En skinkbaquette på 8.000m höjd

Hej alla mina vänner.

Den sista måltiden under vår resa blev en (obs) skinkbaquette. Ovanför Holland tror jag. Den lilla vinskvätten var från Syd-Afrika. Symboliskt så var det en blandning av Sauvignon Blanc och Chardonnay eller som jag säger som ser viner i Frankriekperspektiv så var det en blandning av Loire och Bourgogne. Det passade bra.
Nå stavningen av brödet fick flygvärdinnan en liten anmärkning om, och hon sade att hon skulle försöka få stavningen mer fransk. Tyckte själv efter 2,5 månader i Frankrike att man i planet från Paris borde kunde stava brödet rätt!

Måltiden var enkel, men vi hade ju redan planerat att nalla lite av den medsläpade kalvfilén på kvällen och att ta lite av ostarna innan de skulle frysas in.
Ja, det kan ju vara någon som undrar varför vi flög hem när vi tog bilen ner. Orsaken är ”enkel”. Vi var och firade vår tredje ”helg” på slottet, dvs vi körde från Beaujolais till Loire på fredagen och övernattade på slottet där vi hade bott en dryg vecka. Sedan parkerade vi bilen i ett garage på slottet. På morgonen fick vi skjuts till Tours och därifrån åkte vi tåg till Paris-Charles de Gaulle-flygfältet för att fara hem.

För katten blev det första gången, som han fick flyga. En stor upplevelse för honom, som ju är van att lufsa omkring i en liten by med något dussin personer - de flesta har inte ens sett honom. Charles de Gaulle-flygfältet är stort för alla, men det var skoj att se när han satt i sin lilla svarta nyinköpta lilla bur - där han ju inte syntes - och hur ögonen for åt alla håll och hur han insöp alla de nya dofterna.
I höst far vi ner per flyg och fortsätter vår upptäcktsresa i Frankrike. Varför köra >500 mil på sex dar när man kan flyga på två istället istället? Faktum är dessutom att flygstolarna drar mindre än hälften av det bränsle som bilen drar per mil och resan kostar hälften mindre.

Normal matblogg igen?!

Hej alla mina vänner!

Under vår Beaujolais & Loire-resa så har matbloggen förvandlats till en mat & reseblogg. Nu blir den igen en normal matblogg. På resebloggen kommer jag fr.o.m. nästa vecka att sätta ut bilder och texter från våra utflykter, erfarenheter och minnen från resan.
Denna gång blir ändå lite annorlunda eftersom vi ju inte är riktigt hemma även om vi har hemester. Några utflykter eller picnicar har vi inte gjort. I fredags var vi till Chaufailles en mil bort och handlade och i lördags var jag dit och simmade. Typiskt att det nu skulle bli +33 då vi inte längre har någon bassäng!

Nu (måndag) är vi till en col / bergspass en mil bort för att besöka närmaste internet. På väg hit for vi till Rhônedepartementets högsta berg på drygt 1000 meter. Ligger inom joggingavstånd och kallas inte utflykt & kräver ingen picnic.

I lördags satt vi ute och åt. På gränsen med en temperatur på +28, men det gick ändå att sitta ute i skuggan. Förrätten blev en enkel sallad med paté, sallad, rädisor och min egen franska dressing.
Vinet blev ett symbolisk val. Ett glas Puilly-Fumé. Ett vittvin gjort på Sauvignon Blanc. Vinet, liksom vi, vet inte riktigt var det hör hemma. Vi befinner ju oss fysiskt i Bourgogne, men våra tankar är i Loire. Vi var ju där 10 dagar och så har vi ju planerat en resa dit. Därför går våra tankar ofta dit. Vinet i sin tur är odlat i Bourgogne, dvs öster om Loirefloden, i närheten av den lilla staden Puilly-sur-Loire, söder om Gien. Men det räknas till Loirevinerna och nämns tillsammans med ex Sancerre, som ju ligger i Loiredistriktet på andra sidan floden.
I bakgrunden syns våra penséer, som ju även de flyttat tillbaks. Vi valde att ta lite lågbudgetblommor dvs syrener från diket uppe på ett bergspass vi passerade och en gul växt, som jag inte vet vad den heter, men som blommar så vackert överallt längs vägarna.
Huvudrätten blev grisfilé med hemlagad hollandaise-sås med gräslök från gården och rosmarin från fönstret. Till detta smala tagliateller från Alsace och coing-sylt, som jag fick av slottsfrun. Vinvalet blev en röd Anjou Village, som vi hittade på vinmässan i Mâcon. Gjort i närheten av Angers i Loire på Cabernet Franc och lite Cabernet Sauvignon. Årgången var 2005. Ett bra vin tyckte vi.

