna några ostron och skära lite bröd. Varför krångla till det? Det känns ändå bra på något sätt med ostron & Champagne!

Innan det hade jag gjort en tryffelomelett. (r) Tog två ägg, som varit i samma burk som tryfflarna några dagar och knäckte dem och lade dem i en glaburk med två msk vatten. Ruskade och stekte. Saltade lite och vred mikroskopiskt med en mild pepparblandning. Vände och stängde av gasen. Delade så omeletten på två tallrikar och rev en liten tryffel över och placerade dem in i ungen på ca 50 grader. Under tiden åt vi sen ostronen. Tryffeln hade vi ju köpt på en tryffelmarknad, som jag skrev om på resebloggen.

Sen var det bara att ta fram, dofta och njuta. Champagne passar ju till allt dvs även till tryffel.
Korken kan man ju även leka med om man är en ”liten” slotts-labrador!
Sen var det dags att tillreda huvudrätten. En enkel sådan. Noterade att jag inte ens hittade mitt prisbelänta svamprecept i bloggen, så nu måste det komma. Det är en svamphollandaise. (r)

Man börjar med att ta 50-70 gram champinjoner, eller som i mitt fall lite favoritsopp, som får ligga i varm panna tills vattnet har avdunstat. Så tillsätts ca 70 gram smör och värmen höjs. Där får de puttra på dvs friteras tills de mörknar lite. Så tar man en skål och lägger i en äggula och en halv tsk dragon (el dill-)vinäger och vispar i av svampsmöret. Man kan avsluta med aningen torkad dragon / dill. Passar utmärkt till fisk, skaldjur, kött och ja nästan vad som helst!
Denna gång blev det nötinnefilé och bortlagad duchessepotatis. Kanske inte helt fel, även om hyresvärdinnan enbart är grevinna! Till detta hade jag förberett en AC Graves 2005, som vi köpt dvs provsmakat på en vinmässa. Sånt borde man även arrangera hemma. Det är väldigt trevliga tillställningar!

Osten valde jag att smördegsinbaka. Och då brukar det bli en bit Camembert. Den serveraes med en aprikossylt med mandel. Och ett litet glas AC Sauterne går ju även att ta till en ost.
Helgstubben blev som dagen innan. Tiden rann iväg. Ljusen likaså och till sist kändes det som om slottspöket passerade oss.

Hummer Thermidor mm på nyårsafton

Hej alla mina vänner!

Jäktig helg. På nåt sätt. Inte vet jag vart tiden far?
Nå inför nyårsafton hade jag ju kokat två humrar och fortsatte förberedelserna på dagen för att få något som påminner om Hummer Thermidor.(r) En rätt, som av nån anledning fått sitt namn efter en av månaderna i den tillfälliga kalendern (med tiodagarsvecka!) som man använde i Frankrike efter revolutionen. Kändes ju lite speciellt att tillreda den i flygeln till ett slott, som så att säga överlevt revolutionen dvs det samma släkt som bor här ännu!
Receptet har dokumenterats minutiöst av Julia Child och renskrivits på Öhmans blogg :)
I princip gå det ut på att koka en traditionell buljong och däri koka humrarna. Använde en flaska Macon-Villagevin, lite vatten osv. Tyvärr är ju en hummer så stor att man borde ha två flaskor :( eller så sticker man dem mellan ögonen innan kokningen, vilket jag valde. Det gör ju att man kan koka dem i betydligt mindre vätska!
Sen silar man buljongen och kokar ner den. Jag använde bara hälften. Så gröper man ur köttet och steker i smör och brandy. Hade bara Marc de Bourgogne, Armagnac och Cognac hemma, så det blev det sistnämnda. Så tillreder man en svampsås med champinjoner, men jag bytte ut dem till våra favoritsoppar! Sen blandar man hela härligheten och lägger det tillbaks i skalen och river på lite ost. Använde fransk emmenthal. Detta kan förberedas på eftermiddagen.
Valde att behålla klorna hela (dvs bara krossade) och satte lite av svampsåsen åt sidan i en skål.

Dagen innan hade jag ju glömt att ta av ostronen och eftersom vi hade 24 stycken så bestämde vi att inleda nyråsfirandet med en liten speciallunch. Några ostron och lite vitt bröd. Det hade även blivit lite räkor över så ”huvudrätten” blev ju då fortsätta med lite räkor. När vi hade den iden klar så märkte vi ju att det ju inte passade sig med vatten!?!? Så jag gick till källaren och höll en lång monolog med Luther. Vi bor ju bara några kilometer från platsen där René ”Cogito ergo sum” Descartes föddes, men den avlägsna Luther försöker ändå överrösta. Jag kom till en kompromiss och eftersom vi ju skulle äta rester och sånt som vi försökte förhindra att skulle bli rester så tog jag en mousserande med låg alkoholhalt. En AC Clairette de Die, som vi köpt & provsmakat på en vinmässa. Gjort som de skriver ”ancestrale”, vilket betyder antik metod. Antagligen äldre än metoden i Champagne.

