Pic-nic en Beaujolais

03-20 Hej alla mina vänner!

Efter att ha kört via numera välbekanta Monsols så blev vårt första stopp i Beaujeu för att få lite mer info om ”vårt” vindistrikt. Kartor och info skadar aldrig.
De kallade sin by Boosh och följdaktligen blir ju vindistriket Booshålé. Själv har jag alltid svårt med å & o-ljuden i Beaujolais (och stavningen). Men de bekräftade min idé att vindistriktet fått sitt namn av den lilla by vi passerade.
(Hela Beaujolais-distriktet är ca 5 mil NS-riktning och 4 mil ÖV. Men västra halvan – där vi bor - utgörs av det de kallar Haut-Beaujolais (övre-B) mest med Charolais-kor ”springandes” omkring. Av den östra delen så är det endast ett NO-hörn om ca 5 km * 2 mil, som består av de byar, som kan/får sälja de klassiska byvinerna Morgon, Fleurie, St-Amour, Julienas etc.)
Efter några inadekvata utvikningar så körde vi till Côtes de Bruilly, som är den sydligaste av byarna. Enligt infon vi fick borde man från den kullen (Côte) se hela Beaujolais.
Vi körde genom ett hav av vinrankor i alla riktningar och sökte oss upp mot kullen för att ta vår planerade lilla pic-nic. Varför gå till en traditionell innerestaurang, när man kan se hela vindistriktet framför sina fötter?
Resten av ”menyn” är väl inget att skriva i dagboken om, men när vi for hemifrån så tömde vi /tog med oss kylskåpet (vis av erfarenhet- senast fick vi ju ändå slänga halva innehållet efteråt) (PS vill Du ha tips inför lång Frankrike resa så har vi 257 viktiga punkter i vår lista)
så den dryck vi hade så var av en slump den sista juicen vi hade hemifrån. Så, vi satt vid vinodlingarna vid Côte de Bruilly och drack juice hemifrån. Nästa gång vi dricker Brouilly hemma så kommer vi att minnas detta. Och fundera på vilket som är bättre. ALLT har sina fördelar! Här blåste det ex väldigt mycket!
Sen körde vi även upp på den högsta toppen av Côte de Brouilly. Om vi kunde se hela Beaujolais, vet jag inte, men långt såg vi. Och mycket vinodlingar! I princip är det ju så att inom detta område på 5 * 20 km så finns det bara vinodlingar, hus (de har knappt några gårdplaner) och vägar. Det är mycket speciellt att se. Det är intressant att se var de odlar de viner man gillar, men suck; att bo där året om eller hela livet!? Men om man inte har sett nåt annat. Men storstadstrafiken slipper de i alla fall!
Sen körde vi vidare och tittade oss omkring i Regnie, Morgon, Chiroubles, Fleurie och några andra byar utan Appelationer. Men vinrankor fanns det överallt, överallt, överallt. De säljer ju sina som Beaujolais-Villages. Inte heller de så dumma.
Men vinrankor orkar man inte se på hur länge som helst, så därför hade vi planerat att dela upp vindistriktet i två delar. Resten följer under en senare utflykt. Vi har ju ändå faktiskt närmare till Beaujolaisbyarna nu än vad vi har till standardmatbutiken hemma...
Men en sak är fascinerande. Lika plötsligt som odlingarna kommer när man far in i ett vinområde lika plösligt ”försvinner” de. Det kunde vi tydligt se när vi svängde hemåt. Se sista fotografiet! Västerut fanns inte några odlingar.

Nâgra nya inköp

Vi var till Chauffailles en mil bort och mat-shoppade. Hittade några intressanta sylter. En aprikossylt, som verkligen var god. Kanske ”lite” mer socker än GI-guruna talar om, men smaken var bra och vi ska ju mest äta den till helgens croissanter. Och det ”får” man ju inte heller äta så det jämnar ut sig. Sedan hittade vi en fikon-druv-rom-sylt. Samma kommentarer gäller även den! Men vi har kommit på att om man serverar dem med ett stekt ägg och lite fransk ost så hålls blodsockernivån bättre. Protein och fett har nämligen lågt GI, men de nämner de inte alltid!