Osttallriken, tog jag ingen bild av, så jag sätter den som jag hoppade över. Tänkte ju skriva när jag hittade anteckningarna, men de är fortfarande borta! Men där finns nämligen två av de ostar vi hade: Caprice des Dieux, en mycket mild, krämig ost, som vi ju hade ett paket kvar av! Sedan blev det samma nötost, som syns på bilden. Vad den heter vet jag när jag hittar lappen... Som tredje ost blev det Bleu de Laqueuille. En av mina favoriter. Ca Roquefort. Damen uttalade namnet Laköj! Så ueuille blir tydligen öj. Som jag noterat tidigare så använder nog fransmännen lite onödigt mycket trycksvärta!

Efterrätten blev enkel även den. Färska björnbär, aprikoser och körsbär med en klick crème Chantilly dvs vispgrädde med vaniljsocker. I bakgrunden syns både vår Devil och Ming, som är värdinnans huskatt.
På söndagen hade vi +35 i skuggan.

Hemester

Hej alla vänner!

Inte egentligen matblogg denna gâng utan bara en hälsning att vi är tillbaks pä första ställlet. Visst har vi köpt lite ost och körsbär och färska aprikoser, men matinlägget kommer nästa vecka.
Vi har haft +32 nu tvâ dagar, och de lovar samma i helgen, sä vad passar bättre ¨n att ta det lugnt i trädgârden?
Nästa vecka blir det mer normala temteraturer igen.

F¨rsôkte sända bilder till L via mail, med det fungerade inte denna gäng, sä jag lägger nâgra hundbilder här, fast de ju nte har nät med mat förutaom att hon är ett matvrak!

Som ni alal kan se sâ var Attende med överallt. Om man tog en bild av blommor, slott, vedtrave osv. När vi var innte sâ sat hon pâ vakt utanför dôrren som synes. Vi saknar redan den lilla busen och ser fram emot att träffa henne igen.

Ha en trevlig helg!

18.5 Bouferreavslutning

Hej alla mina vänner!

Efter några dagar med blandat väder så har vi igen strålande sol och mot +25 grader, så i morse kunde vi sitta ute i vår lilla trädgård (som är en liten del av hela parken) på vår frukost. Ikväll blir det nog den sista middagen där ute. Årets första färska körsbär kommer vi att mumsa på.
I lördags blev det först en liten tallrik med sallad, kapris, gurka, räkor, de små vakteläggen – vi har inte tröttnat på dem heller! - och en liten hemlagad hollandaise med det sista av den torkade dragonen hemifrån.

Till huvudrätt blev det rådjursfileén, som vi ju hade fått av slottsvärdarna tillslammans med en sylt av coing, som de heter. Nånslags plommon tror jag. Tillsammans med tagliatelelrna hade jag lagt lite slätbladig persilja som jag hittat. Finns en ”häck” av dem här. En liten rosmarinbuske har de även. Det är inte så lätt med matlagningen när man har typ tre kryddor och det som tidigare hyresgäster lämnat efter sig. Aj, ja vi hade ju lite blandad skogssvamp i frysen. Det hade vi hittat i en affär. Saint-Emilion från Bordeaux brukar passa till rådjur.

På min promenad igår när jag till sist hittade den lilla etangen / insjön ca 2 km från slottet så stötte jag på ca fem rådjur.
Efter ostbrickan plockade vi fram chipsen och satte på TVn. Den ena kanalen visade frankrikes svar på Vem vill bli millionär? och den andra kanalen hade en annan frågetävling.

Så vi satt istället och diskuterade om vi skulle komma tillbaka hit och när och hur länge. Eftersom vi ju inte brukar resa bara en vecka så blev diskussionen lång, men igår skrevs kontraktet under och det betyder att vi kommer att tillbringa fler veckor och veckoslut här.
Det var första gången, som någon skrev under ett kontrakt på slottet och det var även första gången som vi under en resa bestämt oss för nästa resa. Men det känns ju tryggare så när vi vänder hemåt nästa vecka.

