Köket i Giverny

Hej alla mina vänner!

Så har jag då besökt Claude Monets kök. En liten dröm har gått i uppfyllelse. Det är över tjugo år sedan jag köpte boken Till bords hos Monet. Den handlar alltså om Monets liv och stora intresse för mat. Och en hel del av de recept som användes i hans hushåll. Men notera att han själv aldrig stod vid spisen och att han aldrig stod och rensade i trädgårdslandet.

Boken handlar inte om målandet utan om målaren. Det finns exempelvis inte en tavla i boken, ja förutom några matstilleben.

Även om jag inte har tillrett så många av recepten, förutom ex gäddan och julkapunen, så har hela upplägget inspirerat mig mer än kanske någon annan kokbok. Det var hans totala engagemang i maten, även om han ju då inte stod vid spisen. Jag har kanske även sett det som något typiskt franskt - och det är det nog - vilket ju har ökat mitt intresse för det franska och att vara i Frankrike, vilket jag ju nu även är.

En annan sak som boken inspirerat mig till är ju att inte bara, som de vanliga kockarna säger: köp lokalt, utan att försöka skaffa råvarorna själv. Det har gällt att plocka bär och svamp. Det har gällt att fiska. Jag har aldrig fiskat för nöjes skull utan just för att få färska råvaror. Och sedan har det även sedan gällt att köpa rådjur, får och getter och ägg lokalt. Man kan ju inte producera allt själv. Men kycklingar har jag fött upp några gånger och jag hade även höns, men de ger ju inte så mycket som man tror och de hamnar ju att vara inomhus största delen av året. Men på sommaren var det mysigt - utom då räven eller duvhöken kom...

Sen försökte jag ju mig på en lite större köksträdgård, men nog var det en stort arbete med att gräva, vattna och rensa. Så småningom blev den mindre och mindre och senaste sommar blev det en påse morotsfrön. Men så har jag kryddlandet på trappan. Det fungerar! Ja så växer ju den franska dragonen och salvian år efter år och persiljan sprider sig själv!

Jag besökte även den plats där hans köksträdgård var. Den låg nämligen i andra anden av den lilla byn dvs där köksträdgårdsmästaren bodde. Det var väl på hans gård som det odlades.

Det visade sig att trädgården låg vid Rue du Chêne, vilket jag ju numera vet att betyder Ekvägen. Det intressanta är att jag flyttade för drygt femton år till det ställe där jag nu plockar svamp och bär och där jag fiskar. Då hade vägen inget namn, men så skulle alla vägar får ett namn och vi, som var de enda då som bodde året om gav den namnet Ekvägen. Så kan det gå.

Men som sagt att själv ha hand om det är jobbigt. Nu när jag inför besöket läste om boken inför besöket så kunde jag ju läsa att: Marguerite kom att regera över köket, Felix över prydnadsträdgården, Sylvain över vinkällaren, ateljén och framför allt bilarna. Paul fick ta hand om mängden av förtroendeuppdrag och Florimond härskade i köksträdgården. Och så hade han de som hade hand om linnet osv.

När det gäller hans trädgård, så är det väl dammen med näckrosor, som är mest känd. Nyligen såldes en tavla med näckrosor för ca 50 miljoner €. Vad som är mindre känt är antagligen att han odlade gäddor i dammen. Så den var inte bara en prydnad.

Det var en liten besvikelse att man inte fick fotogafera inomhus, men när jag visade min bok och min gäddkastrull och bilden i boken så fick jag tillstånd att fotografera i köket. Så detta foto är alltså ett unikt dokument från Monets kök. Men när Du besöker köket så kommer Du att notera att det inte finns någon gäddkastrull där.