Château de Montreuil-Bellay och stilleben

Hej alla vänner!

I veckan var vi och besökte Château de Montreuil-Bellay, som ligger i Saumur-distriktet ca 1 timmes körväg NV. Det är ett slott, som påbörjades 1065, även om själva platsen ar bebodd redan under romersk tid. För ovanlighets skull var köket från 1400-talet bevarat.
Där fanns mitt i rummet en stor eldstad med en skorsten rakt upp. Antagligen då man skulle helsteka större djur. På två sidor fanns sen även ”normala” öppna spisat för mindre grillande och en ”modern” brödspis.
På väggarna kunde vi även se de välpolerade gamla formarna.
De hade även en väldigt vacker matsal i närheten, där vi kunde se en vacker gammal dukning.
Staden har ca 4000 innevånare och medan vi väntade på att slottet skulle öppna. Det har ju lunchstängt – naturligtvis, så tänkte vi passa på att fara till en supermarket och köpa lokala Anjouviner. Saumur är alltså en del av det större Anjoudistriktet.
Vi tänkte att de har väl nog några viner ändå. Men oj du milde vad de hade viner i den affären! Inte bara att de hade fem olika Anjouviner, som ju överhuvudtaget inte finns på monopolet hemma, men de hade även i övrigt ett sortiment, som fick även en som sett i en hel del affärer vid det här laget att kippa efter andan. Det var svårt att hålla tassarna från dem, men som tur var så hade vi ont om tid. Men som synes av stillebenet så hittade vi även aprikoswienerbröd; 2 € för fyra stycken. Det börjar jag inte baka dem för! Kalvsteken kostade 6,90/kg och filén 19,90. Tyvärr blev sedan vår helg förändrad, så jag hamnade att sätta dem i frysen! Längst till vänster står två olika Anjouviner. Mjuka och fylliga brukar de vara och då de kostar lite på 2€, så tycker vi att de är väldigt prisvärda.
På slottet hade de ju även en vinkällare och egen vinproduktion. Vi fick ju smaka på dem och beslöt att köpa en mousserande AC Saumur och en röd AC Saumur. Visserligen kostade de över 6€, men det brukar vara så med dierktköpta – att de är lite dyrare. Den mousserande var gjort av Chenin Blanc och ovanligt nog den blå druvan Cabernet Sauvignon. Det röda var huvudsakligen gjort på den normala Cabernet Franc.Men visst ska det bli spännande att på ett slott dricka ett vin, som är gjort på ett annat slott!
Kanske till nyår. Enligt de senaste planerna så far vi inte till Portugal till nyår utan lite senare.
Ja, brödet i bakgrunden en sk baguette (som heter pain) väger 400 g och kostade 61 cent. Inte vill jag baka för det heller!
Blommorna ville de för övrigt ha 1,95 för.

Fullspäckad helg!

Hej alla mina vänner!

Det blev ovanligt många nyheter / nya recept testade i helgen.
Det började egentligen redan innan helgen när jag tillredde en kastanjepuré. Eftersom det ändå kommer tillräckligt med nya test, så skriver jag om det receptet lite senare.
På fredagen skulle musslorna på mitt sätt (r) testas. Har ju aldrig testat färska musslor, så jag var lite rädd. Har ju hört att de kan vara skämda och så. Läste några recept innan jag testade något som låg mitt emellan och som kändes rätt.
Eftersom musslorna var från Normandie, så kände det rätt att börja med 3 dl (torr) cider, några dl vatten och två hackade schalottenlökar, som fick puttra på svag värme, 10-15 min i en vid kastrull. Några varv med saltkaret (lite eftersom det senare ska koka ner) och (fem)pepparkaret och så var buljongen klar. Satte ugnen på 80 grader. Plockade under tiden bort det så kallade skägget på (1kg) musslorna och sköljde dem i några vatten. Hällde dem i ciderbuljongen och lät det småkoka en kort stund. Såg att de öppnades och plockade bort dem med hålslev. Kollade att de var öppnade, annars i retur. Efter ett tag var det bara fem, som inte öppnats som kastades.
Så lade jag jag musslorna i ugnen för att hållas varma och kokade ner buljongen. Lade i ½ dl crème fraîse och silade buljongen. Kokade vidare och lade i ½ dl till. Stängde av gasen och rörde i två äggulor och en tsk hackad persilja.
Så var det bara att slå musslorna på två stora djupa tallrikar, som vi ju inte hade, så det fick bli fyra skålar.
Men det fungerade kanske ännu bättre. Hällde över av buljongen och serverades med vittbröd, som man då kunde få upp buljongen/soppan med. Vi hade ett glas mousserande Vouvray, som odlas 6 mil åt NO, härifrån sett.
Vi var mycket nöjda med första testet. En hy last helt klart. De börjar komma ofta nuförtiden. I recepten talades ofta om 1kg per person! Nog har man att äta då.
På lördag så testade vi något vi köpt på väg mot Brenne i veckan. Tror att det hette Galette de fromage (r) eller sk smördegsgodis. Det var två lager smördeg och emellan lite getost. Vi testade det mot ett glas Touraine blanc, vårt mest lokala vin, som ju är gjord på Sauvignon Blanc. Vi var nöjda och köper nog det nångång igen.
Till huvudrätt så blev det rapphöna, (r) premiär det också. Hade ju fått en till för hund/kattskötseln. Det vanliga problemet med att få buljongen löste jag på normalt sätt dvs att börja med att skära bort filéerna. Eftersom en rapphöna är rätt så liten så valde jag att först koka buljongen på ½ flaska Loirevin, en finhackad morot, en gul lök, lite fempeppar, salt, fransk dragon -hemifrån, timjan, lagerblad, två tsk svartvinbrässylt och några enbär.
Sen skar jag skrovet i bitar och stekte dem. Silade buljongen och lät bitarna puttra ett tag.
Pillade sen bort de små köttbitar som fanns och lade dem åt sidan. Silade och lät det koka ner.
Så smörslungade jag en påse ängschampinjoner och en finhackad schalottenlök, saltade, pepperade och lade till en matsked ankfett. När stuvningen såg klar ut så slog jag på lite av den nerkokta buljongen och en msk mjöl. Lät det koka ner och hällde på resten av buljongen och lät det koka vidare tills jag var nöjd.
Efter förrätten så stekte jag snabbt filérna, och kokade tagliatelelrna i förvärmt vatten och serverade detta med lite hemlagad kastanjepuré, som som sagt var ett projekt i sig. Lite arbete, men väl värt besväret. Avnjöts med ett glas Chinonvin; odlas ca 7 mil NV och gjort främst på Cabernet Franc. Vi är nu helt övertygade om att dessa Loireviner är ypperliga just mot fågel och kanske även annat småvilt.

Tyckte det blev bättre än fasanen nyligen, kanske tack vare justeringar i tillredningen. Men hur som helst så ser jag fram emot den fasan och de fyra rapphöns, som vi har i frysen!
Ostbrickan behöver jag inte orda så mycket om. Man brukar tala om gräddhylla, men pga av alla specialare och annat vi sett så börjag nog vår osthylla vara ännu intressantare. Där ligger nu normalt 5-6 AOC / PDO ostar och några lokala ostar. Så det är bara att välja några småbitar och skära litebröd till. En blind höna skulle lyckas!
Efterrätten blev den härkomponerade pajen. Förra gången var jag inte nöjd eftersom jag inte riktigt kom underfund med ugnen. Nu tillagade jag den i jaktsalens stora, underbara ugn. Och var mycket nöjd med resultatet. Jag kallar den Gâteau de Château. (Slottstårta) (r) Jag gillar allitterationen, även om namnet rent tekniskt är fel. Gâteau betyder tårta och detta är en paj, som kanske borde heta Tarte. Men då rimmar det inte!
Nåja först fixade jag till botten. Eftersom pajformarna är lite stora dvs 29 dm i diameter så blir det 100 gram smör, 0,8 dl mörkt socker, 1 ägg, 3,4 dl mjöl och två nypor salt. Enligt alla konstens regler ska degen stå två timmar kallt och en timme i rumsvärme. Tusan vet om det har nån betydelse, men jag orkar inte testa alla varianter!
Nåja under tiden så rostade jag 300 gram kastanjer, (kan testa 250) och skalade och hackade dem ljumma.
Så var det till att smälla ut degen i formen och skala och skära 4-5 äppel från gården naturligtvis. Och detta in i ugn (225) 15 minuter.
Under tiden så gjorde jag en blandning av en dl crème fraîse med kanel och små kanderade äppelbitar, som de har här. Känns nästan som lite fusk. Man kan nog vispa grädde och krydda det med kanel, kanske. Nå 1 dl brunt socker, och 4 äggulor vispades i. Tog ut den halvfärdiga pajen och strödde på de hackade kastanjerna och bredde över krämen och så fick det puttra 25 minuter till i ca 210 grader. (Kan testa med kortare ugnstid)
Hur som helst så blev måltiden lyckad, även om tom jag måste tillstå att det tar lite tid att göra kastanjepuré, rapphöna och en äppeltårta. Men spännande att konponera en måltid med rapphöna, ängschampnjoner, äppel och kastanjer från "gården".

Men som tur var så gjorde jag ju inte smördegen denna gång, och osttallriken är ju lättlagad, för den som köper osten!

Veckans stilleben

Hej alla mina vänner!

Tänkte att det är lättare att dela upp veckan i stilleben och matlagning.

Denna vecka radade jag upp följnande: Chalottenlöken, som de tar 1,30€/kg för. Makrillfileer, som jag faktiskt inte köpt förska förr och kostade 4,50/kg. Fårgrytbitar sälde de för 5,90/kg. För en som gillar att tillreda grytor är ju detta lilla julafton i oktober. Det långa brödet vägde 500 gram och kostade 90 cent. Fin, aromatisk skorpa var bara förnamnet! Croissanterna kostade 1,75 och var 8 stycken. Har nångång lagat dem själv. Det tycker jag att är myckat arbete.

Det lilla salladshuvudet kostade 90 cent. Den lilla kaprisburken kostade 79 cent, men hemma ser man dem knappt om de kostar så lite!

Svartvinbärssylten kostar 1,13. Hemma brukar jag laga sylt efftersom jag anser att jag då får en bättre smak. Så bra som de får på syltarna här, så får jag aldrig hemma.

Så man måste nog hela tiden minnas att den franska maten är billig men faktikst oftast godare än vad vi får hemma.

Musslorna kostade 1,90€/kg. Även det premiär för mig. Nu gäller det all börja slå i receptbokan. Hemma har man ju alltid köp dem på burk...

En ciderflaska vill de ha 1,27 för om man tar dem med grimma. Väljer man att ta med kapsyl så får man dem för 79 cent. Saint Nectaireosten kostade 8 €/kg och Bleu de Causses kostade 7,90/kg. Båda har PDO/AOC märke på sig. Brukar vara goda.

PS Idag var det +17 i skuggan, med små lätta moln på himlen.

Svår sallad och enkel boeuf bourgignon?

Hej alla mina vänner!

Tänkte det kunde vara dags att tillreda en förrätt och inte bara slänga fram lite räkor eller rostade kastanjer. Även om jag noterade när jag googlade lite på kastanjerecept att de ansåg att rostade kastajner var en ”medelsvår” rätt. Sen fanns det även svåra och lätta. Lätta är väl när man öppnar mikron två gånger då?!
Nå hur som helst så blev det en ny variant av räksallad. Får väl kalla den Räksallad a la Loire.
Började med att rosta 10 kastanjer i ungen och koka 6 vaktelägg. Sen rev jag några salladsblad, lade i några kaprisar, rensade och halverade ca 13 räkor, skalade och hackade kastanjerna och lade till sist de halverade vakteläggen på och toppade med lite hemlagad örtmajonnäs med persilja och fransk dragon (se 1-register över recept i bloggen). Klassas väl som ”svår” mat!
Och gott blev det med ett glas vit Cheverny AOC. Vinet görs på 80% Sauvignon blanc och 20% Chardonnay i närheten av slottet Château de Cheverny.
Huvudrätten var ju enklare i detta skede. Bouef Bourgignon (se 1-register över recept i bloggen) med lite tagliateller med några småbitar smält Munsterost och svartvinbärssylt. Till den hade vi en Vacqueyras 2007. Ett favoritval för tillfället.
Ostbrickan var lätt att tillreda. Och vinet var ju färdigöppnat. En bit valnötsost, Roquefort, Langres, Cantal och en nyhet för oss, nämligen en Coulomniers. Ser ut som en Camenbert och brukar jämföras med Brie de Meaux, kanske eftersom den kommer från grannkommunen. Lite mustigare i doften, inte lika krämig. Mer maskulin, kanske man kunde säga. På special, naturligtvis. 3€ för en rund 350g bit. Vi tar den nog igen.
I bakgrunden skymtar redan en bit av aprikospajen. Den var ju lättlagad, så egentligen tillredde jag inget annat än (den svåra) förrätten och (de enkla) tagliatellerna.

Ett matstilleben

Hej alla mina vänner!

Så har hösten (äntligen) kommit. Igår morse hade vi frost, andra natten i rad. Men på eftermidddagen kunde jag ändå fara ut på min joggingtur i t-skjorta och skjorts eftersom det blivit +16. På kvällen satte jag som lite mys säsongens första brasa i den öppna spisen med bara lite eldtände.
Har själv tyckt att det är trevligt i efterhand att se på mina sk mat-stilleben. Även bekanta varor förpackas ju på annat sätt här. Bara att hitta en gräddburk, kan ta fem minuter första gången. Vilken färg har den? Vilken form har den? Och var har man placerat den. Exempelvis mjölken säljs ju i tetror, som förvaras i rumstemperatur, och som man nog kan man få söka efter om man inte vet.
Vi har ju denna gång förmånen att dela postbox med värdarna och det gör ju att vi får tillgång till reklamtidningarna som vi i lugn och ro kan studera hemma. Så resultatet denna gång blev bland annat följande:
Längst bort till vänster står en 12 årig Glenfiddich. Vi har ju alla våra olika laster och en här i närheten har lasten att ta ett kallt glas (som stått i kylen) och tillsätta 3 cl 12 årig whiskey, några droppar citron och två dl kall coca-cola. Inte så dum whiskeydrink måste tillstås. Det är så att om man sätter till en isbit, så späder man ju samtidigt ut smaken. Själv tänkte jag nalla endra halvan av colan och sätta i några stänk av min Marc de Bourgogne, för den var ju liksom ingen höjdare att ta som den är... Glennen var en annonsvara så med vårt Carte Fidelité (trohetskort) så fick vi den för 16,70 €. Vi köpte 15 små color, även det annonsvara, för 34 cent per styck. Det vet vi faktiskt inte om var ett bra pris, för det är så oerhört sällan vi köper det!
Kortet gjorde även att vi kunde köpa en Champagne för 10,50€, som normalt kostar 18€. Det såg vi som ett fynd. Sen kommer två fiskfiléer. Annosnvaran var den stora mörka, som heter lieu noir (svart nånting). Kostade 3,95/kg och är nog nån torskfisk. Välsmakande i alla fall. Sen tog vi även en liten forellfilé för 12,70/kg. Den ser så söt ut. Och god blev den med ett glas Saint-Veran från Macon och en stuvning på ängschampinjoner. Haut-Medoc fick vi med kortet för 2,50€ ! Hur kan man bara ta hem en?? Och så blev det en Bourgogne för 2,91€. Till grytan. Inte för oss. Men om sanningen ska fram så växer nog vår vinkällare med oroväckande fart. De har för många specialerbjudanden. Men ordning och reda har jag i alla fall fortfarande!
Youghurten kostar 14 cent per burk. Vanligt extraerbjudande i affären eller Promotions, som de säger. (Frun påkepade att jag missat att de drog av 50% tack vare kortet, så de kostade 7 cent/st. Så med lite vitaminpulver, en mugg te, en tomat och en chokladbit så har man en ganska snabb, billig och kalorisnål lunch :) )

Till vänster finns sen två torkade korvar gjorda på griskött. Kostade 6,25/kg med kortet. Cantalosten var på special (!) för 7,90/kg. Framför Roquefort, som kostade 6€ (15,95/kg) och lardon fumé elelr rökt griskött, även det till Bouef Bourgignonne, som nu är färdig för kvällen. Ja där är ju även ena av köttpaketen. Benfritt soppkött för 2,5€/kg. Specialerbjudande i affären, som ju passade bra eftersom jag tänkt tillreda en gryta! Baka tårta är skoj och äppel är gratis, men en aprikospaj för 2,95 gör ju att man inte ids baka! Och champinjonerna fanns ju lämpligt på specialpris för 2,95/kg.
I slutet av kvittot så upplyste man oss om att dagens fördel av kundkortet utgjorde nästan 20 €, på ett köp på knappt 150€. Inte saknar vi mataffärerna hemma i alla fall. Inte prismässigt och inte utbudsmässigt. Och inte avståndsmässigt. Hemma har vi tre mil till affären. Idag joggade jag till byn där affären är och det tog 47 minuter.

