Somrigt?

Hej alla mina vänner!

Efter en underbar vecka med vattentemperatur på +23 så kom kylan igen!

Vi började gårdagen med en sallad i trädgården. Kan kanske kalla den för lyxig sommarsallad. Minns att jag en gång när mitt intrese för matlagning höll på att födas fick en salladsbok. Med typ 200 recept och 25 dressingar. Så stod det alltid vilken dressing man skulle ha och jag var ju livrädd att ta fel. Och saknades en ingrediens, så var det bara att fara och köpa. Nuförtiden är det väl bara den grekiska salladen, som jag gör enligt recpept. Alla andra förljer nog principen "man tager vad man haver".

Som vanligt var jag först ut i kryddlandet för att plocka kryddor.

Sedan tog jag lite isbergssallad, som jag skar smått och lade på två tallrikar. Skar en skiva paprika, lite rostade seamfrön, lite fetaost i olivolja, som jag även tog lite av. Så hackade jag lite örter. Ringlade över vittvinsbalsamicoviväger och örtsalt. Skar några skivor kallrökt lax. Tog några teskedar creme fraise. Och toppade med några teskedar löjrom. Det blev inte alls så illa om jag får säga det själv.

Hade varit ner till det lilla vinförrådet. Och om det nu inte är så stort, så är kvaliten bättre än någonsin. Exempelvis så är hälften av rödvinerna från Chateauneuf-du-Pape. Men de behöver sällskap av ännu lite kallare väder.

Så jag plockade upp ett vin från Givry, som ju ligger i Cote Chalonaise, dit vi ju var på en vinfestival häromsistens. Vinet hade kostat 9,30€. Antagligen lite dyrare än i mataffären, men å andra sidan så hade vi ju valt det efter att ha fått smaka på det. Det var mycket friskt och passade både med och utan sallad. Nå iden var ju naturligtvis att "pumpa" halva flaskan och njuta av franskinköpta viner två gånger. Snål som man ju är på de fina dropparna.

Tidigare på dagen när jag var och rotade i frysen efter en file i den traditionella filérouletten så hittade jag lite kalvfilé, som jag hade lyckats glömma bort. Även en påse trattkantareller hade klarat sig rätt länge i gömmorna. Så till svampen och köttet så användes lite andra örter. Till potatisen tillsatte jag ett ägg och lite riven ost och smulad rosmarin. Faktikst den vi köpte i Beaujolaise. Jag hade klippt ner den innna vi for och torkat den hemma. Snål som sagt...
Till detta hade vi en en Rioja Crianza från 2007. Vi försöker testa lite annat än franska viner nu. I viner blir det nog bara franska viner.

Medan jag tillagade kalven, så började det ösregna, så vi fick fortsätta middagen inomhus.
Våra ostbrickor är i alla fall bättre än tidigare tack vare vårt lilla lager. Köpte hem en bit gorgonzola och en fransk (!) getost och plockade fram lite Münsterost och Brie de Meaux. Inte heller det var så illa.
Som avslutning blev det en bit hemlagad sachertårta. Receptet, som jag följer slaviskt, har jag skrivit om redan tidigare.

Inget är som förr!

Hej alla mina vänner!

Det märks att jag nu haft dagboken i ett års tid. Vill ju inte upprepa mig och då finns det inte så mycket att skriva om eftersom säsongen är densamma. Nå en ändring är ju vädret. Från snigelväder till grillväder!
Men en sak har ju ändrat här och det märker jag kasnke mest när jag lagar mat. Vår vän Devil finns inte bland oss längre.

Det var visserligen min katt, men eftersom Frun först tog en katt, så blev det naturligt att hon fortsatte som matmor även när han blev ensam katt. Ibland fixade han ju även mat åt sig själv, som ni ser. Fotot är taget i Languedoc, när han på vår förra resa tog det som blev hans sista franska mus. På vår senaste resa var han väldigt sjuk. Veterinären sade i november att han hade allra högst två månader kvar. Vi hade då en resa inplanerad fyra månader senare.

Men han kom med och han kom tillbaka. Och kunde njuta av den franska våren och de franska kattorna. Bli jagad av fransk hund. Och bli ännu mer bortskämd med paté från Alsace. Han vistades sammanlagt 29 veckor i Frankrike, dvs han har varit med under hela min reseblog.

Och hem kom han, så nu ligger han i åkerkanten bredvid sin mor.

