Vildsvinsgryta

Hej alla mina vänner!

I veckan fick jag/vi en bit vildsvinskött på ca 1,2 kg. Det var från ett ungt djur. Kanske det heter kulting. Det var från frambenet, så jag bestämde mig för att göra en vildsvinsgryta. Köttet såg väldigt ljust ut, så jag bestämde mig för att göra den lite slottsteksinspirerad.

Började med att skära bort de köttbitar jag kunde och lade dem åt sidan. Sen belv det ju ett ben och en del kött kvar. Hällde en flaska rött Anjou-vin i en kastrull, lite salt och mild pepparblandning, lite fyra kryddor, timjan, kyndel, socker och en vitlöksklyfta och så ben-köttbiten i och lät det koka. Grovhackade en gul, mild lök, en morot och en skiva kålrot.

Dagen efter skar jag bort allt kött och satte det åt sidan. Silade spadet och lät det koka ner.

Stekte de råa köttbitarna och lät dem koka i lite av buljongen. Hackade en halv morot och en 1/4 gullök och lät det koka i buljongen. Lade till 2 msk mjöl. När det hela verkade tillräckligt nerkokt så lade jag till 3 msk creme fraise och blandade samman alltihop.

Till detta serverades sen smör/ankfetts-slungade klyftpotatisar kryddade med hel kummin. Blev en delikatess tillsammans med en klick rödvinbärsgelé.

Till förrätt inspirerades jag till en mild vit sallad. Tog två salladsblad, lade på tre halverade kokta vaktelägg, och en skiva chaurche, två skivade champinjoner och lite dressing. Ingen egentlig huvudingrediens, men det blev väldigt milt och gott. Osten har snabbt blivit en av våra trettiofem nya ostfavoriter :)

Till vindsvinet hade jag plockat fram två vinflaskor. En Anjou Village 2005 och en Saint Emilion Grand Cru 2007. Efter långt och moget övervägande så valde jag Anjou Village för lördagen. Det är ju ett Loirevin och kultingen var en Loirekulting. Idag får vi se om det andra passar bättre.

Till ostbrickan blev det vår klassiker Bleau de Laquille och en bit Roquefort för jämförelsens skull. Sedan en Appenzeller från Schweiz och en fransk rökt Raclette. Den tillverkas nämligen även på den andra sidan. Veckans nyhet var Mont d'Or. Även den tillverkas på båda sidor om gränsen, men vår var fransk. När jag tog ut den ur paketet, så noterade jag än en gång att om man inte hade ätit franska ostar förr så hade nog denna mögliga historie nog snabbt hamnat i soporna! Men ändå var det väldigt mild och krämig.

Sedan blev det dags att vispa lite grädde till jordgubbarna. Efter teet kokm den franska nymånen fram. Här nere så är skäran svängd så att den ser ut som en hängmatta!