Champinjoner är ju inte så exotiska, men det kan ju vara skoj att veta att jag gick på min enda franska kurs – i köksfranska – så lärde mig att de heter champinjon de Paris. Orsaken var att de förr odlades i Paris. Numera är det mest i kalkgrottorna kring Saumur. Och dessa kallades mycket riktigt Champignon Blanc (vit svamp). Men de duger nog till en sås.
Rosmarin växer även utanför detta hus, men vi har ju fått ta hand om husets katt, som bor här som råttfångare. Med beaktande av hur många andra kattor vi ser och månaden, så avstår vi från den. Däremot besökte vi ett kloster i Charlieu från 930-talet. Där hade de en liten rosmarinträdgård. Där såg jag inte några kattor och inte någon förbudsskylt, så jag bestämde mig för att två kvistar ingår nog i inträdet.
Den lilla burken innehåller grädde. Katten tyckte ju om det i Ribeauvillé, så jag tänkte köpa lite. Annars använde vi bara creme fraise här. Men hur hitta det? Hemma känner man ju igen burk och färg på 20 meters avstånd i en ny butik. Här fick jag vrida och vända på många burkar, till jag hittade den lilla bruken med skruvkork! Det stod creme = grädde och att den passade till Chantilly! Och det vi ju vad är! (se receptsamling)
Vinet ikväll blir en Beajoulais-Village, som här kostade kring 4,50. Duger nog ändå som onsdagsvin. Det är nog det mest lokala vi kan hitta.
Så hittade jag igen sariette, som bör betyda kyndel, och som jag tycker passar med champinjoner och kalvkött.
Det är de schnitslarna som syns i mitten, med lite skinka som färgjämförelse. Hemma kan man ibland få kalv på restaurang, men likheten med nöt är nog slående. Här smakar och framför allt ser det helt annorlunda ut. Missa inte det om ni är i Frankrike!
På tal om katten så har han nu kommit underfund med att den öppna spisen här inte är så het. Den lagrar värme dåligt, så den skall eldas sakta hela tiden. Så idag hörde vi ett skrammel och såg när han kröp fram mellan vedträna under spisen. Lite dammig, men verkade varm och dåsig!
Kollade lite i några franska kokböcker jag hade med och de talde mycket om vitlök, tomat, bouquet garni, (valde lagerblad, timjan, sariette) lite morot, schalottenlök, så jag gjorde buljong med en skvätt rödvin och vatten på detta, som fick putta en dryg halvtimme. Eftersom det var +18 i skuggan så kunde man ha gått ut och tagit en kall cider i trädgården, men vem skulle nu det??
Stekte så champinjonerna och silade över buljongen och hällde över lite creme fraise. Så stekte jag kalven och serverade det med ett broccolimos.

PS. Naturbilden togs under en joggingtur. Hade en stund tidigare tagit en bild från vägen längst bort för att visa hur högt jag kommit från den förra platsen jag tagit en bild för att visa hur högt jag kommit. Skulle inte skogen kommit på toppen av berget kunde jag tagit två bilder till. Stigningen va ca 200 meter på ca 2500 meter, i +20 skuggan, som ju inte fanns på vägen i alla fall.

Internet

Hittade ett internetcafe tack vare var vardinna. Det ligger 10 km bort pa 712 meters hojd, dvs en lamplig joggingtur bort.

Utsikten fran fonstret dar jag siier ser ut sa har.

http://lesecharmeaux.fr

Lordagen pa Sanny

14.03
Hej alla mina vänner!

Idag kom vi fram till målet för resan, den by som vi kallar Sanny. Solen sken och vi kunde se +20 på mätaren som mest då vi passerade Macon.
Eftersom hyresvärdinnan ville att vi skulle komma lite tidigare så valde jag att fara och handla till en supermarket här istället för i Alsace, vilket var meningen.
Middagen blev som vanligt här i Frankrike en enkel historia.
Till förrätt blev det stora räkor (crevettes), baguette från boulangeriet 40 meter från vår dörr, och lite créme fraîse, tillsammans med aperitiven, som dagen till ära var en Cremant d’Alsace (köpt i här i Bourgogne). Sedan värmde jag upp en hemlagad (medsläpad) bouf bourgignonne och lite tagliateller från Alsace. De innehåller 7 äggulor per kg och smakar nog lite bättre än de man normalt få hemma. Vinvalet var enkelt. Jag hade ju köpt hem en Chateauneuf-du-Pape, som ju är lite billigare här än hemma...
Till ostbrickan så hade jag inhandlat en Brie de Meau, en blåmögelost, som hette Mont Salva?, och som skam att säga verkade komma från Italien. Sedan hade jag hittat en lokal rund ost, som jag trodde skulle vara krämig, men som var rätt hård, men kraftig i smaken. De hade många alternativ och dessa ska nog undersökas bättre. Även så jag vet vad det heter!
Efterrätt tillagade jag inte heller denna gång utan det blev att ta två bakelser, som vi faktiskt hade köpt på morgonen i Ribeauvillé.
En lyckad första afton.
Fotot (som saknar rödvinet) togs ca 3 timmar efter att hyresvärdinnan lämnat stället. Affären ligger 2 mil bort.