Men när jag lagade mat, så hade jag alltid sällskap av honom. Bra placering ger god avkastning, som de säger i reklamen.

När jag filear gäddan och tar bort fileerna, så blir det ju en sk gäddmage kvar. Han har ätit alla gäddmagar som jag fileat sedan vi för fjorton år sedan flyttade till det som nu är vårt hem. Nu hamnar jag att kasta det åt måsarna.

Innan jag steker abborrfileer, så brukar jag "byxa" dem. Det blir ju inte mycket att ta bort, så förr fick mamman det, men när han blev ensam så tog han nog gärna det också.

I helgen hade vi getytterfilé och den brukar jag putsa före stekningen. Än en gång märktes att kompisen inte satt och tittade med sina plirande ögon på köksgolvet. Det blev kråkmat istället.

När jag lagade den grekiska salladen så tänkte jag på att sallad är ju inte kattor intresserade av, även om kattmatsfabrikanterna brukar lägga i lite grönsker i kattmaten med stor text. Är nog mer för matte misstänkter jag. Devil lyckades nog alltid spotta ut morotsbitarna!

Det andra kortet togs en solig sommardag när han var nästan tio år. I höst skulle Devil ha blivit sexton år.

Bra eller dålig vinkällare!?

Hej alla mina vänner!

Ja, som ni ser så har jag svårt att sätta rubrik på detta inlägg. Det beror nämligen på hur man ser det. Dvs nedanför mig så har jag en stor källare, som jag förvarar viner, men där finns ju bara några udda flaskor som blev kvar inför resan och några få som vi lyckades släpa med oss. Det är nu en dålig vinkällare!

Däremot så fick vi tillgång till en valbar källare i Frankrike. Uthuggen direkt ur tuffberget och med massa gamla vintunnor. Ni ser hur den ser ut med den första flaskan. Sedan bar jag in alla de, som vi hade tänkt ta hem. Så där har jag nu det största vinlagret någonsin. Men det är tyvärr 250 mil bort! Men det är en mycket bra vinkällare. Ser verkligen fram emot att botanisera i den i höst!

I fredags blev det fiskpremiär. Stekta abborrfiléer med örthollandaise. Receptet skrev jag om ifjol. Noterar nu att jag gått året runt så att säga. Borde ju ha haft ett ettårsjubileum för någon vecka sedan, men det glömde jag helt enkelt bort eftersom vi var på resa.

Igår blev det sill på en salladsbädd. Höll på att bli helt uppäten innan jag kom ihåg att fota! Enkelt tillredd: Lite isbergssallad, krossade hasselhötter, rostade sesamfrön, sesamolja, vitvinsbalsamicovinäger, olivolja, persilja, paprika och så några sillbitar. Det är ju något man gärna äter här hemma. I Frankrike är de svåra att få tag på. Men när vi åkte till tåget på morgonen så såg jag en skylt till ett IKEA nära Tours. De lär ju ha lite mat också!

Till huvudrätt blev det stekt getytterfilé, kryddat med Garam Masala och med en svampstuvning, kokt broccoli med skirat smör och svartvinbärsgelé. Men vinet som sagt. Jag gick ju ner till källaren och hade ju lyckats förtränga hur usel den var. Hittade egentligen inget som skulle passa. Jag som hade köpt en bunt Crozes-Hermitage med tanke på geten, men som sagt de flaskorna är inte här. Så jag tog en Hautes-Côtes de Beaune. Ett bourgognevin dvs gjort på pinot noir. Omrädet ligger i närheten av staden Beaune. Där finns några kullar (côtes) och även några som ligger lite högre upp (hautes). Dessa haute-viner brukar inte vara så bra och det var inte detta heller. Men det hade inte kostat mer än 5€. Märkligt nog så var det buteljerat i Mersault, som är känt för sitt ypperliga vita vin. Vi besökte den när vi förra gången var på väg till Beaujolais. Av den anledningen har jag inte några bilder därifrån, men nog ett glas. Om ni ser noga så ser ni att det står Mersault på glaset under kommunvapnet.

Ostar har vi däremot ännu kvar så det var inget problem att gitta bla. en bit Roquefort :)

PS. Har nu börjar uppdatera min reseblogg!

Hemma igen!

Hej alla mina vänner!

Så har vi då varit hemma en vecka. Allt börjar kännas som förr. Vädret har ju ändrat lite. För två veckor sedan hade vi +35. För en vecka sedan hade vi +24 och nu har vi väl +14. Det blir väl minusgrader till midsommar med denna trend!