15.5 Inför den andra helgen pâ slottet

Hej alla mina vänner!


I veckan var vi på en liten utflykt till Loches några mil åt NO. Var lite dåligt påläst och trodde att vi ”bara” skulle besöka ett kungligt slott, men vi hittade även en medeltida stad med dubbla ringmurar och ett (försvars)slott från 1000-talet, och jo en kyrka från 1030...Ni kan ju gissa vem som gick upp längs metallstegar och spiraltrappor för att få uppleva utsikten från 36 meters höjd efter att ha varit nere i fängelsehålorna 56 meter längre ner.

Vi valde att ta vår picnic, som ju ”finansierar” /möjliggör en längre resa i en av de vackraste parker vi sett på denna resa så att vi kunde se staden ovanför.
Måltiden bestod av hemlagad sallad, några praliner och uppvärmd smördegsinbakad kycklingpstej och en skinkquiche. De sista hittade vi i boucherie du Donjon innanför murarna. Missade att ta med en illustrationsflaska, så det blev bara två vattenglas. Medge att det ser lite tråkigare ut på det sättet!
I boucheriet så råkade jag få ögonen på en St-Maure de Touraine, som jag måste köpa eftersom jag såg det namnet på en vägskult utanför staden. Kunde sen se att tillverkningsorten hade samma postnummer som Loches, så denna gång är osten lokal. Då vi åt den i Beaujolais var den det inte.
Massor med bilder och upplevelser från staden i övrigt kommer naturligtvis så småningom i resebloggen. Ett av de trevligaste besöken på denna resa.
Så visade det sig att de nästa gästerna här på slottet kommer först inkommande torsdag, så vi förlängde vår vistelse några dagar innan vi kör tillbaka till Haute (Åå) Beajoulais.


Men lugnet och parken (se foto) är nog värt den lilla extra (dubbla) hyran! Parken är på 46 hektar, varav ca 5 hektar kring slottet är klippt. Sen lär det finnas en liten etang (insjö) men den har vi inte hittat ännu.

Ostarna i helgen blev repris på Brie de Meaux, Bleau d’Auvergne (nu inte lokal) och en nötost som hette Saint Julien. 55% fetthalt, men väldigt krämig. Tillsammans med getosten blev det kanske den bästa brickan vi haft! Hmpf, vi testade den ”lite” igår, nämligen.

Vi var och tittade lite i den lokala mataffären eftersom vi hade glömt att köpa mjölk åt katten. Då hittade jag en ”påse” mjölk från byn, farmpaketerad. Kostade 80 cent, vilket ju är billigast hitintills, även om min cider ännu är billigare! Brödet, en Flute, på 400 g kostade 1.04. Den årliga Chipsen är införskaffad inför finalen i morgon. Då tänkte vi titta på fransk TV! OM den nu visas på de två kanaler vi har till förfogande. Citronpajen har jag inte bakat själv. Vågade inte ta den ur paketet för slottshunden Attende är INTE pålitlig när det gäller sådant som kan ätas. Däremot är han en trogen vakthund, som sitter utanför vår dörr och skäller på alla som kommer utom på oss. Dvs han skäller även på postbilen och slottsherren!
Om någon tycker att penseerna ser bekanta så är det helt korrekt. Vi kunde ju inte lämna dem efter oss en vecka för att torka ihjäl. Min tanke är att vi ska ta dem med hem!

Häromdagen var jag nyfiken nog att fråga slottsfrun vad det kunde kosta om man ville stanna lite längre en annan gång. På kvällen kom de båda över och gav ett mycket intressant första bud, så nu har vi begärt ”offert” för en vistelse nästa läsår.
Medan vi smuttade på ett glas cremant, så kom ett rådjur springande i parken. Efter besöket kom de tillbaka med en rådjursfilé, så sen var det bara att köpa hem lite Saint-Emilion så att vi har något att släcka törsten med innan finalen. Då har vi kanske fått sista priset för en ny vistelse här på slottet. Så kanske det blir fler helger här så småningom!

10.5 Omväxlande helg

Hej alla mina vänner!