PS På söndagen jag sitta ute i solskenet i en solstol efter att vi varit ute på en söndagspromenad (med bil naturligtvis) och innan vi kunde sitta ute och äta vår söndagsmiddag i solskenet.
Halva broschyren över den lilla byn består av info om fyra promenadvägar man kan ta. Vad sägs om 6 km med höjdskillnad på 190 meter eller 24 km med höjdskillnad på 482 meter. Den vägen går runt toppen på ett berg, som ligger på 1009 meters höjd. Det tycker jag låter som en rejäl joggingtur i alla fall.

Fredag. Vi anlander!

13.03. Hej alla mina vänner!

Idag klockan 18.25 inleddes vår franska vistelse då vi körde över Rhenfloden på en liten bro några kilometer söder om Strasbourg. Vi hade startat på morgonen från Lübeck och kört ca 900 km varav ca 800 på autobahn. Maxhastigheten var 186 och medelhastigheten var kring 140 men i alla fall exakt den som GPSen hade inprogrammerat, för efter vår paus vid 12-snåret så hade jag endast lyckas köra in en minut på 4,5 timmar. På motorvägen mellan Sthlm och Malmö lyckades jag köra in fem minuter per halvtimme. Där har de tydligen en sämre testförare.
Jag ser numera två likheter mellan att köra på autobahn genom Tyskland och cykeldistansen på en Ironmantävling. Den tidmässigga och den näringsmässigga. Man dricker vatten, juice, sportdryck och uppiggande drycker om vartannat i kombination med choklad, nötter, ägg och annat som man kan äta medan man kör.
På bilturen hamnar man att däremot att pausa en gång. Då åt jag en quiche samtidigt som bilen fick sin tank fylld. Nu förstår ni kanske bättre varför jag brukar kalla dem kvick. Sedan ett kort besök på toaletten och iväg. Pausen blev nio minuter. PB.
Men att köra genom Tyskland är betydligt enklare än att cykla 18 mil, eftersom ju benen får vila. Med automatlåda och fartkontroll, så kan det gå en timme mellan pedaltrampen!
Efter motorvägen fick vi uppleva ”schtau” utanför Strasbourg och där kom vi fram i en hastighet av ca 1 km på en timme tills vi ledsnade och tog en omväg till Ribeauvillé lite söderut.
Där blev det premiär för halvpension på hotellet, som fanns i ett hus från 1392, även om färgen på väggarna såg ut som om de just torkat.
Till förrätt fick vi en terrine strasbourgienne dvs en patéaktig sak med foie gras eller gåslever. Som tillbehör lite syrade morötter, rödbetor, gurka och sallad och självklart en rejäl brödbit. Portionen var generös, som seden är i Alsace, så frun tog en servett och lindade den sista biten åt katten. Även han tyckte det var en osedvanligt god terrine. Jag hade tidigare tiggt lite grädde åt honom, eftersom det inte längre fanns några affärer öppna pga vår försening. Halvpension är halvpension för alla!
Som vin valde vi en Pinot Noir från staden. De är ju väldigt lätta i smaken och den serverades avkyld.
Till huvudrätt fick vi en ”liten” portion choucroute, som är en annan specialitet i Alsace. Huvudingrediensen är surkål, deras nationalrätt. Till detta serverades kokta korvar och lite kokt fläsk och kokt skinka. Jag lyckades på något sätt få i mig allt kött, men 80% av surkålen blev kvar. Köttet smakade milt av bl.a. lagerblad och surkålen var inte alls så hemsk som jag hade föreställt mig. Tvärtom var jag glad att kocken hade ordnat den åt mig. Har ju sett den några gånger på menyn, men aldrig vågat välja det.
Sedan blev det förvånande - men lämpligt - ingen ost utan de kom direkt med efterrätten, som var en kastanjeparfait. En lätt, liten efterrätt med socker, äggulor, grädde och ja lite kastanjer. Till detta hade de vispad grädde med vaniljsmak dvs chantilly och en sylt, som vi gissade var körsbär. En lätt efterrätt efter en lätt middag.

PS Hittqde internet i www.lesecharmeaux.fr , som ar ett bergspass pa 712 meters hojd.

En drömresa?

Hej alla mina vänner!

Vi har planerat vår resa så lång tid, så att vi även hunnit fundera på vad vi kan göra när vi är framme. Vi kommer alltså att bo i en by, som vi för enkelhetens skull kallar Sanny. Den ligger i utkanten av vindistriktet Beaujolais lite utanför ”kött”-distriktet Charolais. Nå i Frankrike så hittar man nog deras delikatesser i hela landet, men det känns ju trevligare att konsumera dem lokalt.
Vi bor ca 6 mil från det, som jag kallar Europas Mathuvudstad. Vi kommer inte att äta på Paul Bocuses restaurang, eftersom lunchen ligger kring 130 Euro... men något av hans brasserier kommer redan det att vara en intressant upplevelse..

