Gäster till bords

Hej alla mina vänner!

Så hade vi den stora äran / nöjet att ha våra hyresvärdar på middag. Självklart en trevlig utmaning att ha franska gäster för en som gillar fransk matlagningskonst. Utmaningen blev inte mindre av att de helgen innan hade varit gäster på Paul Bocuses välkända restaurang i Lyon. Måste ju se till att det inte blev en alltför stor chock!

Dukningen innan gästerna kom syns för närvarande på bilden högt upp i bloggen:)

Eftersom man ju aldrig vet när en fransman dyker upp, så hade jag förberett mig med ytterst snabbtillredd tilltugg till att börja med. Så efter att vi hunnit skåla i Champagnen så gick jag en sväng till köket för att plocka fram fleurongerna från den ljumma ugnen och pilla ut fyra sniglar, lägga på små foie gras-bitar och små skivor av Chaourse-osten. Den är AOP-ost från Champagne. Och vad passar då bättre till ett glas kall Champagne?

När sedan den västa hungern stillats så gick jag ut till köket för att värma upp den smörslungade squashen, lägga i den skurna kallrökta norska laxen och röra om. Lägga röran på tallrikar, som redan hade halverade kokta vaktelägg och råa körsbärstomater. Allt saltat och tomaterna hade dessutom fått några droppar valnötsolja. Detta toppades med hemlagad majonnäs, som jag kryddat med dill och hackad kapris.

Till detta hade jag valt ett glas vit Sancerre. Den görs på Sauvignon blanc, precis som de lokala vittvinerna här.

Denna rätt har jag egentligen själv experimenterat fram. Vill ha laxen något uppvärmd och squashen passar som smörslungad och dominerar ju inte, om man säger. Men man måste bara minnas att droppa över lite citron, som gamla kungen alltid sade.

Men hjälp av lite vitt bröd, så började väl den värsta hungern nu vara stillad.
Så småningom smög jag mig igen till köket. Rev några potatisar, knäckte två ägg, rev lite raclettost och strödde i kummin och rörde om. Så stekte jag en rejäl potatisplätt, medan jag i den andra pannan stekte fyra pärlhönsfiléer, som jag skurit i bitar. Jag använde ankfett. När de verkade klara hällde jag över fonden, som jag gjort på ett pärlhönsskrov, fyra kryddor, en mild pepparblandning, en morot, en lök, några vitlöksklyftor, några glas vin och lite havssalt. Aj, ja. I fonden hade jag ju även lagt två påsar smörslungade höstkantareller, några chalottenlökar och de små köttbitar, som man ju alltid kan pilla ur ett skrov. Det hör ju till.

Till pärlhönsfilé-kantarell-grytan och potatisplätten lade jag en klick rödvinbärsgelé och detta serverades med ett glas Rully. En Pinot Noir från Côte Chalonaise. Tyvärr något lättare i smaken än vanligt.

Den traditionella ostbrickan hade denna gång i mitten en annan PDO-ost från Champagne nämligen en Langres. När den lagras bildas en liten grop i mitten och traditionen påjuder att man häller en skvätt champagne där, vilket ju var lättgjort eftersom jag sparat en slatt från aperitiven. Lite elegant också :)

Den mögliga är en Bleu de Bresse, dvs en mögelost från Bresse, som ligger lite norr om Lyon och som bl.a. är känt för sina Bresse-kycklingar och små insjöar som är rika på grodor - en annan av de franska nationalrätterna.

Den hårda osten är en Cantal, som ju komemr söderifrån från Centralmassivet. En klassisk PDO-ost med 2500 åriga traditioner.

Den platta osten heter Lou Perac och är en fårost, som kommer från Pyrennerna. En mild och krämig ost den med.

Den femte är en av Fruns favoriter, nämligen nötosten St-Julien, som faktiskt får representera det lokala kökat eftersom den kommer från Loire eller närmare bestämt från en liten ort norr om Chartres.

Till ostarna serverade jag fikonsylt och ett glas Rioja 2004. Lite utanför Frankrike måste man ju få gå, framför allt om man påpekar att det ju var vinexperter från Bordeaux, som i tiden lärde spanjorerna vinodlingen i Rioja.

Avslutningsvis blev det en chokladtårta från byns boulangeri. De bytte ju ägare senaste vår och den nya konditorn har utökat utbudet bl.a med denna tårta, som även finns i bakelseversion. Den lokala prägeln får han fram genom att ha en liten imitation av flintsten i choklad som dekoration. Denna har två! Trakten är nämligen känd för att under stenåldern ha haft kanske Europas bästa flintastenar, som senare hittats över hela Europa, t.o.m. i Skandinavien. Vår granit var faktiskt ingen bra sten att tillverka spjutspetsar av.

Till detta blev det ett lite glas Banyuls Grand Cru, som är ett dessertvin från Roussilon och som görs bara ett stenkast från spanska gränsen. Vinet var från 2003 och hade ledat fem år på ekfat innan det buteljerades 2009. Enligt försäljaren på marknaden skulle det passa till choklad och det gjorde det.

Menyn blev alltså:

Fleuronger med sniglar, foie gras och chaourseost - Champagne

Smörslungad squash och kallrökt lax med kaprismajonnäs, vaktelägg o körsbärstomater - Vit Sancerre 2008

Pärlhönsfiléer med höstkantareller och potatisplätt med raclettost - Röd Rully 2008

Ostbricka - Röd Rioja 2004

Chokladtårta - Banyuls Grand Cru 2003