Grekisk sallad så som jag minns den från Pireus

Hej alla mina vänner!

För många, många år sedan var jag till Athen. Var dit för att springa från Marathon egentligen. En kväll var jag till hamnen i Pireus utanför Athen. Då fick jag en god grekisk sallad, som jag min vana trogen frågade lite om ingredienserna. Väl hemma tittade jag i den bok om grekisk mat, som jag köpt innan resan och kunde konstatera att de ju hade recept på nåt helt annat. När jag en tid senare besökte en grekisk restaurang hemma, så frågade jag genast när jag såg deras sallad om kocken verkligen var från Grekland. Nej han är från Marocko svarade då servitrisen.
Hur kunde jag veta det? Jo, han hade skivat gurkan!
Så jag noterade att det finns mycket som inte ens står i en kokbok och som skiljer det äkta från det falska.
Numera har jag tack och lov slutat med att syssla med såna dumheter som att fara land och rike runt för att springa marathon, men matintresset finns ju kvar och jag skall försöka beskriva en grekisk sallad så som jag minns den från hamnen i Pireus:
En grekisk sallad innehåller några tomater. Dessa halveras och delas i sex delar. Enkelt utan krusiduller. I Boken talades det om att de skulle flås!
En gurka, eller del därav. Skäres i fyra delar på längden och sedan rakt av i bitar.
Svarta oliver. (På burken jag köpte hade de en bild av svarta oliver, men de var från Grekland i alla fall.)
Fetaost i tärningar.
Finhackad rödlök. Eftersom alla även talar om sallad och jag nu råkade ha lite isbergssallad så tog jag några skivor, men det är inte alls nödvändigt.
Sen gäller det att ha med en dressing. Man utgå ifrån en vanlig fransk olje-dressing. Ta några tag med svartpepparkvarnen och blanda i lite oregano.
Nuförtiden finns ju även alternativet att köpa fetaosten i olja och då är det ju bara att ta tre matskedar av den oljan och en matsked vinäger så har man början klar på tre sekunder!
Ätes med vitt bröd som förrätt, men man kan även ha den som en generös huvudrätt i det gröna sommartid med lite glass efteråt.