Lite norr om Lyon finns en stad, som heter Bourg-en-Bresse och som är känd för världens bästa (?) kycklingar. De har även ett gammalt torg och att köpa en kyckling där vore väl inte helt fel.
Mellan de två städerna finns en av Europas största fågelparker med över 400 olika arter. Det är fler än som normalt ses i Sverige årligen. En liten pic-nic där kanske inte sitter helt felFör att kunna göra det på ett trevligt sätt så hamnar man att besöka ett boulangeri, för att köpa en baguette. Som tur är så bor vi granne med ett! Så går man till ett patisseri och köper några bakelser. Och kan titta på många andra. Så vandrar man vidare till ett charkuteri för att hitta en liten paté / quiche av något slag. I de flesta livsmedelaffärer finns sedan fler ostar och fler viner än vad man hinner njuta av under ett år. Men redan att besöka dessa affärer är en upplevelse i sig, även om man inte kan köpa hela affären!
Man kan nog även uppleva en ”picnic” hemma, men då tillreder jag även en kött/fiskrätt. Eller så serverar jag ostron/räkor!

Men människan lever inte av bröd allena, och i Beaujojais så finns även många vackra kyrkor och gamla intressanta städer. En av dem är Cluny, som numera delvis ligger i ruiner. I tiderna Europas största klosterområde. Där kanske vi kan se någon staty eller någon relik av någon av Arns ”vänner”.
Andra ideer inför resan ha rjag skrivit om på min reseblogg.

Vi kommer att åka ner med bil för att sedan bo på ett ställer under hela resan, men förr åkte vi ofta med flyg för att sedan ta en hyrbil. Att ha bil är nästan ett måste i dessa trakter, som man nu inte bor i Lyon. Lättast kan det vara att hitta ett flyg till Geneve.
Ett bolag, som kan hjälpa Dig att hitta ett billigt och lämpligt alternativ är Travelpartner, som även vi använt oss av ibland. Kanske vi ses i Beaujolais en vacker dag?

Att handla mat är också upplevelser.

Hej alla mina vänner!

En annan sak, som är intressant under en vistelse i Frankrike utöver restaurangbesök, pic-nicar och att tillreda maten är naturligtvis att gå och handla.

Med lite köksfranska i bagaget så är det ännu enklare eftersom de ju alltid har tydliga skyltar på sina varor i kött, fisk, bakelsedisken osv.

Det mest grundläggande är naturligtvis boulangerierna, där man köpet sitt dagliga, vita, bröd. Alltifrån baguetter till ännu större och längre vita bröd. De finns i nästan alla små byar, även i Sanny. Vi råkar t.o.m. ha en sån tur att det är trappan bredvid!

Sedan har de i alal något större byar typ 1.000 pers även ett patisseri, där man kan köpa bakelser. Faktum är att jag ännu inte tillrett någon efterrätt i Frankrike, uatn vi har "hankat" oss på bakelser. Kanske Marie-Antoinette ändå sade: Om de inte har bröd, så kan de väl äta bakelser!

Nästa specialare är charkuteriet, där man ju får både kött och färdiga förrätter eller dagsbitar typ quichar. Där finns många frestande rätter.

Fisken köper vi normalt på stormarknader. Var en gång in i en specialaffär, men odören var en sådan att vi genast gick ut igen.

Ostdiskarna ser "lite" annorlunda ut än hemma. Minns ännu första gången jag var in i en riktig matmarknad med ostdisk. Det var i Chablis, en stad med ca 1.500 innevånare. Hittade ju en ostdisk, som jag trodde var det enda de hade eftersom den var så stor. Senare hittade jag även en normal kyldisk med ost. Fotograferade allt på typ 6 bilder och räknade hemma att de hade ca 750 olika ostar! Så utan problem kunde varje familj i Chablis ha en "egen" ost till kvällsbiten!

Resedrömmar.

Hej alla mina vänner!

Som jag skrivit så kommer jag under vår vistelse i Beaujolais att skriva om matupplevelser. Men inte bara restaurangbesök och picnicar utan självklart även hemmamat.

Vi hade ju lite svårt att hitta någon bra fiskdisk senast, men när vi hittade så upptäckte vi deras jätteräkor, som genast blev Fruns favoriter. Vi hoppas på ett återseeende!

Längst ner på sidan syns föresten en annan av Fruns favoriter: Kronärtskocksbottnar med vaktelägg. De är nog lite småsöta!

Jag å andra sidan är lite svag för ostronen. Det är något som Frun inte gillar, men hon kan ju sitta och pilla med sina räkor så klarar vi ju husfriden. Det är ju ändå rätt lätt att samsas om vinet. En mousserande går ju alltid hem.
Vi har ju även planerat att fara till Bour-en-Bresse och köpa hem en bressekyckling för att sedan tillreda den enligt ett recept, som jag redan har bestämt mig för.
Det är bara vinet som är ett frågetecken. Jag lutar lite åt ett vittvin, men man får väl fråga vad handlaren rekommenderar.