Allahjärtansdagsafton

Hej alla mina vänner!

Vi, eller snarare jag överlevde nog burkmaten. Som alla kunde se på fotot så var det ju egentligen bara jag som åt den. Frun tycker att den var lite väl fet och maffig. Mina smördegsinbakningar går nog men, men detta tyckte hon var för mycket.
Nå, hur som helst så hade vi Alla Hjärtans Dag i lördags. Förra veckan råkade Frun se vår ask med de Attlingska kuporna och hon blev sugen på något i dem. Och vad kan då annat göra än att börja planera en meny som passar?! Emellertid, så dricker vi vitt på fredag och rött på lördag, så jag bestämde mig för att vi skulle fira Allahjärtansdagsafton istället. Man kan ju fira trettondagsafton, så varför inte tänkte jag.
Vi inledde med en improviserad jordärtskockssoppa. Skalade ca 250 g jordärtskocka, en potatis och en schalottenlök. Escoffier hade ju alltid en potatis i sina soppor. Det var väl före redningens tid.

Så fick detta fick koka i en skvätt vittvin, vatten, (hm, det var en ovanlig ingrediens i min matlagning) örtsalt, en tsk vit balsamicovinäger och några droppar sesamolja. Så satte jag ugnen på 200 grader och rostade några matskedar sesamfrön, som ju naturligtvis även skulle räcka till annat senare. (Tips strö lite på omeletten då den vänts!)
När rotsakerna kändes mjuka så körde jag dem med stavmixern och hällde ännu i en skvätt grädde. Då jag hällt soppan i tallrikarna så strödde jag över lite rostade sesamfrön. Avnjöts med ett litet glas sherry.

Sen var det dags för ostgratinerade kräftstjärtar med skogssvamp. Recetet tidigare: här. Tur att jag hade min matblogg då jag gjorde den improvisationen, för det har blivit en favorit. Vi har ju alltid svamp i frysen och kräftstjärtar i kylen. Och ost, grädde och vittvin, behöver vi sällan (!) gå till grannarna och låna!
Emellertid glömde den disträe kocken (samma som senast) att lägga i kräftstjärtarna. De låg avrunna i köket ännu då fotot togs. Men det gick bra att röra i dem efteråt. Märker ni att ljuset i glaset fick formen av ett hjärta?!
Nu hade jag plockat fram en Blanquette de Limoux, det mousserande origialet från Languedoc. Druvorna hade odlats framför trädgården där vi bodde i Languedoc senast. Det börjar nu tyvärr glesna i vinkällaren, men nästa resa närmar sig. Mer på min resblogg - länk till vänster.
Så var det dags för den improviserade huvudrätten. Hade valt stillahavsflundra, som jag fångat i butiken... Valde att koka den. Gjorde först en buljong på en morot, några lagerblad, lite korianderfrön, en stor schalottenlök och aningen örtsalt. Hade planerat att koka ner buljongen som grund för såsen. Detta fick koka en halvtimme. Sedan fick fileerna koka två minuter varefter jag höll dem varma. Silade buljonen, som fick koka ner. Under tiden tillagade jag en enkelt potatismos, alltså utan morötter, kålrötter, palsternacka eller annat som jag brukar. Se receptsamlingen.

Så tillsatte jag två msk halverade kaprisar och 2 cl Pastis. Tycker att det kan synas att någon satt sin prägel på maten. Jag vet att man engång hade halverade ärter till löjrommen också. Jag vet ju att Frun älskar både Pastis och kapris och nu tänkte jag att hon skulle få båda på en gång. Nån msk grädde kan ju aldrig sitta fel.
Såg på nätet att det fanns något som kallades Pernodsås. Det är egentligen ett felaktigt namn. Drycken heter Pastis. Att sedan Pernod är ett av de största tillverkarna är en annan sak. Men Pernod tillverkar även andra drycker.
Helheten blev medvetet väldigt sublim i smaken. Man kan ju inte ha chilipeppar till en flaska mousserande heller!

Skrev en tidigare att enligt legenden så hade Marie Antoinette stått förebild till det låga champagneglaset. Har en bild av en staty av henne från vårt besök i St-Denis utanför Paris. Där ligger ju de flesta franska kungarna och drottningarna begravda med vackra sarkofager. Marie Antoinette fick i alla fall en försenad staty. Var och en kan då avgöra om det kan ligga någon sanningshalt i legenden.

Sen var det dags för en enkel ostbricka och chokladmoussetårtan, som jag ju ännu inte skrivit ner receptet på. Ni börjar väl undra varför bloggen heter mat, dryck, OST och minnen, då jag ju sällan ens orkar skriva ut ostarna. Ni skuller bara veta vilket sortiment vi har här i urskogen! På i ena affären finns EN vettig dessertost och på den andra finns ibland två. Enda variationen får man genom att växla mellan affärerna. Men vänta bara när vi kommer till Frankrike. Då kanske ni tycker att bloggen borde byta man till ostbloggen!