Vi inledde helgen ”hemma” i Sanny. Ostbilden får komma nästa vecka eftersom ostnamnen blev kvar där. Vi behövde ju inte ta med oss allt. Och även om inte mycket blev kvar så blev ju nog ostlistan där...
Nå på fredagen så hade vi i alla fal en enkel ankmousse på salladsbädd, kokta vaktelägg, kapris och lite olivolja och dragonvinäger och persilja.
Hade köpt en rejäl bunt för drygt en € med tanke på grodlåren... Tyckte att en cremant de Bourgogne kunde passa. Som jag brukar säga: Närmast Champagne, men till en tredjedel av priset.

Till huvudrätt så blev det i princip samma ingredienser som i räk/sparrisgrängen, men kallt dvs sallad. Kokt sparris, räkor, tomat, paprika, kokt ägg, gurka och persilja. Cremanten passade fortfarande.
Efter ost och bakelser blev det dags att packa ihop.
På lördagen körde vi snett över Centralmassivet och efter sex timmar nådde vi ”vårt” slott i Loire. http://www.bouferre.fr/
Så var det bara att packa upp och inom en timme hade vi det mesta uppplockat och bordet så ut som vanligt!
Under resan hade grodlåren tinat, så jag stekte upp dem till förrätt. Eftersom ni vet hur de ser ut, så tänkte jag höja blicken och låta er se den öppna spisen, som sprakade bredvid oss. Även om det var +30 i bersån i torsdags, så var det bara +19 på lördagen. Till låren drack vi lite vit Vouvray, som vi fått av slottsherren som välkomstgåva! God!

Till huvudrätt blev det boeuf bourgignonne, som ni ju vet hur ser ut så jag sätter ett foto av utsikten från min sida av bordet. Vi har ju slottsgården på ena sidan om salen.
Vinet, blev en Crozes-Hermitage, som vi hade tagit från vår tillfälliga vinkällare och osten bland annat en Cru de Savoie. Som avslutning en varsin bakelse från någon av städerna som vi passerade i Centralmassivet.
Efter att ha tillbringat 42 timmar på slottet och i parken så for vi idag på en liten utflykt. Igår var det mulet hela dagen, men idag så kom solen fram och vi kunde äta middagen ute även om det sedan kom ett rejält åskväder. Man kan inte klaga på enformigt väder här i alla fall!

På slottet har vi massor med svalor, både ladusvalor, backsvalor och tornsvalor. På kvällarna dallrar luften av alla gräshoppor som sjunger. På lördagen hörde jag även en lokal näktergal.
Idag såg vi den första blommande jasminen. Gulmårorna var fullvuxna upp i Beajolais. Och som sagt åskan dånar i bakgrunden. Vi börjar ha högsommaringredienser här, inklusive opålitligt väder!

7.5. En sista pic-nic i Beaujolais

Hej alla mina vänner!

Vi hade enligt planerna tänkt ta en tur till Autun, som vi ju missade senast vi bodde i Bourgogne, för att det var för långt bort. Då bodde vi väster om Chablis. Men även nu blev det för långt till sist. Det skulle ha tagit ca 1,5 timme en väg och ”tyvärr” så verkar staden ha en massa intressanta sevärdheter. Så vi får ta det någon gång när vi bor i mellersta Bourgogne. Vi tänkte titta lite på Haute Côtes de Beaune på väg hem.

Så jag bestämde att vi skulle ta en sista tur i Beaujolais. Det är ju 15 år sedan vi senast var dit och vem vet när vi kommer hit igen? Även om det är fantastiskt här så är ju ”problemet” att Frankrike är stort!
Så var det ju det att vi ju aldrig hittade den klassiska kvarnen i Moulin-a-Vent när vi var på vintestivalen. En orsak var antagligen att det regnade och sikten var lite dålig.
Vi tog lite nya vägar, alla lika vackra och hamnade igen längs det som jag fortfarande anser att är en av de vackraste vägarna vi kört i Frankrike. Försökte hitta lite mat på vägen. Men ex Chenas som visserligen har 10 caves (vinkällare) där man kan avsmaka / köpa viner så har inte en enda livsmedelsaffär! Till slut hittade vi en liten affär i Fleurie några minuter innan 12.00 dvs då ju allt stänger innan vi for vidare till Moulin, som jag nu visste att låg söder om Chenas.
De hade lovat +26 grader, men min logik sade mig att det måste finnas skugga på någon sida om en kvarn och att den rimligen borde finans på en liten höjd och då kanske det fläktar lite.

Och helt riktigt. Norr om (! : ) ) kvarnen så hittade vi skugga för två och visst fläktad det lite även om bilens mästare visade +28.
Så jag kunde klocka fram en paté en croute (?) dvs inbakt pate, lite hemlagad sallad, en bit ost och lite bröd och en rejäl bit choklad. I bakgrunden syns lite vinrankor.
Den moussernade Cremant de Loiren lade jag naturligtvis med bara för att mitt stilleben skulle se snyggare ut. Vem kan nu avnjuta något sådant när man sen ska köra vidare??
Så småningom fick vi även sällskap av ett äldre par från norra Frankrike, som var på en turné via Champagne via Bourgogne ner mot Chateauneuf de Pape. Underliga människor. Har folk inget nyttigare för sig!? Men de var tvungna att sätta sig i solen eftersom skuggan ju var upptagen. Men det gjorde att vi kunde få ett foto med oss båda framför kvarnen i vindistriktet Moilin-a-Vent, som ju fått sitt namn av den. M-a-V betyder helt enkelt väderkvarn enligt min ”stora” ordbok! Den som känner oss privat, så kan antagligen lista ut varför jag ville få detta foto, vilket jag även på min lilla brutna franska försökte förklara för fotografen.

Men detta var vår sista egentliga utflykt / picnic i Beaujolais på denna resa. Efter att vi kommer tillbaka från slottet i Loiredalen, så kommer vi inte att fara längre bort än till mataffären under vår lilla hemester.

5.5. En enkel picnic vid Sâone i Tournus

Hej alla mina vänner!

Vi hade två mål för vår utflykt denna dag. Först skulle vi besöka Tournus, som vi enligt videon bevisligen besökte för 15 år sedan när vi senast var i Beaujolais. Då var Frun fascinerad av en grön växt, som vi såg på ett av tornen bredvid kyrkan, som vi då inte orkade besöka.
Vi inledde besöket i staden med en liten picnic vid floden Sâone, som rinner genom staden eller snarare bredvid. Eftersom departementsgränsen går längs floden, så betyder det, som vanligt, att staden eller bebyggelsen på andra sidan tillhör en annan stad. Floden sammanstrålar ju som bekant i Lyon med Rhône och kallas Rhône när den sedan rinner vidare söderut mot Medelhavet. En blick på kartan visar att Sâone är betydligt längre än Rhône före Lyon, så egentligen borde ju floden heta Sâone istället söder om Lyon?!
Nå hur som helst så sitter jag vid floden och funderar över vår resa och vad vi saknar här. Egentligen är det bara en sak: Vatten och en solnedgång vid vatten. När vi kommer hem igen så kommer det att vara betydligt fler saker vi saknar härifrån. Det är redan helt klart.
Men när jag ser husen mitt emot så slår det mig att redan en lite bredare flod kunde ersätta vattenkänslan. De små träsken i Dombes gjorde det nog definitivt inte!
Staden är liten så vi har deras stora klosterkyrka runt hörnet.
Så småningom visade det sig att den stora växten hade dött, men kyrkan stod ju kvar. Den kamouflageklädda ”ynglingen” på bilden är nog jag! Fler bilder från den vackra kyrkan kommer som vanligt senare i resebloggen!
På väg hem besökte vi även Brancion, som kallas örnnästet. Fotot är taget uppifrån den lilla byn.

3.5. Helgpicnic i eller vid Cormatin.

Hej alla mina vänner!