De tidigare resorna gick vi, eller åtminstone jag upp 3-4 kg. Denna gång var jag tvungen att hålla vikten eftersom jag ju har en uthållighetstävling i juli och hinner inte gå ner i vikt till dess! Dessutom var en tanke att om vi någongång vill bo en ännu längre tid i Frankrike, så måste man veta ungafär hur intaget kan vara utan att vikten stiger. Så jag hade en klar strategi denna gång. På morgonen ville jag äta det färska vita brödet, eftersom vi hade bageriet vägg i vägg. På sedvanligt sätt så vlev det sylter eller ibland ostar till detta. Så småningom så började vi byta ut lite av brödet mot bröd med choklad eller russin eller karamellsmak. Vi hade tidigare noterat att det är bra med ett ägg, för att hålla hungern borta och blodsockret i skick. En fruktdrink hörde även alltid till frukosten.

Till middagen hade vi alltid en osttallrik eller annan ostdessert. Det blev 80 dagar i rad. Till efterrrätt hade vi bakelse, frukt med vispad grädde eller en chokladpralin. Och så huvudrätt där vi varann gång inte hade potatis/pasta utan bara kött/fisk och grönsaker. Detta betydde trerätters måltid som huvudregel. Fredag-söndag hade vi även en förrätt.

Lunchen var enkel. Nånstans måste man spara in. Ibland hade vi ju lite picnicmat, men annars kunde det bli en yougurt. Sluresulatet blev att min vikt gick ner med 1,8 kg. Om det var tack avre osten, brödet eller bakelserna vet jag inte, men inte var maten uppbyggd så som de statligt finansierade näringsrådgivarna propagerar i alla fall. Men ett intressant test var det och nu vet vi i höst att vi inte behöver avhålla oss alltför mycket från ost etc av viktskäl i alla fall.
Den första hela helgen hemma så tyckte jag att det kunde vara lämpligt med en gryta av bourgignontyp. Det receptet har jag ju skrivit tidigare. Skillnaden nu blev att jag hade äkta charolaiskött. Eftersom jag inte hade så mycket och då det ju är lite fett, så tog jag även en halv framdel från ett rådjur. Blev riktigt bra. Till detta hade vi en Gevrey-Chambertin 2003. Ett pinot noir-vin från norra Bourgogne. Från ett område som kallas Côte d'Or, den gyllene kullen, som sträcker sig från Dijon söderut förbi Beaune. G-C ligger i den norra delen, som heter Côte de Nuits. Det är ett kassisk vin, som jag personligen hade förväntat mig lite mer kraft och styrka. Vinet var betydligt tamare än ex Aloxe-Corton, som vi någongång har testat.

Fotot är taget någonstans i Côte de Nuits. Inte någon speciellt vacker trakt. Platt och enformigt med lite skog i bakgrunden, och några anspråkslösa små byar som man knappt hinner se innan man passerat dem.

Till osttallriken så blev det lite "flygost" dvs lite Brie de Meaux, Bleau de "Laköj" och Charollais-osten.

Som dessert tyckte vi att lite glass skulle kännas rätt. Man får ju lite sommarkänlsa på det sättet även om temperaturen sjunker med 10 grader per vecka! :(

En skinkbaquette på 8.000m höjd

Hej alla mina vänner.

Den sista måltiden under vår resa blev en (obs) skinkbaquette. Ovanför Holland tror jag. Den lilla vinskvätten var från Syd-Afrika. Symboliskt så var det en blandning av Sauvignon Blanc och Chardonnay eller som jag säger som ser viner i Frankriekperspektiv så var det en blandning av Loire och Bourgogne. Det passade bra.
Nå stavningen av brödet fick flygvärdinnan en liten anmärkning om, och hon sade att hon skulle försöka få stavningen mer fransk. Tyckte själv efter 2,5 månader i Frankrike att man i planet från Paris borde kunde stava brödet rätt!

Måltiden var enkel, men vi hade ju redan planerat att nalla lite av den medsläpade kalvfilén på kvällen och att ta lite av ostarna innan de skulle frysas in.
Ja, det kan ju vara någon som undrar varför vi flög hem när vi tog bilen ner. Orsaken är ”enkel”. Vi var och firade vår tredje ”helg” på slottet, dvs vi körde från Beaujolais till Loire på fredagen och övernattade på slottet där vi hade bott en dryg vecka. Sedan parkerade vi bilen i ett garage på slottet. På morgonen fick vi skjuts till Tours och därifrån åkte vi tåg till Paris-Charles de Gaulle-flygfältet för att fara hem.