Höstmarknad

Hej alla mina vänner!

När maten var levererad igår så rymde vi till grannbyn där de hade en höstmarknad. Vi har en mil dit. Det är först när man är där, som man förstår varför vår by heter ”grand” (stor). Grannbyn heter samma, men petit (liten). Kan inte ha 1000 själar, även om man nu hamnade att parkera utanför byskylten. Det var mycket folk, som var ute och gick eller egentligen mest satt – och åt! Där fanns naturligtvis en massa försäljare av det ena och det andra slaget; viner, grönsaker, kastatnjer, korv, äppeljuice, sniglar och så vidare.

Vi fastnade först för en dam, som sålde bröd. Som synes var brödet av modell större. Man pekade bara ut hur stor bit man ville ha och så betalade man 4€/kg. Testade genast hemma med lite raclette-ost. Det var underbart. Doft, sprödighet, luftighet. Underbart. Kanske det godaste vi fått här. Och hur klarar man av att bara den? Våt lilla bit vägde 700 gram, så jag uppskattade brödet till 40-50 kg. Vilken ugn?! Och hur få det perfekt. Måste vara svårt att googla sig till ett recept!!
De hade även wienerbröd med aprikoser, som hette chaboulette. På väg hem så kom jag på att det ju betyder uggla. Ja så såg de ut : )
De flesta andra satt som sagt var och åt fransk potatis och korv, så vi ville inte vara sämre även om vi just ätit lunch... Svårt att veta vad man skulle beställa, men damen innan valde en korv som såg bra ut, så vi valde den. Det var en andoilette... inälvskorv. Jag har testat det en gång förut och sade då att det var sista gången, men eftersmaken var ju överlevnadsbar denna gång. Frun lyckades klämma i sig lite av den. Men man ska nog inte studera närmare vad det är man äter. Den är ju inte mald om man säger... Men fransmännen är tydligen hårda på den.
Bordgrannarna drack en medhavda Chinon naturligtvis, men vi amatörer fick klara oss utan. Hemma får man väl böter för att dricka alkohol på allmän plats. Ja ni tror ju att de köpte den från marknaden, men de sålde inte Chinon!
Nå, marknadsmaten var ingen höjdare, men den kostade ju bara 6€. Om man skulle vilja äta lite godare, så kan man gå till den lokala restaurangen. Tvårätters för 40€, trerätters för 50€ eller meny för 85€. I en by med mindre än 1000 själar... så är det i Frankrike!

Till sist hittade vi även några penséer, som vi placerade i fönstret. Vi hade ju såna i våras med oss från Beaujolais, men de blev ju där. Nu är ordningen återställd.
Temperaturen är ännu helt behaglig. Idag skiner solen från en nästan molnfri himmel och redan 11.30 hade vi +22.

Rostade kastanjer och fasan i vin.

Hej alla mina vänner!