Vår vistelse börjar närma sig sitt slut och vi hade ju planerat att ta vår avslutande söndasgutflykt till ett av de stiligaste slotten i närheten: Chateau de Cormatin. Det ligger ca 5 mil norrut och på vägen kunde vi även passera Cluny än en gång.
Slottet byggdes i början av 1600-talet och kallas för renässansslott, men jag tyckte nog att det såg mer neoklassiskt ut. Alla andra renässansslott har ju rejäla torn, som är ett rudiment av försvarstornen på 1400-talet. Detta var (eller åtminstone har varit innan bränder och raseringar) helt symmetriskt och hade endast diminutiva torn.
Det var omgivet av en vallgrav, som nog var där av estetiska skäl. Sedan hade man även restaurerat en stor del av den överdådiga parken med både svarta och vita svanar och ett förtjusande litet lusthus. Betydligt fler bilder kommer så småningom i resebloggen.
Jag hade ju sett lite bilder tidigare och hoppats att vi kunde ta en picnic i parken även om slottet hade lunchstängt. Och mycket riktigt, vi kunde komma in och titta lite på parken innan vi bestämde oss för att avnjuta vår enkla måltid under en jättestor ek ca 40 meter från slottet och med utsikt mot lusthuset.
Smördegsinbakad skinka och en fouguettes (?) nåt som såg ut som en inbakad pizza fick inleda måltiden tillsammans med ett glas vit bourgogne, som var buteljerad i Buxy, som ligger två mil bort. Och, ja efterrätt blev lite citronpaj. Jag hade nämligen köpt hem en hel paj till helgen!
Vi satt i skuggan av eken, men värmen och dofterna gjorde att vi fick en föraning av försommaren. En bofink sjöng ivrigt uppe i eken och gräset var delvis klippt och det gav ju de välbekanta dofterna.
Mitt vacklande ovan i rubriken beror på det faktum att som vanligt finns det både ett slott, som ju heter Chateau de Cormatin och en liten by, som ju heter Cormatin. Det betyder att vi hade vår måltid i Cormatin, men bredvid C d C.
Som ni antagligen noterat, så har vi varit flitiga med våra picnicar. Det är vårt sätt att få vår lilla resebudget att räcka lite längre. När jag var till bilen med korgen, så kunde jag se att man även kunde äta söndagslunch ”på gatan” mitt emot på ett enkelt brasseri. Men priserna är ju inte enkla på söndagar utan menyn kostade 24 €. Så måste man ha vatten och nästan måste ha en liten flaska vin och då blir notan på ca 70 €. Det betyder att man för två enkla söndagsluncher får en veckas hyra betald, om man hyr ett hus för lite längre tid.
Så för att belöna oss för att vi hållit vår budget exemplariskt så har vi beslutat oss för en den nya trenden med en tvåveckors sk. hemester. Men istället för att fara hem och begrunda vår resa och sitta och titta på resebilder så gör vi det här. Vi har några utflykter kvar under vår ordinarie tid, men sedan kommer vi inte att åka längre än till affären och inom joggingavstånd. Så varann dag så joggar jag och varannan dag så tar jag Frun med på bil-joggingutflykt i vår vackra omgivning. Men först måste vi ju en sväng via Loiredalen, eftersom vi ju har bokat en veckas slottsboende där!

Bild 1. Slottet från picnicplatsen.
Bild 2. Den lilla dammen bortom eken.
Bild 3. Lusthuset sett från eken.
Bild 4. Slottet och eken sedd från lusthuset
Bild 5. En interiör från slottet.

30.4. Valborg i Parc des Oiseaux

Hej alla mina vänner!

Valborg är ju en helg, som firas uppe i Norden, och vi hade ju planerat lite inför den. På förhand så hade vi köpt hemifrån en liten sillburk, eftersom ju sillen här mer smakar som tonfisk i tomatsås. Tyvärr köpte vi ju inte munkar, struvor eller mjöd eftersom det ju inte fanns när vi for.
Vi hade planerat att fara till kanske den största fågelparken i Europa, som råkar ligga i Dombes = groddistriktet i Frankrike. Den heter Parc des Oiseaux, som ju låter mycket finare, men som helt enkelt betyder fågelpark! Här är ju rimligen 30.4 en normal torsdag.
Jag hade valt ännu en ”ny” väg ner mot Saone-floden. Lika kuperad och vacker som vanligt. När man sen kommer över till östra stranden är det lika flackt, rakt och nog tråkigt som vanligt. Rapsfält, åkrar, små träsk och lite lövskog, men flackt. Märkligt hur naturen kan vara så olika på de två sidorna om floden. När man sedan svänger tillbaka ser man de vackra kullarna i fjärran.
När vi nådde fram till fågelparken, så noterade vi att det fanns 10 bussar och en parhundra bilar, vilket visar vilken dragkraft parken har. Nog största turistfällan vi sett på denna resa. I en ”by” med ca 1000 pers. Det visade sig senare att 90% av besökarna var under metern.
Men solen och värmen stod oss bi och vi kunde gå in i parken och hitta ett ledigt bord i det första picnicstället till vänster. Innan hade vi passerat pelikanerna, och de kunde vi även skymta under pausen – och framför oss hade vi strutsarna. Jag såg pelikanerna just innan jag tog fotot av picnicbordet, men de rackarna är lite oberäkneliga, så jag bifogar en annan bild där man ser dem tydligare.
Även om fåglarna i omgivningen såg lite exotiska ut, så hittade vi ett bord som stod under några björkar och några lindar, så till den delen så såg omgivningen väldigt hemvan ut!
Utöver sillen så hade jag införskaffat och tillrett lite nypotatis. Faktiskt något som fransmännen inte är bra på. De är långa, krokiga och inte speciellt bra i smaken.
Men en liten räksallad och en flaska Crémant de Bourgogne gjorde ju saken bättre. Vi brukar tycka att den är prisvärd. Både hemma och här så kostar den ca 1/3 av Champagne, men den är gjord av samma druvor och området är det som ligger närmast Champagne.
Frun brukar ju aldrig säga nej till en citronpaj och en liten chokladbit med texten Mon Cheri, fick avluta måltiden.
Tyvärr hade vi sällskap av några skolklasser i ”vår” picnic-area. Efter att ha ätit for de små runt som små tättingar, över under kring borden runt trädstammar och upp på små kullar. De exotiska fåglarna i närheten verkade nog inte intressera alls. De kunde nog lika bra ha picnicat i vilken skogsdunge som helst. Men när de små liven sprang förbi vårt bord så hälsade de artigt bonjour, varje gång. En kom även med några artiga frågor, som vi tyvärr inte lyckades tolka...
Sedan var det dags att ta en dagspromenad runt i parken där de lär ha ca 400 olika fågelarter.
Men om detta skriver jag mer om i resebloggen så småningom.
På väg hem köpte vi grodor i olika former.
Restaurangen passerade vi i Villars-en-Dombes. Den lilla staden som ligger mitt ”groddistriket” Dombes.