Gjord i norra Rhône på den speciella Clairette-druvan. Ett bra alternativ tyckte jag senare, då jag likt Descartes sade: Jag tänker, alltså exeisterar jag.
Så småningom blev det då dags för första förrätten, som blev foie gras på omelett. (r) Vi tycker ju bättre om den varm och jag experimenterade vidare. Så jag tog ett ägg och en msk vatten och lade i en glasburk och ruskade och stekte sen med lite salt och några tag med den mildaste ”peppar”-blandningen. Sen skar jag en varsin tunn skiva av foie grasen och lade på varsin omeletthalva och satte in i ugnen på ca 50 grader några minuter så att de lite lite började svettas. Serverades med ett litet glas AC Sauterne. Bra med vacuvin!
Nordbor som vi är så vill vi ha lite salt i en festmåltid. Även det ett mycket enkelt alternativ. Salta mini-smörgåsar! (r) Lite kallrökt norsk lax, svensk ! stenbitsrom, fransk kapris och crème fraîse och lite citron. De små små brödbitarna ser så skojiga ut tycker jag. Hittade dem i tre smaker: brioche, med fikon och naturell. Till detta valde vi att öppna en AC Chablis. Och Frun tyckte sin vana trogen att vi borde ha det oftare!

Under tiden var hummern i ugnen och serverades sedan med lite bröd och resten av Chablisvinet. I det skedet väldigt enkelt!
Sen var det dags att plocka fram den rumsvarma osttallriken. Dagen till ära så hade jag tagit sex olika ostar: En bit av den klassiska Cantalen, en av Frankrikes äldsta ostar. En bit Saint-Maure de Touraine, som ju är det distrikt vi bor i. En liten bit av en Camembert. En bit av en Saint-Agur, som de ju hade till specialpris. Mums! Sen en ljus ost som bara hette Vieux Pane och en bit Gorgonzola. Lite utländsk måste man ju ändå tåla!

Ni kan säkert lista ut vilken ost, som är vilken!
Till detta tog vi ett glas AC Rully 2005. En säker Côte de Challonaise, som ju är gjord på Pinot Noir.
Vi avslutade själva måltiden med en bit av en helgstubbe eller Bûche, som de säger här. Denna gång med en såg!
Ja sen blev det naturligtvis en liten Armagnac för att inte upprepa sig.

Summering av 00-talet.

Hej alla mina vänner!

Nu har då äntligen detta ingenting-talet tagit slut och man kan summera decenniet. Men summeringen av 00-talet är inte så dramatiskt. Naturligtvis så har jag ju börjat blogga, men vem har inte det? Maten har däremot i princip inte ändrats så mycket. Man kunde kanske tala om konsolideringens decennium.
Köpte Cattelins kokbok redan på 70-talet. Det var dramatiskt! For till Frankrike lite och gick med i en vinklubbb på 80-talet. For till Bordeaux. Utvecklades under 90-talet genom att vi "upptäckte" svampen och fick tillgång till får och vilt och även fisk i överflöd några meter från vår nya strand.
Köpte fler och fler kokböcker, men började mer och mer tillreda maten enligt egna recept! Ställde upp i några recepttävlingar och lyckades sedan på 00-talet nå en första plats med just en fårgryta. (Resultatet ses uppe till höger på tallriken, så som den serverades för juryn. Recept.)
Under 00-talet utvecklades mat- och vinintresset genom resor till Frankrike och besök av vindistrikt. Men hela tiden kände vi oss hemma, fast vi var borta. I år har vi varit borta nästan lika mycket som hemma, men känner oss inte borta. Vi är ju vana med smakerna, maten, vinet, osten och ska man säga intresset eller passionen för mat. Det man måste vänja sig med så är ju slotten och katedralerna, vilket går ganska lätt!
Vi inleder 10-talet med att fördjupa ”studierna” i den franska matlagninskonsten på nära håll och hoppas kunna göra många nya trevliga upptäckter. Kanske man än en gång får uppleva segerns sötma med vinnarkorg och diplom i handen :)

TILLÄGG: Glasburken (till höger), dvs senapsburken tog jag med till Bourgogne i våras, bara för att jag tycker att den är bättre än Dijon-senapen och nu har den ju översomrat här och finns i mitt kök, och jag använde den senast när jag tillredde nyårshummern :) Men snart tom:(