Hej alla mina vänner!
Så var det dags för den gamla favoriten Salade blanc, dvs sallad med ost och vaktelägg. Denna gång blev det två nya favoriter; de mycket krämiga Pou Perac, getosten från Auvergne och Le Sapin från Haut-Doubs, i France-Comté. Så råkade jag ha några räkor och lite majonnäs från fredagen och de fick komma med trots allt.
Från vinkällaren hade jag plockat upp en Chablis. Det brukar vara ett säkert kort.
Kvällen var ljummen så vi valde att sitta ute. Enligt prognoserna så kan det nog vara sista kvällen för säsongen.
Huvudrätten blev kalvgryta kokt på både lägg och lite benfria delar. Athenes hade välvilligt hjälp till med att städa undan de urkokta benen. Köttet hade fått koka i en flska Sylvaner från Alsace, några hackade gula lökar, några morötter, en sockerbit, lite timjan och lite pepparblandning. Serverades med nyiköpt gele på röda vinbär och lite wockad potais. Kvällens andra vin blev en rätt så lokal Saint Nicolas de Bourgueil.
Den lilla osttallriken innehöll Saint Agur, Sainte-Maure de Tourraine och en camenbert. Rödvinet lämpades även där.
Mörkret föll snabbt som vanligt, men värmen hölls kvar. Vi satt i mörkret och lyssnade på cikadornas spel. Såg fladdermössen och hörde även hur några gossar på slottet st od och splade trumpet i skymningen.
När stjärnorna började synas så gick vi in för att avnjuta den enkla efterrätten med fikon, persikor och lite grädde.
Så var det dags för den gamla favoriten Salade blanc, dvs sallad med ost och vaktelägg. Denna gång blev det två nya favoriter; de mycket krämiga Pou Perac, getosten från Auvergne och Le Sapin från Haut-Doubs, i France-Comté. Så råkade jag ha några räkor och lite majonnäs från fredagen och de fick komma med trots allt.
Från vinkällaren hade jag plockat upp en Chablis. Det brukar vara ett säkert kort.
Kvällen var ljummen så vi valde att sitta ute. Enligt prognoserna så kan det nog vara sista kvällen för säsongen.
Huvudrätten blev kalvgryta kokt på både lägg och lite benfria delar. Athenes hade välvilligt hjälp till med att städa undan de urkokta benen. Köttet hade fått koka i en flska Sylvaner från Alsace, några hackade gula lökar, några morötter, en sockerbit, lite timjan och lite pepparblandning. Serverades med nyiköpt gele på röda vinbär och lite wockad potais. Kvällens andra vin blev en rätt så lokal Saint Nicolas de Bourgueil.
Den lilla osttallriken innehöll Saint Agur, Sainte-Maure de Tourraine och en camenbert. Rödvinet lämpades även där.
Mörkret föll snabbt som vanligt, men värmen hölls kvar. Vi satt i mörkret och lyssnade på cikadornas spel. Såg fladdermössen och hörde även hur några gossar på slottet st od och splade trumpet i skymningen.
När stjärnorna började synas så gick vi in för att avnjuta den enkla efterrätten med fikon, persikor och lite grädde.
Inlägg
1 kommentar:
Det där skulle jag villa kalla för en fulländad gastronomisk afton där alla sinnen fått medverka till den ärbara vällusten och välbefinnandet, jag blir närmast avundsjuk till njutningen din. Hälsningar från ett regnigt Oslo. H: Christian.
Skicka en kommentar