Så var det då dags att äta fasan. Men först blev det en förrätt. Lovat att skriva om kastanjer. (se resebloggen) Vi har ju ett överflöd av dem nu och plockar lätt över ett halvt kilo per dag. Hoppas att de håller sig länge, länge!
Vi har testat både att rosta och att koka. Man kan slänga dem i kokande vatten och få kokade kastanjer på två minuter. Så åt vi dem i helgen, men det finns bättre sätt. Dock funkar det snabbare om man vill ha dem i salladen.
Bättre är dock att testa rostade kastanjer i ugn. Man behöver inte det traditionella saltet. Man bara skär ett kors med en kniv och lägger dem på botten av en plåt. Vill man ha skoj, så skippar man korset och lägger salt på plåten. Då blir det livat. Jag lovar! Sen har man salt i hela ugnen! Jag har gjort det en gång, och sen minns man nog att skära korset!
Man sätter ungen på 200 grader och sätter in 10-12 kastanjer per person och låter dem vara där ca 25 minuter. Sen tar man ca 100 gram smör, 8 droppar citron och värmer 20 sek i mikro. När såg ni mig skriva om mikron senast??!! Nåja, så slår man lite av smöret i ex äggkopp, skalar kastanjen och doppar och äter och njuter med ett glas Macon, dvs lättekad chardonnay. Helt klart ännu en ny last för oss. Mycket godare än de man köper hemma. Kan vara lagringstiden. Eller känslan att plocka själv. Se fler recept.
Så var det dags för fasanen. Det är ju knepigt med en fågel, som ju å ena sidan borde steka länge men andra sidan har olika delar som behöver olika stektid. Jag bestämde mig för min egen, tidigare beprövad metod att lösa detta. Jag började med två fasaner och skar loss filéerna och benen. Sen satte jag ungen på 200 grader. Bröt upp skroven och lade dem på en långpanna, tillsammans med två morötter och en palsternacka och två gula lökar, som jag skurit grovt.
Under tiden tog jag fram en stor kastrull och hällde i två glas Graves 2007 AC, från Bordeaux, en vitlöksklyfta, lite av fem-peppar-blandningen, lite timjan, lagerblad och rosmarin från gården. Lade så i skroven och rotsakerna och hällde på lite vatten och så fick det puttra i två timmar.
Då stekte jag benen och slog över lite silad buljong, fick koka en dryg halvtimme.
Sen tog jag upp benen och skorven och plockade bort allt kött. Det blev ca 300 gram och de fyra filéerna vägde även de ca 300 gram.
Så fick hela den silade buljongen koka ner med några matskedar ankfett. Jag, nä Frun, hade varit och plockat ett dussin ängschampinjoner (200gram), som jag smörslungade. Så hackade jag en halv morot i små bitar, en schalottenlök och en msk ankfett. De fick puttra med buljongen när den började bli kort. Sen var det bara att lägga i köttbitarna, och säga att det var färdigt för dagen.
Sedan när det var dags för servering, så tog jag fram fasan-vin-blandningen, som fick koka upp med en matsked ankfett och ytterligare några matskedar av vinet och få lite finhackad persilja på sig, medan jag stekte filén i ankfett och smör. Skar den i skivor och slog lite av buljongen över och serverades med broccoli och lite skirat smör. Ett alternativ kunde vara hemlagat potatismos med lite palsternacka.
Vi tyckte om det. Köttet var förvånansvärt ljust och hade en bra konsistens. Hoppas sedan att även slottsfolket gillar min version. De får nämligen den andra fasanen till söndagslunchen idag. Receptet har jag ju hittat på själv, men kryddningen med morot och lök är ju tagen efter slottssteken, som ju har sina rötter i dessa trakter. Snart får vi veta.
Till fasan i vin valde jag en Saint-Emilion Grand Cru 2002. Här kostar sånt under 7€. Den har samma druvor, som Graves men har ytterligare den mjuka carmenere-druvan. Vinet för fasanen valdes även så att det skulle passa mot Loireviner, som ju även de görs på Cabernet franc, merlot och lite cabernet sauvignon.

Ostbrickan och chokladtårtan gick sen desto snabbare att laga :)

Onsdagssallad

Hej alla mina vänner!

Idag grillas, steks, kokas det fasan. Man behöver ju inte sitta bredvid hala tiden, så vad passar bättre än att uppdatera matbloggen?
Var och hanlade i tisdags. På bordet lade jag då en flaska vaniljarom. Hittade inget socker, som jag är van vid hemifrån. Sen syns två paket Racletteost. Två paket. Färdigt skivade för 8/kg. Ett test, som utföll oerhört väl. En rund Munsterost. En burk graisse de canard dvs ankfett planerad till fasanen. Sen den runda burken med nånsalgs kräm med karamelliserade äppel o kanelarom. Testades i pajen och införskaffades en till. Sen hittade vi en special från 40-årsjubilerande affären. Vi har ju skaffat rabattkort och kunde därför köpa en Chateauneuf-du-Pape för 8,95 OM vi ville!
Igår hade vi gäster från höga Nord, dvs ett par som ”rymde” därifrån för några år sen och som vi råkade stöta på i våras. Det lovade ytterligare en varm dag så jag planerade en sallad som huvudrätt. Utan något recept så gjorde jag en sallad på det som inpirerar oss just nu ev de franska råvarorna från olika delar av landet.
Jag kokade 100 gram kastanjer från gården (2 minuter i kokande vatten), skalade dem och hackade dem. Kokade 10 vaktelägg, skalade och halverade dem, och lade dem ovanpå salladen.
Tog ca 300 gram sparris, som jag delade i bitar, utom några som jag sen lade ovanpå salladen.
Skar 100 gram Brie de Meaux i småbitar. Skalade 300 gram räkor. Tog en halv gurka, som jag skalade och hackade. Tog 2 msk kapris och hackade. Hackade 6 champinjoner – tama. Hackade en röd paprika i småbitar. Halverade 70 gram oliver. Finhackade några matskedar persilja från landet.

Sen var det bara att riva en bunt salladsblad och lägga i alla ingredienserna, hälla i några salladsskedar av min härlagade franska dressing och röra om. Salladen fick namnet OT-sallad efter våra gäster. Serverades med ett vitt Maconvin.
Ostbrickorna bestod av en med krämig Reblechon, några skivor Raclette och Fruns special: valnötsosten St-Julien aux noix. Den andra hade blåmögelosten Forme d’Auvergne, Munster från Alcace och St-Maure de Touraine nån mil norrut. Serverades med Vaqcueyras från södra Rhône. Lite tuff övergång kanske, men jag tror att vi ändå uppskattade ett kraftigt vin efter den lätta salladen.
Som dessert blev det en hemsläpad chokladtårta. Inte kan man ju laga en tårta varje vecka?
Tyvärr var de varken svampfreaks eller kastanjefrälsta, så vi tvingas att kämpa själva med dessa. Vi har ju nu helt klart problemet att vi har mer förrätter i form at franska fjällskivlingar och kastanjer än dagar i veckan!

Jakt och delning av byte.

Hej alla mina vänner!

Igår var det dags för jakt igen. Vid 10-tiden började jägarna, fruarna och barnen samlas och en timme senare gav de dig iväg. Lite före två kom de tillbaka och den första vinbuteljen öppnades. Lite över två sjöng de redan. Vi trodde då att detta skulle bli festen, som vi inte sett så mycket av, men vid fyratiden så for de iväg igen och det small på åkrarna.
Vid sextiden kom de tillbaka och radade upp bytet på numera kännspakt maner. Fångsten var ungefär lika stor, om man bortser att man nu hade bytt upp sig från nötskrikor till harar. Alltid något. Vad jag förstod så klarade sig alla jägare även denna gång.
Efter lite eftersnack i trädgården så blev det allt tystare. Vid 10-tiden kommer slottsparet till oss och knackar på. De har med sig några fågelböcker med fransksjungande fågelskivor. Jipii!

Och sen hade de två kassar med fåglar. Men jag behövde ju inte slå upp i böckerna för att veta att det var fyra rapphöns och två fasandamer. Hönsen fick vi för djurmatningen och den ena fasanen skulle vi få på villkor att jag skulle tillreda den andra åt dem.
Hm...! Jag har ju aldrig tillrett varken fasan, eller rapphöna, men man får väl improvisera. Blir nog nånslags fasan i vin a la coq au vin. Men jag brukar skära ut filén och steka den separat a la carte innan matdags. Hoppas frun godkänner det som färdigt. Tiden, som de har ont om, så går ju åt till att plocka, grilla, krydda, bena ur, koka ner fonden. Har redan funderat ut att vi kunde överraska med lite ängschampinjoner och rosmarin från trädgården.
Nu är de i alla fall i kylskåpet och jag har några dagar att fundera vidare på hur jag ska tilllaga dem, och naturligtvis vilket vin de ska koka i och vilket vin vi ska ha. Värre sysselsättning kan man ha.
Det börjar bli trångt på förrättsfronten nu. Vi har hittat franska fjällskivlingar på tre ställen och har nu 18 på gång. Idag skördade jag 600 gram kastanjer och fasanerna har ju vackra levrar... Vi brukar som princip inte ha förrätt på måndagar, men denna vecka blir det nog ett undantag. Fjällskivlingar går inte att frysas... och så lite ost och rester av äppelpajen och så har man snabbt en lite fyrarätters. Idag hade det dessutom kommit 10 mm regn på morgonen så mer svamp är att vänta. Nu på eftermiddagen är det +21 igen.

Att granska svampar.

Hej alla mina vänner!