För katten blev det första gången, som han fick flyga. En stor upplevelse för honom, som ju är van att lufsa omkring i en liten by med något dussin personer - de flesta har inte ens sett honom. Charles de Gaulle-flygfältet är stort för alla, men det var skoj att se när han satt i sin lilla svarta nyinköpta lilla bur - där han ju inte syntes - och hur ögonen for åt alla håll och hur han insöp alla de nya dofterna.
I höst far vi ner per flyg och fortsätter vår upptäcktsresa i Frankrike. Varför köra >500 mil på sex dar när man kan flyga på två istället istället? Faktum är dessutom att flygstolarna drar mindre än hälften av det bränsle som bilen drar per mil och resan kostar hälften mindre.

Normal matblogg igen?!

Hej alla mina vänner!

Under vår Beaujolais & Loire-resa så har matbloggen förvandlats till en mat & reseblogg. Nu blir den igen en normal matblogg. På resebloggen kommer jag fr.o.m. nästa vecka att sätta ut bilder och texter från våra utflykter, erfarenheter och minnen från resan.
Denna gång blir ändå lite annorlunda eftersom vi ju inte är riktigt hemma även om vi har hemester. Några utflykter eller picnicar har vi inte gjort. I fredags var vi till Chaufailles en mil bort och handlade och i lördags var jag dit och simmade. Typiskt att det nu skulle bli +33 då vi inte längre har någon bassäng!

Nu (måndag) är vi till en col / bergspass en mil bort för att besöka närmaste internet. På väg hit for vi till Rhônedepartementets högsta berg på drygt 1000 meter. Ligger inom joggingavstånd och kallas inte utflykt & kräver ingen picnic.

I lördags satt vi ute och åt. På gränsen med en temperatur på +28, men det gick ändå att sitta ute i skuggan. Förrätten blev en enkel sallad med paté, sallad, rädisor och min egen franska dressing.
Vinet blev ett symbolisk val. Ett glas Puilly-Fumé. Ett vittvin gjort på Sauvignon Blanc. Vinet, liksom vi, vet inte riktigt var det hör hemma. Vi befinner ju oss fysiskt i Bourgogne, men våra tankar är i Loire. Vi var ju där 10 dagar och så har vi ju planerat en resa dit. Därför går våra tankar ofta dit. Vinet i sin tur är odlat i Bourgogne, dvs öster om Loirefloden, i närheten av den lilla staden Puilly-sur-Loire, söder om Gien. Men det räknas till Loirevinerna och nämns tillsammans med ex Sancerre, som ju ligger i Loiredistriktet på andra sidan floden.
I bakgrunden syns våra penséer, som ju även de flyttat tillbaks. Vi valde att ta lite lågbudgetblommor dvs syrener från diket uppe på ett bergspass vi passerade och en gul växt, som jag inte vet vad den heter, men som blommar så vackert överallt längs vägarna.
Huvudrätten blev grisfilé med hemlagad hollandaise-sås med gräslök från gården och rosmarin från fönstret. Till detta smala tagliateller från Alsace och coing-sylt, som jag fick av slottsfrun. Vinvalet blev en röd Anjou Village, som vi hittade på vinmässan i Mâcon. Gjort i närheten av Angers i Loire på Cabernet Franc och lite Cabernet Sauvignon. Årgången var 2005. Ett bra vin tyckte vi.

Osttallriken, tog jag ingen bild av, så jag sätter den som jag hoppade över. Tänkte ju skriva när jag hittade anteckningarna, men de är fortfarande borta! Men där finns nämligen två av de ostar vi hade: Caprice des Dieux, en mycket mild, krämig ost, som vi ju hade ett paket kvar av! Sedan blev det samma nötost, som syns på bilden. Vad den heter vet jag när jag hittar lappen... Som tredje ost blev det Bleu de Laqueuille. En av mina favoriter. Ca Roquefort. Damen uttalade namnet Laköj! Så ueuille blir tydligen öj. Som jag noterat tidigare så använder nog fransmännen lite onödigt mycket trycksvärta!

Efterrätten blev enkel även den. Färska björnbär, aprikoser och körsbär med en klick crème Chantilly dvs vispgrädde med vaniljsocker. I bakgrunden syns både vår Devil och Ming, som är värdinnans huskatt.
På söndagen hade vi +35 i skuggan.