Hej alla mina vänner!

Valborg är ju en helg, som firas uppe i Norden, och vi hade ju planerat lite inför den. På förhand så hade vi köpt hemifrån en liten sillburk, eftersom ju sillen här mer smakar som tonfisk i tomatsås. Tyvärr köpte vi ju inte munkar, struvor eller mjöd eftersom det ju inte fanns när vi for.
Vi hade planerat att fara till kanske den största fågelparken i Europa, som råkar ligga i Dombes = groddistriktet i Frankrike. Den heter Parc des Oiseaux, som ju låter mycket finare, men som helt enkelt betyder fågelpark! Här är ju rimligen 30.4 en normal torsdag.
Jag hade valt ännu en ”ny” väg ner mot Saone-floden. Lika kuperad och vacker som vanligt. När man sen kommer över till östra stranden är det lika flackt, rakt och nog tråkigt som vanligt. Rapsfält, åkrar, små träsk och lite lövskog, men flackt. Märkligt hur naturen kan vara så olika på de två sidorna om floden. När man sedan svänger tillbaka ser man de vackra kullarna i fjärran.
När vi nådde fram till fågelparken, så noterade vi att det fanns 10 bussar och en parhundra bilar, vilket visar vilken dragkraft parken har. Nog största turistfällan vi sett på denna resa. I en ”by” med ca 1000 pers. Det visade sig senare att 90% av besökarna var under metern.
Men solen och värmen stod oss bi och vi kunde gå in i parken och hitta ett ledigt bord i det första picnicstället till vänster. Innan hade vi passerat pelikanerna, och de kunde vi även skymta under pausen – och framför oss hade vi strutsarna. Jag såg pelikanerna just innan jag tog fotot av picnicbordet, men de rackarna är lite oberäkneliga, så jag bifogar en annan bild där man ser dem tydligare.
Även om fåglarna i omgivningen såg lite exotiska ut, så hittade vi ett bord som stod under några björkar och några lindar, så till den delen så såg omgivningen väldigt hemvan ut!
Utöver sillen så hade jag införskaffat och tillrett lite nypotatis. Faktiskt något som fransmännen inte är bra på. De är långa, krokiga och inte speciellt bra i smaken.
Men en liten räksallad och en flaska Crémant de Bourgogne gjorde ju saken bättre. Vi brukar tycka att den är prisvärd. Både hemma och här så kostar den ca 1/3 av Champagne, men den är gjord av samma druvor och området är det som ligger närmast Champagne.
Frun brukar ju aldrig säga nej till en citronpaj och en liten chokladbit med texten Mon Cheri, fick avluta måltiden.
Tyvärr hade vi sällskap av några skolklasser i ”vår” picnic-area. Efter att ha ätit for de små runt som små tättingar, över under kring borden runt trädstammar och upp på små kullar. De exotiska fåglarna i närheten verkade nog inte intressera alls. De kunde nog lika bra ha picnicat i vilken skogsdunge som helst. Men när de små liven sprang förbi vårt bord så hälsade de artigt bonjour, varje gång. En kom även med några artiga frågor, som vi tyvärr inte lyckades tolka...
Sedan var det dags att ta en dagspromenad runt i parken där de lär ha ca 400 olika fågelarter.
Men om detta skriver jag mer om i resebloggen så småningom.
På väg hem köpte vi grodor i olika former.
Restaurangen passerade vi i Villars-en-Dombes. Den lilla staden som ligger mitt ”groddistriket” Dombes.

2.5. Helgen hemma

Hej alla mina vänner!

På väg hem från fågelparken for jag in i den enda charkuteriaffären de hade i staden Villars-les-Dombes där ju parken fanns. De hade inte ”normala” grodlår utan smördegsinbakta med lite vitlöksmajonnäs. Det tyckte jag lät som en bra introduktion för Frun så jag tog två stycken som vi avnjöt på förstamajmiddagen.
Till huvudrätt så blev det kalvschnitzel, tagliateller, svampsås och det jag kallar grav-vin. Det är ju inte så lätt med franskan och dess uttal. Och de utelämnar ju alltid en eller flera bokstäver i slutet av orden. Så då borde ju Graves Vin rimligen bli gravvin!? Ett mjukt och gott vin från Bordeauxområdet, som till vår lycka här inte kostar mer än drygt 4 €. Om man ser till monopolets prislista så verkar transporterna vara osedvanligt dyra från den delen av Frankrike. Tyvärr.
Nå sedan fick vi fara ett stycke vidare hemåt från fågelparken innan vi bredvid rondellen med grodan, som jag visade nyligen, hittade en supermarket och där kunde jag införskaffa två påsar frysta grodlår, som det heter, men som ni kan se så är det nog nästan hela grodor. Om jag förstod receptet rätt så skulle de stekas fem minuter per sida (eller côtes, som de skrev) och strös med finhackad vitlök och lite persilja. Nå vi hade bara gräslök i rabatten, så det fick gå med det. Med ett glas maconvin så slank de ner snabbt i alla fall. Nästa gång tror jag att jag vågar servera lika många åt Frun som åt mig. (Men säg inget åt henne ännu!)
Nå, som ni ser så tyckte jag att en valborgshelg även borde innehålla en liten brunch i bersån, med ett glas mousserande. Hittade ett trevligt mousserande vin med 6% alkoholhalt. Något dyrare än mjölk och med den varma majsolen som låg så blev det en trevlig sen frukost i trädgården. Som vi väl förstått vid det här laget så kan jag gott och väl servera citronpaj två gånger om dagen.
Ny helg och nya ostar. Denna gång blev det en ost, som vi ju kan få hemma till rimligt pris och rimlig kvalitet: Racletten. Den kostar ändå halva priset här och har lite bättre smak...
Sen hade jag valt en Epoisse, som lär ha varit favorit för en av tre musketörerna. Denna gång var vi inte nöjda med smaken. Trots att den var smaksatt med marc de bourgogne. Tredje osten blev en ”ny” mögelost från Auvergne. De tycks ju ha hur många som helst. Denna gång hette den Fourme des Monts Yssingelais. Inte lika bra som den senaste nykomlingen, men hade man fått den hemma till samma pris så hade man väl stått på låset nästa morgon. Vi börjar notera att vi börjar bli avtrubbade. Borde väl fara hem och smaka av ostarna där en vecka...
Lite nya klassiska rosor blev det igen som ni ser. Om jag inte visat den lilla rosmarinplantan så ser ni den nu! Nå vindruvor hör ju lite till. Det var någon som undrade om jag inte hade någon fransk ordbok. Det har jag, men jag tittar inte så ofta i den! Och orden är knepiga att stava, och ordbehandlingsprogrammet klarar inte heller av dem!
Kunde nu i alla fall önska bagarfrun, och granngubben som jag råkade stöta på en trevlig valborg. Det heter bon nuit de Walpurgis. Det betyder att valborgsmässoafton heter valborgsnatt på franska. De log och vekade förtå min hälsning, men jag undrade naturligtvis hur mycket de vet om en nordisk sedvänja i Frankrike.