Jubileumshelg

03-21 Hej alla mina vänner!

För många, många år sedan, när vintrarna ännu var kalla, så träffades Frun och jag. Vi brukar ännu minnas detta med en middag – speciale.
Vi köpte ett lager med australiensiska viner, som vi skulle dricka varje årsdag. Inte visste vi då att vi en dag skulle hamna att exportera en flaska till Beaujolais. Men en sed är en sed.
Köttet valde vi igår i Motuor på väg hem från Beajolajsvinodlingarna. M ligger i Charolaisdistriket och enligt intyget på väggen så kommer de från en ort ca 30 minuter norrut. Landskapet där är nog helt identisk med det vi har här. Som synes är nötköttet betydligt mörkare än kalvköttet.
Köttet kommer att stekas i smör. Har en singelgranne hemma, som är bekymrad över att smör bara finns i 500 g paket. Här har vi det omvända problemet. Smör säljs i 250 o 125 g paket, så vi måste ta två för att säkert klara oss en vecka.
Desserterna är lätta att laga som vanligt. Byn M. hade en handfull affärer kring torget. En liten livsmedelsaffär där en dam sprang mellan kött/ostdisken och kassan. Ett boulangeri/patisseri, där vi köpte bakelserna. Och sen ett charkuteri där vi hittade bl.a. nötfilén och patén. Vi tyckte den såg vacker ut. Vi ville ha två skivor och han började med att skära bort en tunn skiva. När den sen låg där så frågade jag om jag kunde få den åt katten. Katten gillade den! Hemma har jag någon gång givit honom av vår lokala ”världberömda” deliketessleverpastej. Katten bara snusar på den och går sin väg...
Salladshuvudena gillar jag här. Normalt har de tio olika varianter.
Ibland har man problemet med mat, som kräver vittvin och en ostbricka som kräver rött. Här hittade vi ett pack med 25 cl vinflaskor. Praktiskt.
Ostarna vi valde i den lilla butiken bar en BrieMaubert (Det finns många Brieostar i Frankrike) De kommer från Paristrakten och har väl namn efter nån ort. Åtminstone så har vi farit genom Meau. Sedan en blåmögelost, som heter Bleau de Causse. En koost från Centralmassivet, som ju ligger strax västerut. Den tredje var en Tomme Fermier, från Savoie, som (väl) ligger strax åt sydost mot Schweiz.
Koskällan hittade vi inte i affären. Men vi hittade två här. Den ena hängde på dörren på insidan. Vi gissade att vi inte skulle få så många besök. Å andra sidan så noterade vi att vi har svårt att höra varandra mellan våningarna. Men nu så plingar Frun i sin när hon vaknar på morgonen. Då börjar jag laga frukosten, som sen är klar när hon kommer ner. Men hon måste invänta mitt svar, så att hon vet att jag inte var över till boulangeriet eller ute på promenad!
När middagen börjar närma sig så kör jag med de klassiska tre ringningarna innan ”matridån går upp”. Kanske lite väl bra service, men så har vi ju kunnat njuta av många jubbe-viner tillsammans och vi har många kvar att dela på i källaren!

PS Naturbilden visar hur kossorna har det i Charolais. De har ju inte världens strängaste djurlagstiftning här, så det är väl någon, som står och sparkar på dem på kvällarna. För hur kan våra myndigheter annars påstå att våra djur har det bäst?

PS2. De vilda påskliljorna växer längs dikesrenarna i byn tillsammans med violer och gullvivor. Den andra gula växten plockade jag igår i Morgon. Vad den heter vet jag inte även om vi har den hemma på gårdsplan! Som ni nog noterat är jag mer intresserad av viner än trädgården...