13.03. Hej alla mina vänner!
Idag klockan 18.25 inleddes vår franska vistelse då vi körde över Rhenfloden på en liten bro några kilometer söder om Strasbourg. Vi hade startat på morgonen från Lübeck och kört ca 900 km varav ca 800 på autobahn. Maxhastigheten var 186 och medelhastigheten var kring 140 men i alla fall exakt den som GPSen hade inprogrammerat, för efter vår paus vid 12-snåret så hade jag endast lyckas köra in en minut på 4,5 timmar. På motorvägen mellan Sthlm och Malmö lyckades jag köra in fem minuter per halvtimme. Där har de tydligen en sämre testförare.
Jag ser numera två likheter mellan att köra på autobahn genom Tyskland och cykeldistansen på en Ironmantävling. Den tidmässigga och den näringsmässigga. Man dricker vatten, juice, sportdryck och uppiggande drycker om vartannat i kombination med choklad, nötter, ägg och annat som man kan äta medan man kör.
På bilturen hamnar man att däremot att pausa en gång. Då åt jag en quiche samtidigt som bilen fick sin tank fylld. Nu förstår ni kanske bättre varför jag brukar kalla dem kvick. Sedan ett kort besök på toaletten och iväg. Pausen blev nio minuter. PB.
Men att köra genom Tyskland är betydligt enklare än att cykla 18 mil, eftersom ju benen får vila. Med automatlåda och fartkontroll, så kan det gå en timme mellan pedaltrampen!
Efter motorvägen fick vi uppleva ”schtau” utanför Strasbourg och där kom vi fram i en hastighet av ca 1 km på en timme tills vi ledsnade och tog en omväg till Ribeauvillé lite söderut.
Där blev det premiär för halvpension på hotellet, som fanns i ett hus från 1392, även om färgen på väggarna såg ut som om de just torkat.
Till förrätt fick vi en terrine strasbourgienne dvs en patéaktig sak med foie gras eller gåslever. Som tillbehör lite syrade morötter, rödbetor, gurka och sallad och självklart en rejäl brödbit. Portionen var generös, som seden är i Alsace, så frun tog en servett och lindade den sista biten åt katten. Även han tyckte det var en osedvanligt god terrine. Jag hade tidigare tiggt lite grädde åt honom, eftersom det inte längre fanns några affärer öppna pga vår försening. Halvpension är halvpension för alla!
Som vin valde vi en Pinot Noir från staden. De är ju väldigt lätta i smaken och den serverades avkyld.
Till huvudrätt fick vi en ”liten” portion choucroute, som är en annan specialitet i Alsace. Huvudingrediensen är surkål, deras nationalrätt. Till detta serverades kokta korvar och lite kokt fläsk och kokt skinka. Jag lyckades på något sätt få i mig allt kött, men 80% av surkålen blev kvar. Köttet smakade milt av bl.a. lagerblad och surkålen var inte alls så hemsk som jag hade föreställt mig. Tvärtom var jag glad att kocken hade ordnat den åt mig. Har ju sett den några gånger på menyn, men aldrig vågat välja det.
Sedan blev det förvånande - men lämpligt - ingen ost utan de kom direkt med efterrätten, som var en kastanjeparfait. En lätt, liten efterrätt med socker, äggulor, grädde och ja lite kastanjer. Till detta hade de vispad grädde med vaniljsmak dvs chantilly och en sylt, som vi gissade var körsbär. En lätt efterrätt efter en lätt middag.
PS Hittqde internet i www.lesecharmeaux.fr , som ar ett bergspass pa 712 meters hojd.
Jag ser numera två likheter mellan att köra på autobahn genom Tyskland och cykeldistansen på en Ironmantävling. Den tidmässigga och den näringsmässigga. Man dricker vatten, juice, sportdryck och uppiggande drycker om vartannat i kombination med choklad, nötter, ägg och annat som man kan äta medan man kör.
På bilturen hamnar man att däremot att pausa en gång. Då åt jag en quiche samtidigt som bilen fick sin tank fylld. Nu förstår ni kanske bättre varför jag brukar kalla dem kvick. Sedan ett kort besök på toaletten och iväg. Pausen blev nio minuter. PB.
Men att köra genom Tyskland är betydligt enklare än att cykla 18 mil, eftersom ju benen får vila. Med automatlåda och fartkontroll, så kan det gå en timme mellan pedaltrampen!
Efter motorvägen fick vi uppleva ”schtau” utanför Strasbourg och där kom vi fram i en hastighet av ca 1 km på en timme tills vi ledsnade och tog en omväg till Ribeauvillé lite söderut.
Där blev det premiär för halvpension på hotellet, som fanns i ett hus från 1392, även om färgen på väggarna såg ut som om de just torkat.
Till förrätt fick vi en terrine strasbourgienne dvs en patéaktig sak med foie gras eller gåslever. Som tillbehör lite syrade morötter, rödbetor, gurka och sallad och självklart en rejäl brödbit. Portionen var generös, som seden är i Alsace, så frun tog en servett och lindade den sista biten åt katten. Även han tyckte det var en osedvanligt god terrine. Jag hade tidigare tiggt lite grädde åt honom, eftersom det inte längre fanns några affärer öppna pga vår försening. Halvpension är halvpension för alla!
Som vin valde vi en Pinot Noir från staden. De är ju väldigt lätta i smaken och den serverades avkyld.
Till huvudrätt fick vi en ”liten” portion choucroute, som är en annan specialitet i Alsace. Huvudingrediensen är surkål, deras nationalrätt. Till detta serverades kokta korvar och lite kokt fläsk och kokt skinka. Jag lyckades på något sätt få i mig allt kött, men 80% av surkålen blev kvar. Köttet smakade milt av bl.a. lagerblad och surkålen var inte alls så hemsk som jag hade föreställt mig. Tvärtom var jag glad att kocken hade ordnat den åt mig. Har ju sett den några gånger på menyn, men aldrig vågat välja det.
Sedan blev det förvånande - men lämpligt - ingen ost utan de kom direkt med efterrätten, som var en kastanjeparfait. En lätt, liten efterrätt med socker, äggulor, grädde och ja lite kastanjer. Till detta hade de vispad grädde med vaniljsmak dvs chantilly och en sylt, som vi gissade var körsbär. En lätt efterrätt efter en lätt middag.
PS Hittqde internet i www.lesecharmeaux.fr , som ar ett bergspass pa 712 meters hojd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar