Hej alla mina vänner!
Helgerna börjar ta slut och smördegen inte. Alltså måste det ”testas” lite. På fredagen så blev det smördegsinbakad sjötunga med lite kunglig sopp.(r) Stekte alltså 200 gram sjötungsfileer och saltade och pepprade med mild pepparblandning. Tillredde en svampstuvning och lade fisk och svamp inuti lite smördeg. Sen in i ugnen drygt 10 minuter på 220-175 grader och serverades med lite bryssslkål.
Detta serverades med en vit Rully dvs en Chardonnay från Côte de Chalonnaise i mellersta Bourgogne. Subtila smaker.
Till aperitive blev det en skiva foie gras på en tryffelomelett, dvs ägget hade bott ihop med en tryffel några dagar. Såg ut som på trettondan.
Till förrätt blev det en liten sallad med räkor och en korv, som även skulle innehålla svamp, och lite kapris och valnöter. Rätt så enkelt.
Ostbrickan krävde ju sin förberedelse med att lägga två klickar fikonsylt på tallriken. Efterrätten orkade inte jag tillreda utan Frun fick förmånen att välja bakelse !
* * * * * * * * * *
På lördagen inledde vi med en sallad med överblivna vaktelägg, rådjurskorv och annat smått och gott. Så den sedvanliga sill&stens bitsromssmörgåsen. Nu börjar vi se slutet i tunneln!
Sen var det dags för biff Wellington på mitt sätt. (r) Iden knyckte jag från Öhmans blogg när jag såg hans nyårsmeny. Det låter kanske lite väl m pretantiöst att kalla det för biff på rester, men faktum var att vi hade allt hemma eftersom vi ju köpt hem lite godis inför helgerna. Så det var inget problem att hitta nötfilé, foie gras, smördeg, bayonne-skinka och sopp från frysen.
Wellington var mannen som blev adlad för att han visst slog nån som kallades Napoleon vid en liten by som hette Waterloo nånstans i Belgien för länge sen...Men maten känns nog rätt så fransk, måste jag säga.
Jag gjorde en stuvning på 80 gram sopp, en liten schalottenlök, 2 msk crème fraîse och salt och mild pepparblandning. Stekte två nötfilébitar på ca 100 g.
Helgerna börjar ta slut och smördegen inte. Alltså måste det ”testas” lite. På fredagen så blev det smördegsinbakad sjötunga med lite kunglig sopp.(r) Stekte alltså 200 gram sjötungsfileer och saltade och pepprade med mild pepparblandning. Tillredde en svampstuvning och lade fisk och svamp inuti lite smördeg. Sen in i ugnen drygt 10 minuter på 220-175 grader och serverades med lite bryssslkål.
Detta serverades med en vit Rully dvs en Chardonnay från Côte de Chalonnaise i mellersta Bourgogne. Subtila smaker.
Till aperitive blev det en skiva foie gras på en tryffelomelett, dvs ägget hade bott ihop med en tryffel några dagar. Såg ut som på trettondan.
Till förrätt blev det en liten sallad med räkor och en korv, som även skulle innehålla svamp, och lite kapris och valnöter. Rätt så enkelt.
Ostbrickan krävde ju sin förberedelse med att lägga två klickar fikonsylt på tallriken. Efterrätten orkade inte jag tillreda utan Frun fick förmånen att välja bakelse !
* * * * * * * * * *
På lördagen inledde vi med en sallad med överblivna vaktelägg, rådjurskorv och annat smått och gott. Så den sedvanliga sill&stens bitsromssmörgåsen. Nu börjar vi se slutet i tunneln!
Sen var det dags för biff Wellington på mitt sätt. (r) Iden knyckte jag från Öhmans blogg när jag såg hans nyårsmeny. Det låter kanske lite väl m pretantiöst att kalla det för biff på rester, men faktum var att vi hade allt hemma eftersom vi ju köpt hem lite godis inför helgerna. Så det var inget problem att hitta nötfilé, foie gras, smördeg, bayonne-skinka och sopp från frysen.
Wellington var mannen som blev adlad för att han visst slog nån som kallades Napoleon vid en liten by som hette Waterloo nånstans i Belgien för länge sen...Men maten känns nog rätt så fransk, måste jag säga.
Jag gjorde en stuvning på 80 gram sopp, en liten schalottenlök, 2 msk crème fraîse och salt och mild pepparblandning. Stekte två nötfilébitar på ca 100 g.
Allt fick svalna lite. Sedan penslade jag filén med Lasses Gourmetsenap. Den fick jag ju när jag vann mattävlingen. Och den är bättre än Dijonsenapen, som det skulle vara. Sen tog jag en plastfolie och på detta en skiva bayonne-skinka (parmaskinka enligt originalet) och på det en tunn skiva foie gras, filén och svampstuvningen. Rullade ihop den och satte den i kylen. Där fick de ligga en halvtimme och så var det till att plocka fram 100 gram smördeg och platta till den med min Margeauxflaska. Har ingen brödkavel nämligen, och då måsta man ta vad man har. Och det går ju inte med en bourgogneflaska :)
Smördeg runt paketet och så var det dags att ”pensla” på äggula med en mjuk plastsked. Finns nämligen ingen pensel heller i vårt tillfälliga kök! Men vad gör det?
Denna gång valde jag att lägga den i ugnen i festköket, som har en bättre ugn. 5 min i 225 och sen 10 min i 180.
Men som sagt var är det engelska?
Smördeg runt paketet och så var det dags att ”pensla” på äggula med en mjuk plastsked. Finns nämligen ingen pensel heller i vårt tillfälliga kök! Men vad gör det?
Denna gång valde jag att lägga den i ugnen i festköket, som har en bättre ugn. 5 min i 225 och sen 10 min i 180.
Men som sagt var är det engelska?
Vi tyckte sedan att lite grönsaker och en klick smör kunde passa till detta. Från källaren hade jag tagit fram en Haut-Medoc 2002. Området har ju tillhört England under flera generationer :) Vi var mycket nöjda.
Sedan blev det en rätt så tuff ostbricka, eftersom jag visste att vi skulle ha ett tufft vin. Eller vad sägs om Gorgonzola, Saint Agur, Fourme d’Ambert, och Sainte Maure de Touraine? Alla med mögel av olika slag. Serverades med lite aprikossylt med mandel.
Efterrätten fick Frun, som vanligt välja.
Jag sökte lite på nätet för att hitta olika varianter på Biff Wellington och blev förvånad över två saker. Dels hur väldigt olika ingredienser man har i samma ”klassiska” recept. Få har skinkan med. Många lämnar bort den feta levern.
Sen förvånades jag över proportionerna. För fyra personer vill e en ha 450 gram biff, 450 g smördeg och en gul lök och tre schalottenlökar. Oj, man måste väl rimligen ha en förrätt och en efterrätt (och ost) till en dylik rätt. Låter mycket!? Jag tillreder den med 400 + 200 + en lök. En del vill ha 500 g svamp för fyra. Jag kör med 80 g för två personer, som vanligt.
Sen vill nån tillreda den i 35 minuter i ugn för att köttet ska bli välstekt. Undrar hur smördegen ser ut då? De flesta vill ha potatis i olika former men det blir ju inte färgmässigt så bra. Dessutom lite väl kraftigt, åtminstone om man vill ha lite ost – och det vill man ju!?
De flesta blandar samman svamp & den feta levern, men jag valde att göra på mitt sätt dvs låta dem vara på olika sidor.
Men som helhet var receptet som helhet lätt, när man är van med smördegsinbakningar. Hade ju i princip hela middagen klar när jag började!
Sedan blev det en rätt så tuff ostbricka, eftersom jag visste att vi skulle ha ett tufft vin. Eller vad sägs om Gorgonzola, Saint Agur, Fourme d’Ambert, och Sainte Maure de Touraine? Alla med mögel av olika slag. Serverades med lite aprikossylt med mandel.
Efterrätten fick Frun, som vanligt välja.
Jag sökte lite på nätet för att hitta olika varianter på Biff Wellington och blev förvånad över två saker. Dels hur väldigt olika ingredienser man har i samma ”klassiska” recept. Få har skinkan med. Många lämnar bort den feta levern.
Sen förvånades jag över proportionerna. För fyra personer vill e en ha 450 gram biff, 450 g smördeg och en gul lök och tre schalottenlökar. Oj, man måste väl rimligen ha en förrätt och en efterrätt (och ost) till en dylik rätt. Låter mycket!? Jag tillreder den med 400 + 200 + en lök. En del vill ha 500 g svamp för fyra. Jag kör med 80 g för två personer, som vanligt.
Sen vill nån tillreda den i 35 minuter i ugn för att köttet ska bli välstekt. Undrar hur smördegen ser ut då? De flesta vill ha potatis i olika former men det blir ju inte färgmässigt så bra. Dessutom lite väl kraftigt, åtminstone om man vill ha lite ost – och det vill man ju!?
De flesta blandar samman svamp & den feta levern, men jag valde att göra på mitt sätt dvs låta dem vara på olika sidor.
Men som helhet var receptet som helhet lätt, när man är van med smördegsinbakningar. Hade ju i princip hela middagen klar när jag började!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar