Hej alla mina vänner!
Valborg är ju en helg, som firas uppe i Norden, och vi hade ju planerat lite inför den. På förhand så hade vi köpt hemifrån en liten sillburk, eftersom ju sillen här mer smakar som tonfisk i tomatsås. Tyvärr köpte vi ju inte munkar, struvor eller mjöd eftersom det ju inte fanns när vi for.
Vi hade planerat att fara till kanske den största fågelparken i Europa, som råkar ligga i Dombes = groddistriktet i Frankrike. Den heter Parc des Oiseaux, som ju låter mycket finare, men som helt enkelt betyder fågelpark! Här är ju rimligen 30.4 en normal torsdag.
Jag hade valt ännu en ”ny” väg ner mot Saone-floden. Lika kuperad och vacker som vanligt. När man sen kommer över till östra stranden är det lika flackt, rakt och nog tråkigt som vanligt. Rapsfält, åkrar, små träsk och lite lövskog, men flackt. Märkligt hur naturen kan vara så olika på de två sidorna om floden. När man sedan svänger tillbaka ser man de vackra kullarna i fjärran.
När vi nådde fram till fågelparken, så noterade vi att det fanns 10 bussar och en parhundra bilar, vilket visar vilken dragkraft parken har. Nog största turistfällan vi sett på denna resa. I en ”by” med ca 1000 pers. Det visade sig senare att 90% av besökarna var under metern.
Men solen och värmen stod oss bi och vi kunde gå in i parken och hitta ett ledigt bord i det första picnicstället till vänster. Innan hade vi passerat pelikanerna, och de kunde vi även skymta under pausen – och framför oss hade vi strutsarna. Jag såg pelikanerna just innan jag tog fotot av picnicbordet, men de rackarna är lite oberäkneliga, så jag bifogar en annan bild där man ser dem tydligare.
Även om fåglarna i omgivningen såg lite exotiska ut, så hittade vi ett bord som stod under några björkar och några lindar, så till den delen så såg omgivningen väldigt hemvan ut!
Utöver sillen så hade jag införskaffat och tillrett lite nypotatis. Faktiskt något som fransmännen inte är bra på. De är långa, krokiga och inte speciellt bra i smaken.
Men en liten räksallad och en flaska Crémant de Bourgogne gjorde ju saken bättre. Vi brukar tycka att den är prisvärd. Både hemma och här så kostar den ca 1/3 av Champagne, men den är gjord av samma druvor och området är det som ligger närmast Champagne.
Frun brukar ju aldrig säga nej till en citronpaj och en liten chokladbit med texten Mon Cheri, fick avluta måltiden.
Tyvärr hade vi sällskap av några skolklasser i ”vår” picnic-area. Efter att ha ätit for de små runt som små tättingar, över under kring borden runt trädstammar och upp på små kullar. De exotiska fåglarna i närheten verkade nog inte intressera alls. De kunde nog lika bra ha picnicat i vilken skogsdunge som helst. Men när de små liven sprang förbi vårt bord så hälsade de artigt bonjour, varje gång. En kom även med några artiga frågor, som vi tyvärr inte lyckades tolka...
Sedan var det dags att ta en dagspromenad runt i parken där de lär ha ca 400 olika fågelarter.
Men om detta skriver jag mer om i resebloggen så småningom.
På väg hem köpte vi grodor i olika former.
Restaurangen passerade vi i Villars-en-Dombes. Den lilla staden som ligger mitt ”groddistriket” Dombes.
Hej alla mina vänner!
Valborg är ju en helg, som firas uppe i Norden, och vi hade ju planerat lite inför den. På förhand så hade vi köpt hemifrån en liten sillburk, eftersom ju sillen här mer smakar som tonfisk i tomatsås. Tyvärr köpte vi ju inte munkar, struvor eller mjöd eftersom det ju inte fanns när vi for.
Vi hade planerat att fara till kanske den största fågelparken i Europa, som råkar ligga i Dombes = groddistriktet i Frankrike. Den heter Parc des Oiseaux, som ju låter mycket finare, men som helt enkelt betyder fågelpark! Här är ju rimligen 30.4 en normal torsdag.
Jag hade valt ännu en ”ny” väg ner mot Saone-floden. Lika kuperad och vacker som vanligt. När man sen kommer över till östra stranden är det lika flackt, rakt och nog tråkigt som vanligt. Rapsfält, åkrar, små träsk och lite lövskog, men flackt. Märkligt hur naturen kan vara så olika på de två sidorna om floden. När man sedan svänger tillbaka ser man de vackra kullarna i fjärran.
När vi nådde fram till fågelparken, så noterade vi att det fanns 10 bussar och en parhundra bilar, vilket visar vilken dragkraft parken har. Nog största turistfällan vi sett på denna resa. I en ”by” med ca 1000 pers. Det visade sig senare att 90% av besökarna var under metern.
Men solen och värmen stod oss bi och vi kunde gå in i parken och hitta ett ledigt bord i det första picnicstället till vänster. Innan hade vi passerat pelikanerna, och de kunde vi även skymta under pausen – och framför oss hade vi strutsarna. Jag såg pelikanerna just innan jag tog fotot av picnicbordet, men de rackarna är lite oberäkneliga, så jag bifogar en annan bild där man ser dem tydligare.
Även om fåglarna i omgivningen såg lite exotiska ut, så hittade vi ett bord som stod under några björkar och några lindar, så till den delen så såg omgivningen väldigt hemvan ut!
Utöver sillen så hade jag införskaffat och tillrett lite nypotatis. Faktiskt något som fransmännen inte är bra på. De är långa, krokiga och inte speciellt bra i smaken.
Men en liten räksallad och en flaska Crémant de Bourgogne gjorde ju saken bättre. Vi brukar tycka att den är prisvärd. Både hemma och här så kostar den ca 1/3 av Champagne, men den är gjord av samma druvor och området är det som ligger närmast Champagne.
Frun brukar ju aldrig säga nej till en citronpaj och en liten chokladbit med texten Mon Cheri, fick avluta måltiden.
Tyvärr hade vi sällskap av några skolklasser i ”vår” picnic-area. Efter att ha ätit for de små runt som små tättingar, över under kring borden runt trädstammar och upp på små kullar. De exotiska fåglarna i närheten verkade nog inte intressera alls. De kunde nog lika bra ha picnicat i vilken skogsdunge som helst. Men när de små liven sprang förbi vårt bord så hälsade de artigt bonjour, varje gång. En kom även med några artiga frågor, som vi tyvärr inte lyckades tolka...
Sedan var det dags att ta en dagspromenad runt i parken där de lär ha ca 400 olika fågelarter.
Men om detta skriver jag mer om i resebloggen så småningom.
På väg hem köpte vi grodor i olika former.
Restaurangen passerade vi i Villars-en-Dombes. Den lilla staden som ligger mitt ”groddistriket” Dombes.
Valborg är ju en helg, som firas uppe i Norden, och vi hade ju planerat lite inför den. På förhand så hade vi köpt hemifrån en liten sillburk, eftersom ju sillen här mer smakar som tonfisk i tomatsås. Tyvärr köpte vi ju inte munkar, struvor eller mjöd eftersom det ju inte fanns när vi for.
Vi hade planerat att fara till kanske den största fågelparken i Europa, som råkar ligga i Dombes = groddistriktet i Frankrike. Den heter Parc des Oiseaux, som ju låter mycket finare, men som helt enkelt betyder fågelpark! Här är ju rimligen 30.4 en normal torsdag.
Jag hade valt ännu en ”ny” väg ner mot Saone-floden. Lika kuperad och vacker som vanligt. När man sen kommer över till östra stranden är det lika flackt, rakt och nog tråkigt som vanligt. Rapsfält, åkrar, små träsk och lite lövskog, men flackt. Märkligt hur naturen kan vara så olika på de två sidorna om floden. När man sedan svänger tillbaka ser man de vackra kullarna i fjärran.
När vi nådde fram till fågelparken, så noterade vi att det fanns 10 bussar och en parhundra bilar, vilket visar vilken dragkraft parken har. Nog största turistfällan vi sett på denna resa. I en ”by” med ca 1000 pers. Det visade sig senare att 90% av besökarna var under metern.
Men solen och värmen stod oss bi och vi kunde gå in i parken och hitta ett ledigt bord i det första picnicstället till vänster. Innan hade vi passerat pelikanerna, och de kunde vi även skymta under pausen – och framför oss hade vi strutsarna. Jag såg pelikanerna just innan jag tog fotot av picnicbordet, men de rackarna är lite oberäkneliga, så jag bifogar en annan bild där man ser dem tydligare.
Även om fåglarna i omgivningen såg lite exotiska ut, så hittade vi ett bord som stod under några björkar och några lindar, så till den delen så såg omgivningen väldigt hemvan ut!
Utöver sillen så hade jag införskaffat och tillrett lite nypotatis. Faktiskt något som fransmännen inte är bra på. De är långa, krokiga och inte speciellt bra i smaken.
Men en liten räksallad och en flaska Crémant de Bourgogne gjorde ju saken bättre. Vi brukar tycka att den är prisvärd. Både hemma och här så kostar den ca 1/3 av Champagne, men den är gjord av samma druvor och området är det som ligger närmast Champagne.
Frun brukar ju aldrig säga nej till en citronpaj och en liten chokladbit med texten Mon Cheri, fick avluta måltiden.
Tyvärr hade vi sällskap av några skolklasser i ”vår” picnic-area. Efter att ha ätit for de små runt som små tättingar, över under kring borden runt trädstammar och upp på små kullar. De exotiska fåglarna i närheten verkade nog inte intressera alls. De kunde nog lika bra ha picnicat i vilken skogsdunge som helst. Men när de små liven sprang förbi vårt bord så hälsade de artigt bonjour, varje gång. En kom även med några artiga frågor, som vi tyvärr inte lyckades tolka...
Sedan var det dags att ta en dagspromenad runt i parken där de lär ha ca 400 olika fågelarter.
Men om detta skriver jag mer om i resebloggen så småningom.
På väg hem köpte vi grodor i olika former.
Restaurangen passerade vi i Villars-en-Dombes. Den lilla staden som ligger mitt ”groddistriket” Dombes.
Hej alla mina vänner!
Valborg är ju en helg, som firas uppe i Norden, och vi hade ju planerat lite inför den. På förhand så hade vi köpt hemifrån en liten sillburk, eftersom ju sillen här mer smakar som tonfisk i tomatsås. Tyvärr köpte vi ju inte munkar, struvor eller mjöd eftersom det ju inte fanns när vi for.
Vi hade planerat att fara till kanske den största fågelparken i Europa, som råkar ligga i Dombes = groddistriktet i Frankrike. Den heter Parc des Oiseaux, som ju låter mycket finare, men som helt enkelt betyder fågelpark! Här är ju rimligen 30.4 en normal torsdag.
Jag hade valt ännu en ”ny” väg ner mot Saone-floden. Lika kuperad och vacker som vanligt. När man sen kommer över till östra stranden är det lika flackt, rakt och nog tråkigt som vanligt. Rapsfält, åkrar, små träsk och lite lövskog, men flackt. Märkligt hur naturen kan vara så olika på de två sidorna om floden. När man sedan svänger tillbaka ser man de vackra kullarna i fjärran.
När vi nådde fram till fågelparken, så noterade vi att det fanns 10 bussar och en parhundra bilar, vilket visar vilken dragkraft parken har. Nog största turistfällan vi sett på denna resa. I en ”by” med ca 1000 pers. Det visade sig senare att 90% av besökarna var under metern.
Men solen och värmen stod oss bi och vi kunde gå in i parken och hitta ett ledigt bord i det första picnicstället till vänster. Innan hade vi passerat pelikanerna, och de kunde vi även skymta under pausen – och framför oss hade vi strutsarna. Jag såg pelikanerna just innan jag tog fotot av picnicbordet, men de rackarna är lite oberäkneliga, så jag bifogar en annan bild där man ser dem tydligare.
Även om fåglarna i omgivningen såg lite exotiska ut, så hittade vi ett bord som stod under några björkar och några lindar, så till den delen så såg omgivningen väldigt hemvan ut!
Utöver sillen så hade jag införskaffat och tillrett lite nypotatis. Faktiskt något som fransmännen inte är bra på. De är långa, krokiga och inte speciellt bra i smaken.
Men en liten räksallad och en flaska Crémant de Bourgogne gjorde ju saken bättre. Vi brukar tycka att den är prisvärd. Både hemma och här så kostar den ca 1/3 av Champagne, men den är gjord av samma druvor och området är det som ligger närmast Champagne.
Frun brukar ju aldrig säga nej till en citronpaj och en liten chokladbit med texten Mon Cheri, fick avluta måltiden.
Tyvärr hade vi sällskap av några skolklasser i ”vår” picnic-area. Efter att ha ätit for de små runt som små tättingar, över under kring borden runt trädstammar och upp på små kullar. De exotiska fåglarna i närheten verkade nog inte intressera alls. De kunde nog lika bra ha picnicat i vilken skogsdunge som helst. Men när de små liven sprang förbi vårt bord så hälsade de artigt bonjour, varje gång. En kom även med några artiga frågor, som vi tyvärr inte lyckades tolka...
Sedan var det dags att ta en dagspromenad runt i parken där de lär ha ca 400 olika fågelarter.
Men om detta skriver jag mer om i resebloggen så småningom.
På väg hem köpte vi grodor i olika former.
Restaurangen passerade vi i Villars-en-Dombes. Den lilla staden som ligger mitt ”groddistriket” Dombes.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar