VÄLKOMMEN till min matblogg / receptsamling

Mat & vin är mina största hobbies. Skriver med recepten "inbakade", så att jag kan hitta mina favoritrecept här.
Just nu har jag en paus i bloggandet.
Bloggen har tillkommit både under våra vistelser i Frankrike (Loiredalen, Bourgogne, Normandie) och Portugal, liksom från vår faluröda skeppargård med en friggebod 10 meter från stranden.



22 juni 2008

Midsommarfirande


Hej alla mina vänner!

Midsommaraftonen avnjöts på traditionellt sätt. Till den kokta/smörslungade nypotatisen avnjöts lite matjesill och en brynt bearnaisesås. Den kallrökta laxen avnjöts smördegsinbakad och fylld med lite färskost med gräslök och en somrig sallad. Vi valde att avnjuta detta enbart med några glas mousserande; en (vit) Pinot Noir från Nya Zeeland. Utan vare sig Skåne eller Lappland.
Efter en liten ostbricka med nygräddat bröd, så blev det lite vaniljglass och marinerade jordgubbar a la Frun. Till teet tog jag de sista dropparna av en Cognac, som jag köpt i Cognac.
Jordgubbarna och potatisen hade jag avhämtat direkt av producenterna under en cykeltur tidigare på dagen, så de var färska och klimatsmarta.
Midsommardagen hade vi en ovanligare menu. Till förrätt hade jag tillrett sniglar, som jag fått av en vänlig granne. Brukar alltid använda mig av Cattelins recept, som han kallar Sniglar Bourguignonne. Har flera gånger ätit sniglar i Frankrike och där brukar de kallas a la Provencale, vilket jag tycker verkar mer korrekt med tanke på vitlöksmängderna.
Sniglar är lite skojiga djur. De är varken hon eller han, utan när två sniglar träffas så bestämmer de vem som är pojke och vem som är flicka och så sätter de igång...
Hur som helst så börjar man med att låta sniglarna svälta (och...) i en snigel- men icke lufttät tunna. Så sköljer man dem och lägger dem en timme i vatten med lite salt och ättika. Så sköljer man dem igen och lägger dem i kokande vatten. Efter några minuter flyter de upp och man man plocka bort dem och ta dem ur skalet och rensa från tarmar och annat så att i princip foten blir kvar. (Skalet behöver man inte sätta på bordet. Här är de med bara för att visa hur de ser ut!)
De sköljs och läggs i en liten kastrull. (Har man ingen snäll granne, så köper man en burk i affären istället och men missar ovanstående pysssel) Så slår man slår på lite vitt vin och två vitlöksklyftor, en liten schalottenlök, timjan, lagerblad, vitpepper och lite purjolök, om man nu råkar ha hemma.
Då får de koka i fyra timmar, ex i ung. Fyll på med vatten mellan varven så att de täcks hela tiden.
Så lagas snigelsmöret. För två pers behövs ca 100 gram smör, en schalottenlök, två vitlöksklyftor och lite persilja. Värms i en kastrull.
Så plockar man sniglarna och lägger den i en snigelpanna och täcker med smöret. In i het ugn några minuter tills smöret bubblar. Serveras alltid med vitt (nygräddat) bröd.
Jag tror att man kunde äta råttsvansar på detta sätt! Men jag undrar ändå vem som först kom på det och om han fick frun att testa redan första gången?!
Sniglarna mättar inte något regemente, men brödet och smöret stillar ju den värsta hungern.
Om dilemmat att få en rimlig mängd bröd att räcka till har jag kåserat i en
reseskildring från Provence.



Till huvudrätt belv det stekt pärlshöna, nypotatis på husets vis och en kantarellstuvning. Pärlhönan kom enligt förpackningen från Javron les Chapelle, som ligger i norra Loiredalen.


Var optimistiskt nog och kollade de bästa svampställena, men fick ta "artificiella" svampar dvs burkvarianter. Konsistens och känsla mer än smak. Kunde inte låta bli att laga en enkel bearnaise till detta!

Vi åt pärlhöna första gången i Nevers, vilket finns dokumenterat med bilder i
min reseblogg.

Vinvalet var inte så lätt, men jag plockade upp en röd Sancerre 2003, från Loire. Lite ovanligare. Gjord på Pinot Noirdruvan, vilket är det enda de får använda så det står ingenstans på etiketten.



Gillar dessa lätta, mjuka viner. Pinot Noir från Bourgogne är ofta lite för rustik och sur i min smak, vilket även kan bero på att man sällan ger sig tid att lagra den ordentligt. Denna var mogen enligt vinboken. Med hjälp av etiketten och Garmin så kunde jag få fram att den var odlad i en liten by som heter Champtin, ett litet stycke utanför den lite större byn Crézanzy-en-Sancerre, som i sin tur ligger 5 km SO om Sancerre. Bild finns i min matblogg
Igår blev det en osedvanligt liten osttallrik med lite kex. Det blev kanske lite väl mycket smör, grädde och ost, men får väl ta en extra joggingtur i veckan eller förlita sig på att LCHF fungerar. (Låg kolhydrat, hög fetthalt eller god mat på svenska).

Salladen passade inte riktigt in, men till efterrätt blev det i alla fall traditionella jordgubbar o vaniljglass. Idag blir det en stor söndagssallad vid stranden, medan fiskarna förhoppningsvis simmar in i näten som jag har lagt några meter från stranden.

Inga kommentarer:

Andra sidor