De har en bra service här i Frankrike. Man kan nämligen gå in på ett apotek och få en svamp artbestämd – och riskbedömd! I veckan var vi först med en skivling, som visade dig vara en god fjällskivling, vilket vi ju hade hoppats. När granskningen var gjord, så tyckte jag att det var naturligt att fråga efter vilket vin, som skulle passa till. Efter att ha funderat så svarade damen: Chinon blanc. Tyvärr hittade vi den sedan inte i butiken. Det visade sig vara en ovanlig appellation, men kanske en annan gång.
Sedan hittade vi även champinjoner, som vi säger. De har vi aldrig vågat ta. Alla är goda, men vissa är giftiga och vi har aldrig hittat mer än en handfull, och då får det vara. Damen ansåg att de var ypperliga och efter att ha googlat så kom vi till att det var ängschampinjon vi hittat. Och vi har massor!
Ordet champinjon kommer naturligtvis från franskan och betyder faktiskt bara ”svamp”. Skogssvamp heter champinjon de sauvage och det vi kallar champinjon heter champignon de Paris, eftersom de förr odlades i Paristrakten. Numera heter de även Champignon blanc (vit) i affärerna. Odlingarna är numera i Saumurtrakten i Loiredalen lite NV om oss.
På bilden syns alltså utöver blommorna, som jag inte vet vad de heter, fjällskivlingarna bland ängschampinjonerna, några äppel från trädgården och som senare hamnade i äppelpajen, några kalvschnitzlar, några kastanjer av den ätliga sorten, som vi nu experimenterar lite med.
Tänkte leka ”fin fem fel” eller vad det nu heter. Vi tar leken ”Vilken sak borde bort från bordet?” Svar sist i inlägget.
Så till förrätt blev det sedan stekt panerad fjällskivling med ett glas vit Bourgogne.

Till huvudrätt kalvschnitzel med stuving på ängschampnjoner och blandade översomrade nudlar. Måste ju tänka på budgeten! Från vinkällaren hade jag valt en Saint-Amour från Beaujolais, som vi köpte på vinmarknaden i Chenas i våras. Flaskan hade översomrat här. När man får välja en Beaujolais, som man förprovat så får man verkligen ett gott vin. Underbart.
På ostbrickan står getosten Chabichou de Poitou för 18€/kg. Området Poitou börjar en mil väster om oss. Sen vill vi testa en normal Brie. Alltå standard, ej OAC, gjord på pastöriserad mjök och som kosar 6€ per kilo. Inte värt det. Hellre nån € mer per kilo, vilket inte gör mycket per ostbit. En lärdom. Klart bättre än Brie hemma, men ändå. Sen hittade vi en Tomme Notre des Pyrennees, dvs en Tommeost från Pyrennerna dvs på gränsen mot Spanien. Riktigt mustig och fin. 7,5 per kilo... Den fjärde för veckan blev en klassisk Morbier, den med ”sotranden”, AOC gjord på opastöriserad mjölk. Även den för 7,5/kg. En säker ost.
Vi ville lite se hur billiga ostar smakar. Getostar är aldrig billiga, men oftast mycket smakrika. Men tydligen går gränsen kring 7€ för att få en smakupplevelse, som överträffar det man normalt lyckas med hemma.

Till efterrät så blev det en äppalpaj. Faktiskt första gången jag tillagat en efterrätt – bortsett från att vispa grädde till jordgubbar, typ. Men med äppel i stora lass, så kan man inte låta bli. Har dessutom nu redan äppelmos som räcker hela vår tid här... men om man skulle laga några pajer, så går det ju åt mer. Alltå måste det experimenteras. För att få lite knorr på pajen, så tillsatte jag 100 gram förkokta kastanjer. Inte så dumt alls.
Kopparna köpte vi på en brocante i byn här efter att kontraktet var skrivet. Gillade inte de vita vingliga Ikea-kopparna. Fick 6 för 5€. De vita tallrikarna föll oss inte heller i smaken, så vi kompletterade även med ett dussin förglada för en 10a. Lopptorg är spännande här. Hittade även en splitterny sticktröja, som en gumma vill ha 5€ för. Det får man ju inte garnet för där hemma!
Så var det dags för lite blandad jazz lördagscognacen i månens sken. Fotot togs alltå i ”mörker” klockan 9 på kvällen. I morgon är det dags för ett nattdopp.
Jo, svaret på ”Vad som skulle bort” är lätt. Den i mitten kostar, dvs kalvköttet. Allt annat är gratis. Blommorna växer som ogräs i ett land längs joggingbanan, så dit for jag för att hämta den. Resten kommer från slottsparken. Allt för att hålla budgeten ;)