Hummer Thermidor mm på nyårsafton

Hej alla mina vänner!

Jäktig helg. På nåt sätt. Inte vet jag vart tiden far?
Nå inför nyårsafton hade jag ju kokat två humrar och fortsatte förberedelserna på dagen för att få något som påminner om Hummer Thermidor.(r) En rätt, som av nån anledning fått sitt namn efter en av månaderna i den tillfälliga kalendern (med tiodagarsvecka!) som man använde i Frankrike efter revolutionen. Kändes ju lite speciellt att tillreda den i flygeln till ett slott, som så att säga överlevt revolutionen dvs det samma släkt som bor här ännu!
Receptet har dokumenterats minutiöst av Julia Child och renskrivits på Öhmans blogg :)
I princip gå det ut på att koka en traditionell buljong och däri koka humrarna. Använde en flaska Macon-Villagevin, lite vatten osv. Tyvärr är ju en hummer så stor att man borde ha två flaskor :( eller så sticker man dem mellan ögonen innan kokningen, vilket jag valde. Det gör ju att man kan koka dem i betydligt mindre vätska!
Sen silar man buljongen och kokar ner den. Jag använde bara hälften. Så gröper man ur köttet och steker i smör och brandy. Hade bara Marc de Bourgogne, Armagnac och Cognac hemma, så det blev det sistnämnda. Så tillreder man en svampsås med champinjoner, men jag bytte ut dem till våra favoritsoppar! Sen blandar man hela härligheten och lägger det tillbaks i skalen och river på lite ost. Använde fransk emmenthal. Detta kan förberedas på eftermiddagen.
Valde att behålla klorna hela (dvs bara krossade) och satte lite av svampsåsen åt sidan i en skål.

Dagen innan hade jag ju glömt att ta av ostronen och eftersom vi hade 24 stycken så bestämde vi att inleda nyråsfirandet med en liten speciallunch. Några ostron och lite vitt bröd. Det hade även blivit lite räkor över så ”huvudrätten” blev ju då fortsätta med lite räkor. När vi hade den iden klar så märkte vi ju att det ju inte passade sig med vatten!?!? Så jag gick till källaren och höll en lång monolog med Luther. Vi bor ju bara några kilometer från platsen där René ”Cogito ergo sum” Descartes föddes, men den avlägsna Luther försöker ändå överrösta. Jag kom till en kompromiss och eftersom vi ju skulle äta rester och sånt som vi försökte förhindra att skulle bli rester så tog jag en mousserande med låg alkoholhalt. En AC Clairette de Die, som vi köpt & provsmakat på en vinmässa. Gjort som de skriver ”ancestrale”, vilket betyder antik metod. Antagligen äldre än metoden i Champagne.

Gjord i norra Rhône på den speciella Clairette-druvan. Ett bra alternativ tyckte jag senare, då jag likt Descartes sade: Jag tänker, alltså exeisterar jag.
Så småningom blev det då dags för första förrätten, som blev foie gras på omelett. (r) Vi tycker ju bättre om den varm och jag experimenterade vidare. Så jag tog ett ägg och en msk vatten och lade i en glasburk och ruskade och stekte sen med lite salt och några tag med den mildaste ”peppar”-blandningen. Sen skar jag en varsin tunn skiva av foie grasen och lade på varsin omeletthalva och satte in i ugnen på ca 50 grader några minuter så att de lite lite började svettas. Serverades med ett litet glas AC Sauterne. Bra med vacuvin!
Nordbor som vi är så vill vi ha lite salt i en festmåltid. Även det ett mycket enkelt alternativ. Salta mini-smörgåsar! (r) Lite kallrökt norsk lax, svensk ! stenbitsrom, fransk kapris och crème fraîse och lite citron. De små små brödbitarna ser så skojiga ut tycker jag. Hittade dem i tre smaker: brioche, med fikon och naturell. Till detta valde vi att öppna en AC Chablis. Och Frun tyckte sin vana trogen att vi borde ha det oftare!

Under tiden var hummern i ugnen och serverades sedan med lite bröd och resten av Chablisvinet. I det skedet väldigt enkelt!
Sen var det dags att plocka fram den rumsvarma osttallriken. Dagen till ära så hade jag tagit sex olika ostar: En bit av den klassiska Cantalen, en av Frankrikes äldsta ostar. En bit Saint-Maure de Touraine, som ju är det distrikt vi bor i. En liten bit av en Camembert. En bit av en Saint-Agur, som de ju hade till specialpris. Mums! Sen en ljus ost som bara hette Vieux Pane och en bit Gorgonzola. Lite utländsk måste man ju ändå tåla!

Ni kan säkert lista ut vilken ost, som är vilken!
Till detta tog vi ett glas AC Rully 2005. En säker Côte de Challonaise, som ju är gjord på Pinot Noir.
Vi avslutade själva måltiden med en bit av en helgstubbe eller Bûche, som de säger här. Denna gång med en såg!
Ja sen blev det naturligtvis en liten Armagnac för att inte upprepa sig.